François av Orléans, prins av Joinville

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
François av Orléans 1843.

François av Orléans, prins av Joinville (Ferdinand Philippe Louis Marie), född 14 augusti 1818 i Neuilly-sur-Seine, död 16 juni 1900 i Paris, var son till Ludvig Filip I av Frankrike och kronprins under faderns regeringstid.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

François blev officer vid flottan 1836 och viceamiral 1845. Han deltog i expeditionen mot Mexiko 1838 och utmärkte sig särskilt i stormningen av Veracruz 5 december 1838. År 1840 hemförde han som fartygschef Napoleons stoft till Frankrike och deltog som konteramiral i expeditionen mot Marocko 1844. Vid revolutionsutbrottet 1848 begav sig François till England och 1861 till USA, där han deltog som officer i George B. McClellans stab.

Vid fransk-tyska krigets utbrott avslogs hans begäran om inträde i franska armén. Han inträde då i denna under falskt namn men häktades på Léon Gambettas order i januari 1871 och utvisades. Sedan utvisningsdekretet upphävts samma år återvände François till Frankrike.[1]

Han gifte sig 1843 i Rio de Janeiro med Francisca av Brasilien (1824–1898) , dotter till Peter I av Brasilien.

Barn[redigera | redigera wikitext]

  • Françoise av Orléans, Francoise Marie Amélie (1844–1925); gift med sin kusin Robert, hertig av Chartres (1840–1910)
  • Pierre Philippe Jean Marie, hertig av Penthièvre (1845–1919)


Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 14. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 534