Däcken med den mjukare av de två gummiblandningarna som används under tävling är märkta med ett grönt band på de yttre däcksidorna.
Ett stall får använda max 20 motorer under säsongen, max åtta per förare plus fyra för testning.
Om en förare använder fler än åtta motorer, flyttas denne ner 10 placeringar på startgriden, eller till den sista startrutan om ändringen görs efter kvalificeringen till loppet.
Motorns varvtal får vara max 18 000 varv/minut.
Frontvingen får vara 1 800 mm, vilket är lika bred som bilen.
Frontvingen får justeras av föraren inom en sektor på 6° två gånger per varv.
Bakvingen får vara 750 mm bred och inte sitta högre än 950 mm.
Bilarna får vara utrustade med energisparsystemet KERS (Kinetic Energy Recovery System)[1].
Testning inte tillåten under säsongen utan endast under tävlingshelger och då vid ordinarie träningstider.
Depån kommer åter att vara öppen under hela loppet, men för att inte föraren ska rusa in i depån om säkerhetsbilen kommer ut, kommer en beräknad minimitid som föraren måste stanna ute att visas på bilens kontrollpanel.
Jenson Button
.svg){kind=small}
Robert Kubica, Polen
Nick Heidfeld, Tyskland
Christian Klien, Österrike
Jenson Button, Storbritannien
Rubens Barrichello, Brasilien
Luca Badoer, Italien[3]
Kimi Räikkönen, Finland
Mark Webber, Australien
Fernando Alonso, Spanien
Romain Grosjean, Frankrike
Sébastien Buemi[8], Schweiz
Kamui Kobayashi, Japan[9]
Force India-Mercedes
Wikimedia Commons har media som rör Formel 1-VM 2009.
Wikimedia Commons har media som rör 
