Forskningsfusk

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Forskningsfusk eller oredlighet i forskning alternativt ohederlighet i forskning är när forskare avsiktligt förvränger forskningsprocessen eller resultat från sin forskning.[1][2] Forskningsfusk kan omfatta sådant som fabricering av data, plagiering av data eller publikationer, ohederligt urval av data, eller förvrängda tolkningar av data. Drivkrafterna för forskarna att göra detta är bland annat att göra karriär, bli berömd eller säkra forskningsfinansiering genom omfattande publicering eller intressanta resultat, eller bekvämlighet (eftersom det kan vara komplicerat och dyrt att genomföra experiment eller samla in data). I de flesta länder finns regler och granskningsorgan med syfte att åtgärda forskningsfusk.

Definitioner och terminologi[redigera | redigera wikitext]

Det finns olika definitioner av forskningsfusk, som skiljer sig mellan att vara vida eller snäva, respektive sluta eller öppna.[1] National Academy of Sciences i USA var tidigt ute med en snäv definition som fokuserade på fabricering, förfalskning och plagiat (FFP). Vida definitioner omfattar mer än snäva definitioner. En förespråkare för en vid definition var britten Harold Hillman som använt begreppet parafraud för sådana oegentligheter som ligger utanför det som brukar bedömas av etablerade organ för granskning av forskningsfusk.

Slutna definitioner är tydliga med vad som anses utgöra forskningsfusk, och möjliggör för forskaren att i förväg veta om något faller inom ramen för forskningsfusk.[1] Denna typ av förutsägbarhet bygger på ett juridiskt synsätt och bidrar till rättssäkerhet för den enskilde forskaren. En öppen definition är mindre tydlig, och gör det möjligt för ett granskningsorgan att kritisera sådant som anses strida mot god forskningspraxis även om man inte förutsett just denna typ av fusk. I USA har National Science Foundation förespråkat en öppen definition.

På svenska var forskningsfusk det begrepp som ursprungligen användes, och som dominerade till mitten av 1990-talet.[1] Även efter dess har forskningsfusk fortsatt att vara det normala begreppet i populärvetenskapliga eller journalistiska sammanhang. Begreppet forskningsfusk har använts i parallell till engelskans research fraud, som var det vanliga begreppet vid denna tid och som bokstavligen betyder bedrägeri. Senare har det vanliga begreppet på engelska blivit research misconduct eller scientific misconduct, eftersom fraud-begreppet ansetts vara oflexibelt och även vara ett hårt begrepp att använda eftersom det även är en brottsrubricering. I Sverige fastnade kommittén om forskningsetik, en offentlig utredning, 1999 för begreppet oredlighet i forskning, som sedan dess har varit det vanligaste begreppet i regelverk och formella sammanhang.[3] Under en period var ohederlighet i forskning ett vanligt använt begrepp och även oegentlighet i forskning har förekommit.[1]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Även om olika former av fusk i samband med forskning är kända sedan lång tid, var det i USA som den moderna debatten kring forskningsfusk tog sin början, och olika organ inrättades för att hantera problemet.[1] Uppmärksamheten gällde inte minst medicinsk forskning, sannolikt för att konsekvenserna av fusk inom det området ansågs särskilt allvarliga.

I flera länder i norra Europa fick frågan uppmärksamhet under 1990-talet, och nationella organ för att utreda forskningsfusk inrättades vid denna period i flera länder efter förebild från USA.[1] I Sverige bildades en expertgrupp för utredning av fusk och ohederlighet inom forskningen vid Medicinska forskningsrådet (MFR) vid årsskiftet 1996/1997.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Universitet och högskolor i Sverige hanterar själva misstänkta fall av forskningsfusk.[4] Enligt Högskoleförordningen är rektor skyldig att utreda misstänkt fusk.

Därutöver finns en expertgrupp för oredlighet i forskning vid Centrala etikprövningsnämnden (CEPN), som kan yttrar sig i fall av misstänkt forskningsfusk.[5] Detta sker på begäran från respektive universitet eller högskola. CEPN har haft denna uppgift sedan 1 januari 2010. Före dess sköttes motsvarande syssla av Vetenskapsrådet, som 2002 inrättade en expertgrupp för frågor om oredlighet i forskningen.[1][4]

Uppmärksammade fall av forskningsfusk[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h] Begrepp om forskningsfusk: Rapport på uppdrag av Vetenskaprådet Arkiverad 9 april 2012 hämtat från the Wayback Machine., Birgitta Forsman 2007
  2. ^ Forskningsfusk, Föreningen Vetenskap och Folkbildning, läst 2017-01-20
  3. ^ God sed i forskningen, SOU 1999:4
  4. ^ [a b] Hur ska forskningsfusk hanteras?, Curie 2013-12-03
  5. ^ Expertgruppen för oredlighet i forskning vid CEPN Arkiverad 2 februari 2017 hämtat från the Wayback Machine., Centrala etikprövningsnämnden, läst 2017-01-20