Franco Frattini

Från Wikipedia
Franco Frattini
Franco Frattini, 2012.
Född14 mars 1957[1]
Rom, Italien
Död24 december 2022[2] (65 år)
Rom, Italien
Medborgare iItalien
Utbildad vidLa Sapienza
SysselsättningDomare, diplomat, politiker[3], jurist[4]
Befattning
Italiensk minister utan portfölj för offentlig administration
regeringen Dini (1995–1996)
Ledamot av Italiens deputeradekammare
Italiens trettonde mandatperiod (1996–2001)[5]
Ledamot av Italiens deputeradekammare
Italiens fjortonde mandatperiod (2001–2004)[5]
Italiens minister för offentlig administration
regeringen Berlusconi II (2001–2002)
Italiens utrikesminister
regeringen Berlusconi II (2002–2004)
Europeisk kommissionär för rättsliga frågor (2004–2008)
Ledamot av Italiens deputeradekammare
Italiens sextonde mandatperiod (2008–2013)[5]
Italiens utrikesminister
regeringen Berlusconi IV (2008–2011)
Politiskt parti
Italienska socialistpartiet (–)
Forza Italia ()
Frihetens folk ()
partilös ()
Barn1
Utmärkelser
Uruguays medalj (2003)[6]
Xirka Ġieħ ir-Repubblika (2004)[7]
Storkorsriddare av Republiken Italiens förtjänstorden (2004)[8]
Storkorset av Henrik Sjöfararens orden (2005)[9][10]
Riddare av Piusorden
Storkorset för Peruanska Solorden
Kommendörs storkors av Storfurst Gediminas orden
Ryska vänskapsorden
Kommendör av Hederslegionen
Stara Planina-orden
Webbplatsfrancofrattini.it/
Redigera Wikidata
Franco Frattini

Franco Frattini, född 14 mars 1957 i Rom, död 24 december 2022 i Rom,[11] var en italiensk politiker som bland annat var utrikesminister 2002–2004 och 2008–2011 samt EU-kommissionär 2004–2008.[12][13]

Frattini var från början medlem i italienska socialistpartiet, anslöt sig senare till högerpartiet Forza Italia som 2009 gick samman med bland annat Nationella alliansen och ombildades till Frihetens folk. Han ingick Lamberto Dinis mittenregering 1995–1996 och valdes därefter in i italienska parlamentet, deputeradekammaren, för Forza Italia. Han ingick i Silvio Berlusconis regering från 2001 och var utrikesminister 2002–2004.

Den 22 november 2004 utnämndes Frattini till att bli vice ordförande i EU-kommissionen med ansvar för rättsliga frågor, istället för Rocco Buttiglione som inte accepterats av Europaparlamentet. Frattini ersattes som utrikesminister av vice premiärminister Gianfranco Fini. Han avgick från EU-kommissionen för att åter bli utrikesminister i samband med att Berlusconi återvalts till konseljpresident 2008. I samband med att Berlusconis regering avgick i november 2011 ersattes Frattini med Giulio Terzi di Sant'Agata.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Munzinger Personen, Franco Frattini, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Corriere della Sera, RCS MediaGroup, läs online, läst: 24 december 2022.[källa från Wikidata]
  3. ^ storia.camera.it, franco-frattini-19570314, läst: 2 april 2022.[källa från Wikidata]
  4. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 20 december 2022.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c] 50139, läst: 31 januari 2022.[källa från Wikidata]
  6. ^ Resolución N° 1437/003. ENTREGA DE MEDALLA DE LA REPUBLICA ORIENTAL DEL URUGUAY. FRANCO FRATTINI. ITALIA (på spanska), Dirección Nacional de Impresiones y Publicaciones Oficiales, 17 oktober 2003, läs online, läst: 15 juni 2020.[källa från Wikidata]
  7. ^ läs online, Internet Archive.[källa från Wikidata]
  8. ^ läs online, www.quirinale.it.[källa från Wikidata]
  9. ^ läs online, www.ordens.presidencia.pt.[källa från Wikidata]
  10. ^ läs online, www.ordens.presidencia.pt.[källa från Wikidata]
  11. ^ https://www.repubblica.it/politica/2022/12/24/news/franco_frattini_morto-380598243/amp/
  12. ^ Franco Frattini, Nationalencyklopedin, läst 2015-09-22
  13. ^ CV Franco Frattini, 2004
Företrädare:
Silvio Berlusconi
Italiens utrikesminister
20022004
Efterträdare:
Gianfranco Fini
Företrädare:
António Vitorino
EU-kommissionär
med ansvar för Rättvisa, frihet och säkerhet

20042008
Efterträdare:
Jacques Barrot
Företrädare:
Neil Kinnock och
Loyola de Palacio
EU-kommissionens vice ordförande
tillsammans med Wallström, Kallas, Barrot och Verheugen
20042008
Efterträdare:
Antonio Tajani
Företrädare:
Romano Prodi
och Mario Monti
Italiens EU-kommissionär
20042008
Efterträdare:
Antonio Tajani
Företrädare:
Massimo D'Alema
Italiens utrikesminister
20082011
Efterträdare:
Giulio Terzi di Sant'Agata