Fornost Erain

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Fornost Erain (Kungarnas nordborg) är en fiktiv stad i Tolkiens Midgård. Den är belägen ungefär 100 Númenoranska mil norr om Bri och fungerade länge som landet Arnors huvudstad, sedan Annúminas övergavs. Efter att staden förfallit (sedan Arnor blivit utplånat av Angmar) kallades den för Död mans dike och besöktes endast av utbygdsjägare. Vid den tid Sagan om Ringen utspelar sig hade Fornost varit öde i över 1000 år, och gräs växte bland ruinerna. Man vet lite eller ingenting om hur staden såg ut. Antagligen var den bättre befäst i förhållande till Annúminas; klart är i alla fall att den hade ett bättre strategiskt läge.

Fornost grundades på Elendils tid, och kungarna flyttade från Annúminas till Fornost år 861, tredje åldern, då Eärendur dog. Det var också då Arnor delades in i Arthedain, Cardolan och Rhudaur. Fornost blev då huvudstaden i Arthedain dit Annúminas-stenen också hade flyttats.

Staden angreps första gången 1409 av Angmars styrkor, men kung Araphor avväjde katastrofen. Dúnedain lyckades länge hålla linjen vid Väderklintarna, men 1974 togs Fornost av Angmars styrkor. Dock lyckades Arvedui fly norrut, men han dog senare under ett skeppsbrott; i samband med detta förlorades både Annúminas-stenen och Palantíren som varit placerad i Amon Sûl.

Men året därpå kom Gondors förstärkningar till Mithlond ledda av Eärnur; dessa krossade Angmars styrkor. Med nöd och näppe lyckades Häxmästaren av Angmar fly.

Efter slaget låg Fornost i ruiner och reparerades aldrig förrän på Aragorn IIs tid.