Fosfin

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Fosforväte)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Fosfin
Strukturformel
Molekylmodell
Systematiskt namnFosfan
Övriga namnFosfamin, Fosfortrihydrid, Fosforerat väte, vätefosfid
Kemisk formelPH3
Molmassa33,9976 g/mol
UtseendeFärglös gas
CAS-nummer7803-51-2
SMILESP
Egenskaper
Densitet1,379 g/cm³
Löslighet (vatten)321 g/l (17 °C)
Smältpunkt-132,8 °C
Kokpunkt-87,7 °C
Faror
Huvudfara
Mycket giftig Mycket giftig
Mycket brandfarlig Mycket brandfarlig
NFPA 704

NFPA 704.svg

4
4
2
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Fosfin (vars systematiska namn är fosfan) är en mycket giftig och brandfarlig gasformig fosforförening med den kemiska formeln PH3. Ren fosfingas är luktlös, men oftast är den förorenad av difosfin (P2H4), ett ämne som har en obehaglig lukt av fisk och vitlök.

Fosfin bildas först vid extrem anoxi och mycket låga pE-värden, då fosfat-fosfor kan reduceras till fosfin.

Fosfin ska inte förväxlas med fosgen, som också är giftig.

Fosfiner[redigera | redigera wikitext]

En klass som är relaterad till PH3 är de fosfororganiska föreningarna vanligtvis kallade "fosfiner." Dessa alkyl- och arylderivat av fosfin är analoga till aminer. Vanliga exempel inkluderar trifenylfosfin ((C6H5)3P) och BINAP; båda används som ligander i homogen katalys. Fosfiner oxideras lätt till fosfinoxider vilket exemplifieras genom direkt syntes av en fosfakrona, fosforanalogen till en azakrona, där det inte är möjligt att isolera själva fosfinmolekylerna.

Scheme 4. Phosphacrown

Väl modifierad med lämpliga substituenter som i vissa (ovanliga) diazafosfolener (reaktionsschema 3) kan polariteten av P-H-bindningen inverteras och den resulterande fosfinhydriden kan reducera en karbonylgrupp som i exemplet med bensofenon på ytterligare ett sätt.

Scheme 3. diazaphospholene phosphine hydride

Fosfin som en utomjordisk biomarkör[redigera | redigera wikitext]

Fosfin har föreslagits som en användbar biomarkör inom astrobiologi.[1] Eftersom fosfin är associerat med anaeroba ekosystem på jorden och det inte finns några kända abiotiska processer som kan producera mätbara mängder fosfin på stenplaneter skulle förekomsten av fosfin på anoxiska exoplaneter kunna vara ett tecken på liv.

Fosfin har upptäckts i den tempererade zonen i Venus atmosfär (på ungefär 50 km höjd) med en koncentration på 20 miljarddelar. Det finns ingen känd kemisk process som kan förklara dessa koncentrationer. Fosfinet i atmosfären utsätts för ultraviolett strålning och skulle så småningom reagera med vatten och koldioxid. Därför måste det finnas en källa till fosfinet som fyller på koncentrationen i atmosfären. Författarna till publikationen som tillkännagav upptäckten antyder att fosfinet "kan härröra från en okänd fotokemisk eller geokemisk process, eller analogt med biologisk produktion av fosfin på jorden, från närvaron av liv". [2]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Ämnen[redigera | redigera wikitext]

Grupper[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Phosphine, 17 april 2010.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sousa-Silva, Clara; Seager, Sara; Ranjan, Sukrit; Petkowski, Janusz Jurand; Zhan, Zhuchang; Hu, Renyu; Bains, William (11 oktober 2019). ”Phosphine as a Biosignature Gas in Exoplanet Atmospheres”. Astrobiology 20 (2): sid. 235–268. doi:10.1089/ast.2018.1954. PMID 31755740. Bibcode2020AsBio..20..235S. 
  2. ^ Greaves, J.S.; Richards, A.M.S.; Bains, W. (2020). ”Phosphine gas in the cloud decks of Venus”. Nature Astronomy. doi:10.1038/s41550-020-1174-4. https://www.nature.com/articles/s41550-020-1174-4. Läst 20 september 2020.