Forsgrenska stilen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Kolhuset vid Grängshammars bruk.

Forsgrenska stilen är en arkitekturstil som användes under 1800-talets mitt i samband med byggnader uppförda av slaggsten. Stilen kom till användning huvudsakligen i Västerbergslagen och har uppkallades efter dess upphovsman Olof Forsgren, som var ingenjör och disponent vid Grängshammars bruk åren 1816-1855.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Från mitten av 1700-talet och fram till början av 1900-talet användes huvudsakligen i Bergslagen masugnsslagg som byggnadsmaterial i byggnader som krävde viss brandsäkerhet. Till användning kom restprodukten slagg, som göts till slaggtegel. Slaggtegel var svåra att framställa därför dominerade slaggflis, som inte hade någon bestämd form. Det resulterade i en ojämn fasadyta som gömdes under ett lager av puts.

Forsgrens stil[redigera | redigera wikitext]

Istället för att putsa fasaderna och på det viset dölja den ojämna slaggflisen, lät Forsgren byggnadens fasader vara obehandlade med undantag av lister, hörnkedjor, fältindelningar och omfattningar kring dörr- och fönsteröppningar, som fick vit, slät puts. Genom att det bärande materialet i konstruktionen lämnades synligt, som ett estetiskt uttrycksmedel, skilde sig Forsgrens slagghus från de flesta andra samtida slaggstensbyggnader. Ofta ingick i slaggen den så kallade bergslagsstenen som skimrar i blåa eller gröna nyanser och ger fasaderna ett intressant, levande uttryck. Idag finns ett femtiotal byggnader i Västerbergslagen som är gestaltade i den Forsgrenska stilen.[1]

Exempel[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Länsstyrelsen i Dalarnas län: Byggnadsminnesförklaring av Nyhammars spannmålsmagasin, 2009-12-14.