Francesco Gargano
| Francesco Gargano | |
 Francesco Gargano. | |
| Född | 5 maj 1889[1] Grammichele, Italien |
|---|---|
| Död | 29 oktober 1975 (86 år) Göteborg, Sverige |
| Medborgare i | Italien och Kungariket Italien |
| Sysselsättning | Fäktare |
| Redigera Wikidata | |
Francesco Gargano, född 26 april 1896 i Grammichele på Sicilien, död 29 oktober 1975 i Slottsstadens församling i Malmö,[2] var en italiensk fäktare som vann OS-guld i lagsabel vid olympiska sommarspelen i Antwerpen 1920.
Francesco Gargano var tränare i Malmö Fäktklubb av 1919 mellan 1946 och 1975. Innan dess var Gargano fäktmästare på FFF i Stockholm. Under Garganos tid tränade han flera landslagsfäktare och han ansågs under 1960- till 1970-talet vara en av de bästa fäktmästarna i världen.[3] Han är begravd på Börringe kyrkogård.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Francesco Gargano föddes på Sicilien men växte upp i Genua. Han kom till Sverige 1935 och kom fram till sin död 1975 vara Sveriges ledande tränare inom fäktning. Det var Föreningen för fäktkonstens främjande i Stockholm som lyckades engagera Gargano via kontakt och förhandlingar med den italienska legationen i Stockholm och idrottsmyndigheterna i Rom. Gargano var då fäktmästare i Società del Giardino di Milano. Han efterträdde fransmannen maître d'armes Alfred Hubert som fäktmästare.[4][5] I samband med en klubbafton i mars 1935 hälsades han välkommen. Svenska Dagbladet skrev: "den nya fäktmästaren gjorde verklig succé genom sin kattlika smidighet, oerhörda snabbhet och vighet och inte minst sin utsökta vapenföring."[6]
Gargano blev känd som "Maestro" och fick en tidig framgång när det svenska laget tog OS-silver i Berlin 1936. Efter en period i Stockholm bosatte han sig i Malmö där han gifte sig med Kerstin Gargano. Hans tid i Sverige avbröts av andra världskriget då han som reservofficer kallades in till den italienska militären. När han lämnade Sverige 1940 hyllades han i Dagens Nyheter som "en sällsynt framstående fäktmästare och en ovanligt gedigen och fin karaktär".[7] 1940 fick han även motta Svenska Fäktförbundets högsta utmärkelse. 1941 återkom han till Sverige och Stockholm där han arbetade med fäktmästaren Uno Thulin. Han var även i Malmö där han bland annat tränade Hans Drakenberg.[8]
Efter återkomsten till Sverige blev han tränare i Malmö Fäktklubb av 1919. Fäktmästaren Orvar Jönsson var assisterande tränare till Gargano 1967–1975.[9] Han utsågs även till fäktmästare i Lugi 1951.[10] Från 1964 var han tränare för Rolf Edling som under Garganos ledning blev världsmästare i fäktning.[11]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Dödsruna i Dagens Nyheter, 2 november 1975, sid. 40
- Francesco Gargano på Gravar.se
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ läs online, www.coni.it .[källa från Wikidata]
- ^ Sveriges dödbok 1830–2020, Version 8.01, Sveriges Släktforskarförbund: Gargano, Francesco
- ^ http://www.mf19.se/
- ^ https://runeberg.org/sportlex/4/0041.html
- ^ Vårt värjlag i täten 1936? Garganos arbete bär frukt, DN, 16 mars 1935
- ^ Gargano gjorde glänsande debut i fäktning, SvD, 5 mars 1935
- ^ Gargano tar avsked, DN, 16 juni 1940
- ^ Gargano i stan, SvD, 4 februari 1941
- ^ https://mf19.se/about
- ^ https://lucris.lub.lu.se/ws/portalfiles/portal/5534381/3469475.pdf
- ^ Han var mannen bakom svenska fäkttriumferna, Arbetet, 24 juli 1976
Webbkällor[redigera | redigera wikitext]
- Francesco Gargano i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 22 augusti 2016.
