Formel 1-VM 2005 hade 19 deltävlingar som kördes under perioden 6 mars-16 oktober. Michael Schumachers och Ferraris dominans bröts och istället kom säsongen att handla om kampen mellan de unga talangerna Fernando Alonso i Renault och Kimi Räikkönen i McLaren-Mercedes. Förarmästerskapet vanns av spanjoren Fernando Alonso och konstruktörsmästerskapet av Renault.
Säsongen 2005 var även den sista för Minardi innan de togs över av dryckesjätten Red Bull och blev den kommande säsongen Scuderia Toro Rosso även Jordan Grand Prix blev uppköpta av ryska intressen och blev den kommande säsongen Midland F1 Racing
F1-regler i korthet 2005 |
Motor | Sug 3 000 cc |
---|
Max cylindrar | 10 |
---|
Bilens minimivikt | 600 kg |
---|
Poängberäkning | 10, 8, 6, 5, 4, 3, 2, 1 |
---|
Vinnare
Grand Prix-kalender
Team och förare
Stall/Tillverkare
|
Nummer
|
Förare
|
BAR-Honda
|
3
|
Jenson Button, Storbritannien
|
4
|
Takuma Sato, Japan
|
Ferrari
|
1
|
Michael Schumacher, Tyskland
|
2
|
Rubens Barrichello, Brasilien
|
Jordan-Toyota
|
18
|
Tiago Monteiro, Portugal
|
19
|
Narain Karthikeyan, Indien
|
McLaren-Mercedes
|
9
|
Kimi Räikkönen, Finland
|
10
|
Juan Pablo Montoya, Colombia
|
Alexander Wurz, Österrike
|
Minardi-Cosworth
|
20
|
Christijan Albers, Nederländerna
|
21
|
Patrick Friesacher, Österrike
|
Robert Doornbos, Nederländerna[1]
|
Red Bull-Cosworth
|
14
|
David Coulthard, Storbritannien
|
15
|
Christian Klien, Österrike
|
Vitantonio Liuzzi, Italien
|
Renault
|
5
|
Fernando Alonso, Spanien
|
6
|
Giancarlo Fisichella, Italien
|
Sauber-Petronas
|
11
|
Jacques Villeneuve, Kanada
|
12
|
Felipe Massa, Brasilien
|
Toyota
|
16
|
Ralf Schumacher, Tyskland
|
17
|
Jarno Trulli, Italien
|
Williams-BMW
|
7
|
Mark Webber, Australien
|
8
|
Nick Heidfeld, Tyskland
|
Antônio Pizzonia, Brasilien
|
Slutställning
Förare
Konstruktörer
Noter
Externa länkar
Säsonger