Fotboll i London

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Arsenal och Chelsea är två av Londons mest framgångsrika klubbar.

Fotboll i London är stadens mest populära sport, såväl vad gäller deltagande som publik [1]. I staden finns nuläget (2018) totalt 13 professionella fotbollsklubbar – de flesta uppkallade efter den stadsdel där de bildats – vilket är fler än i någon annan ort i världen. I London finns också nationalarenan Wembley Stadium, hemmaplan för det engelska herrlandslaget och värd för FA-cupens finaler sedan 1923.

Säsongen 2017/2018 spelar sex av de 13 aktiva klubbarna i Englands högstadivision i fotboll för herrar, Premier League: Chelsea FC, Arsenal FC, West Ham United FC, Tottenham Hotspur FC, Watford FC och Crystal Palace FC. Arsenal och Chelsea återfinns även i damernas motsvarighet FA Women's Super League 1 (FA WSL 1).

Historia[redigera | redigera wikitext]

Det var i London som det engelska fotbollsförbundet Football Association bildades, och det skedde på Great Queen Street den 26 oktober 1863 [2]. 1882 bildades London Football Association.

Royal Engineers A.F.C., 1872

Det moderna sättet att spela fotboll brukar tillskrivas klubben Royal Engineers AFC som redan i början av 1870-talet spelade med passningar, ungefär som idag [3][4]. Äldsta av de klubbar som fortfarande är aktiva är annars Fulham FC, som bildades som amatörklubb 1879. Första proffsklubb i London blev Royal Arsenal (1891, men två år senare omdöpt till Woolwich Arsenal), följd av Millwall FC (1893), Tottenham Hotspur FC (1895), Fulham FC (1898) och West Ham United FC (1898).

Tottenham Hotspur blev 1901 den första proffsklubb från London som vann FA-cupen, men sedan kom det att dröja till 1930 innan nästa klubb från London vann turneringen. Denna gång var det Arsenal FC, som efter flytten till Highbury 1913 tagit bort "Woolwich" från klubbnamnet. Säsongen 1930/31 blev Arsenal också första Londonklubb som vann högsta serien, som på den tiden kallades Football League First Division.

Arsenal är den i särklass mest framgångsrika klubben i staden med sina 43 titlar: 13 seriesegrar, 13 vinster i FA-cupen, 2 i ligacupen, 14 i FA Community Shield och en seger i UEFA:s numera nedlagda cupvinnarcup. Övriga seriesegrare från London är Chelsea (fem gånger) och Tottenham (2). Fler Londonlag har tagit hem FA-cupen – förutom Arsenal (vars 13 titlar är rekord) även Tottenham (8), Chelsea (7), Wanderers (5), West Ham (3) samt Charlton, Clapham Rovers och Wimbledon med varsin seger.

När Tottenham 1963 vann Cupvinnarcupen var de det första brittiska lag som tog en europeisk titel. På den nivån är Chelsea mest framgångsrika Londonklubb, med en seger i Champions League (2012), två i cupvinnarcupen, en i Europa League (2013) och en seger i UEFA:s supercup.

Överlag har dock Londonklubbarna inte haft lika stora framgångar som klubbarna i nordvästra England, från städer som Liverpool och Manchester. Säsongen 2003/2004 blev dock framgångsrik, då Londonklubben Arsenal gick obesegrade genom Premier League och vann före lokalkonkurrenten Chelsea FC. Säsongen därpå vann Chelsea både ligacupen och sin första ligatitel – före Arsenal, som dock kunde trösta sig med seger i FA-cupen. Säsongen 2009/10 placerade sig Chelsea, Arsenal och Tottenham alla bland de fyra första i Premier League, och samtliga var därmed kvalificerade för Champions League.

I maratontabellen över lag i högsta divisionen, från 1888/89 till och med säsongen 2016/2017 ligger Arsenal på andra plats, Chelsea på sjunde och Tottenham på åttonde plats.[5]

Klubbar[redigera | redigera wikitext]

Tabellen nedan listar alla klubbar från London i de sex högsta divisionerna i engelsk fotboll: från toppdivisionen (FA Premier League), ner till andra steget av det nationella seriesystemet. Nedan angvina division gäller för säsongen 2016/2017.

Klubb Arena Publik kapacitet Bildad
FA Premier League (1)
Arsenal FC Emirates Stadium (60 355) 1886
Chelsea FC Stamford Bridge (42 500) 1905
Tottenham Hotspur FC Wembley Stadium (90 000) 1882
Crystal Palace FC Selhurst Park (26 250) 1905
West Ham United FC Londons Olympiastadion (60 000) 1895
Football League Championship (2)
Queens Park Rangers FC Loftus Road (18 500) 1882
Fulham FC Craven Cottage (25 500) 1879
Football League One (3)
Brentford Griffin Park (12 300) 1889
Millwall The Den (20 146) 1885
Charlton Athletic FC The Valley (27 111) 1905
AFC Wimbledon The Cherry Red Records Fans Stadium (5 194) 2002
Football League Two (4)
Leyton Orient FC Matchroom Stadium (9 271) 1881
Barnet FC Underhill Stadium (5 568) 1888
Conference National (5)
Sutton United FC Gander Green Lane ground (5 000) 1898
Dagenham & Redbridge FC Victoria Road (6 000) 1992
Bromley FC Hayes Lane Stadium (5 000) 1892
Conference South (6)
Hayes & Yeading United FC Church Road (4 000) 1909
Hampton & Richmond Borough FC Beveree Stadium (3 500) 1921
Welling United FC Park View Road (4 000) 1963

Övriga klubbar[redigera | redigera wikitext]

Nedan listas klubbar som inte längre hör till London alternativt är nedlagda.

Det finns också många mindre klubbar i London som spelar under de åtta toppdivisionerna i den engelska fotbollen. Hackney Marshes i östra London, hemmaplan för många amatörlag, rapporteras vara den största samlingen fotbollsplaner i världen, med 100 planer.

Anläggningar[redigera | redigera wikitext]

Wembley Stadium[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Wembley Stadium

Wembley Stadium i nordvästra London spelas FA-cupfinalerna och Ligacupfinalerna, och anläggningen fungerar ofta som hemmaplan för Englands herrlandslag i fotboll. Arenan rymmer 90 000 åskådare och är därmed Englands största arena. Åren 2000-2007 var anläggningen stängd för renovering. Här spelades, men på gamla Wembley, bland annat finalerna vid VM 1966 och EM 1996 samt Europacupfinalen 1968, 1978 och 1992.

Andra anläggningar[redigera | redigera wikitext]

De flesta klubbarna i London har en egen anläggning, vissa delar dem med andra klubbar. Vissa klubbar spelar tillfälligt på andras anläggningar då den egna byggs om. Den fotbollsanläggning, frånsett Wembley Stadium, som kan ta in mest publik är Arsenal FC:s Emirates Stadium, med en publikkapacitet på 60 355 åskådare. Andra stora anläggningar är Chelsea FC:s Stamford Bridge (42 055), Tottenham Hotspur FC:s White Hart Lane (36 240) och West Ham United FC:s Londons Olympiastadion (60 000). Det finns 10 klubbar i London vars anläggningar har en publikkapacitet som är högre än 10 000.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nik Tredwen (31 januari 2017). ”What are the most popular sports in London?”. Quora.com. https://www.quora.com/What-are-the-most-popular-sports-in-London. Läst 4 april 2018. 
  2. ^ Åke Jönsson (16 mars 2001). ”Fotbollen disciplinerade arbetarna”. Populär historia. http://www.popularhistoria.se/artiklar/fotbollen-disciplinerade-arbetarna/. Läst 26 mars 2016. 
  3. ^ Wall, Sir Frederick (2005). 50 Years of Football, 1884-1934. Soccer Books Limited. ISBN 1-86223-116-8 
  4. ^ ”Early History of Football”. The Encyclopedia of British Football. Arkiverad från originalet den 18 April 2007. https://web.archive.org/web/20070418122238/http://www.spartacus.schoolnet.co.uk/Fhistory.htm. 
  5. ^ ”England – First Level All-Time Tables 1888/89-2014/15”. RSSSF. http://www.rsssf.com/tablese/engalltime.html.