Frankrikes bidrag i Eurovision Song Contest

Från Wikipedia
Frankrike
Frankrike
TV-stationFrance Télévisions
Nationell uttagningstävlingVarierande
Framträdanden
Antal framträdanden65 (2023)
Debutår1956
Bästa resultat1:a, 1958, 1960,
1962, 1969 & 1977
Sämsta resultat26:a, 2014
Poäng genom tiderna4373 (2023)
Externa länkar
France 2
Frankrikes sida på Eurovision.tv
André Claveau i Hilversum, 1958.
Les Fatals Picards i Helsingfors, 2007.
Amandine Bourgeois i Malmö, 2013.
Amir i Stockholm, 2016.
Alma i Kiev, 2017.
Bilal Hassani i Tel Aviv, 2019.

Frankrike debuterade i Eurovision Song Contest 1956 och har till och med 2023 deltagit 65 gånger. Det franska tv-bolaget France Télévisions har varit ansvarig för Frankrikes medverkan varje år sedan 1993. Tävlingen har genom åren sänts i Frankrike av RTF (från 1956 till 1964), ORTF (från 1965 till 1974), TF1 (från 1975 till 1981) och Antenne 2 (från 1983 till 1992).

Frankrike är ett av Eurovision Song Contests mest framgångsrika länder. De har vunnit tävlingen fem gånger (år 1958, 1960, 1962, 1969 och 1977), blivit tvåa fem gånger och trea sju gånger. De har även arrangerat tävlingen tre gånger (1959, 1961 och 1978). År 1963 beslutade RTF att inte hålla i tävlingen på grund av brist på pengar och äran att få hålla i tävlingen gick till Storbritannien och BBC. Eftersom det var fyra vinnare år 1969 utsågs värdlandet 1970 genom lottdragning, och det var Nederländerna som fick äran att hålla festivalen det året.

Frankrike är numera med i konstellationen The Big Five och är därmed direktkvalificerade till finalen nästkommande år. Frankrike behöver således aldrig kvalificera sig från semifinalen.

Frankrike i Eurovision Song Contest[redigera | redigera wikitext]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Frankrike är ett av de sju länder som deltog i den allra första upplagan 1956. Från tävlingens start 1956 fram till slutet på 1990-talet var Frankrike ett av tävlingens då mest framgångsrikaste länder med, oftast, höga placeringar. Frankrike har deltagit i tävlingen varje år sedan starten förutom 1974, då landets president Georges Pompidou hade avlidit och hans begravning hölls samma dag som tävlingen, samt 1982, då TF1 avsade sig att visa tävlingen (samma sak gjordes i Italien och Grekland) och bolagets nya ledning kallade programmet "Ett praktexempel på mediokert trams"[1]. Publikreaktionen gjorde så att Antenne 2 (som senare bytt namn till France 2) tog över den nationella uttagningen samt Eurovisionsfinalen. År 1991 var Amina nära att vinna för Frankrike med låten C'est le dernier qui à parlé då hon slutade på samma poäng som Sveriges representant Carola. Båda länderna hade lika många tolvpoängare, men vinsten gick till Sverige då Frankrike hade färre tiopoängare. Idag, med de nya reglerna, skulle Frankrike ha vunnit tävlingen, eftersom de fick poäng av fler länder än Sverige. Året före var Frankrike också nära att vinna, då Joëlle Ursull framförde Serge Gainsbourgs bidrag White and Black Blues, men även den kom på andra plats. Sedan år 1998, då telefonomröstningen togs i användning, har Frankrike varit med om en stor nedgång i tävlingen och landet har haft en serie av sämre placeringar. Landet har trots allt skickat flera välrenommerade bidrag även under 2000-talet. År 2001, var kanadensiska Natasha Saint-Pier med låten Je n'ai que mon âme vadslagningsfirmornas och fansens favorit till att vinna tävlingen och tog sig till fjärde plats. Deltagandet och resultatet gjorde henne dock välkänd i Frankrike och de frankofona länderna[2]. Följande år slutade Sandrine François med balladen Il faut du temps, skriven av Patrick Bruel, på femte plats. Sandrine François fick första pris av den internationella juryn för årets bästa sång och performance. Under mitten av 2000-talet var de flesta av årens bidrag framförda av okända artister, som exempelvis hårfrisörskan Virginie Pouchain, som representerade landet 2006. På senare år har många i Frankrike ansett att Eurovision Song Contest inte är den främsta tävlingen för talangfulla musiker och vokalister.

Tack vare de positiva erfarenheterna med Sébastien Tellier i Eurovision Song Contest 2008, skapade tävlingen ett större intresse bland fransk show business. Eurovisionen uppfattas nu i fransk media som en fantastisk reklamkampanj och landet satsar mer på att skicka välkända namn till tävlingen. Så skedde också året efter, 2009, då Patricia Kaas representerade landet. Hennes skivor har sålt över 17 miljoner exemplar världen över. Precis som år 2002 fick Kaas första pris av den internationella juryn för årets bästa sång och performance. Frankrike fick då en topp 10-placering, vilket de inte hade haft på sex år. 2010 skickade Frankrike Jessy Matador som framförde låten "Allez! Ola! Olé!", låten användes av det franska programföretaget France Télévisions som årets sommarhit samt för att göra reklam för Världsmästerskapet i fotboll 2010. Bidraget "Sognu", framförd av tenoren Amaury Vassili, var förhandstippad enligt vadslagningsfirmorna att vinna tävlingen 2011. Men resultatet blev en femtondeplats. 2014 var det första och hittills enda gången som Frankrike slutat sist i en final. Efter Patricia Kaas åttondeplats i finalen 2009 dröjde det sju år innan man nådde topp tio igen. 2016 slutade Amir Haddad med låten "J'ai cherché" på sjätteplats i finalen i Stockholm.

2021 var det första gången på trettio år som Frankrike hamnade på pallplats. Låten "Voilá", framförd av Barbara Pravi, slutade två i finalen i Rotterdam. Hon fick hela 499 poäng sammanlagt från juryn och telefonrösterna vilket är rekordpoäng för Frankrike i tävlingen.

Nationell uttagningsform[redigera | redigera wikitext]

Frankrike har inget standardsystem för att välja ut deras representant och bidrag. Den har varierat genom åren med både internval och nationell uttagningsform. För närvarande utser Frankrike sitt bidrag genom den nationella uttagningen "Eurovision France, c'est vous qui décidez !" som varit aktiv sedan 2021.

Resultattabell[redigera | redigera wikitext]

Tabellnyckel
1
Vinnare
2
Andra plats
3
Tredje plats
Sista plats
X
Ett bidrag valdes men tävlade inte
År Artist Bidrag Språk Final Poäng Semi Poäng
1956 Mathé Altèry Le temps perdu Franska 2 N/A Inga semifinaler
1956 Dany Dauberson Il est là Franska 2 N/A
1957 Paul Desjardins La belle amour Franska 2 17
1958 André Claveau Dors, mon amour Franska 1 27
1959 Jacques Philippe Oui, oui, oui, oui Franska 3 15
1960 Jacqueline Boyer Tom Pillibi Franska 1 32
1961 Jean-Paul Mauric Printemps, avril carillonne Franska 4 13
1962 Isabelle Aubret Un premier amour Franska 1 26
1963 Alain Barrière Elle était si jolie Franska 5 25
1964 Rachel Le chant de Mallory Franska 4 14
1965 Guy Mardel N'avoue jamais Franska 3 22
1966 Dominique Walter Chez nous Franska 16 1
1967 Noëlle Cordier Il doit faire beau là-bas Franska 3 20
1968 Isabelle Aubret La source Franska 3 20
1969 Frida Boccara Un jour, un enfant Franska 1 18
1970 Guy Bonnet Marie-Blanche Franska 4 8
1971 Serge Lama Un jardin sur la terre Franska 10 82
1972 Betty Mars Comé-comédie Franska 11 81
1973 Martine Clemenceau Sans toi Franska 15 65
1974 Dani La vie à vingt-cinq ans Franska Drog sig ur
1975 Nicole Rieu Et bonjour à toi l'artiste Franska 4 91 Inga semifinaler
1976 Catherine Ferry Un, deux, trois Franska 2 147
1977 Marie Myriam L'oiseau et l'enfant Franska 1 136
1978 Joël Prévost Il y aura toujours des violons Franska 3 119
1979 Anne-Marie David Je suis l'enfant soleil Franska 3 106
1980 Profil Hé, hé M'sieurs dames Franska 11 45
1981 Jean Gabilou Humanahum Franska 3 125
Deltog inte 1982
1983 Guy Bonnet Vivre Franska 8 56 Inga semifinaler
1984 Annick Thoumazeau Autant d'amoureux que d'étoiles Franska 8 61
1985 Roger Bens Femme dans ses rêves aussi Franska 10 56
1986 Cocktail Chic Européennes Franska 17 13
1987 Christine Minier Les mots d'amour n'ont pas de dimanche Franska 14 44
1988 Gérard Lenorman Chanteur de charme Franska 10 64
1989 Nathalie Pâque J'ai volé la vie Franska 8 60
1990 Joëlle Ursull White and Black Blues Franska 2 132
1991 Amina C'est le dernier qui a parlé qui a raison Franska 2 146
1992 Kali Monté la riviè Franska, Haitisk kreol 8 73
1993 Patrick Fiori Mama Corsica Franska, Korsikanska 4 121
1994 Nina Morato Je suis un vrai garçon Franska 7 74
1995 Nathalia Santamaria Il me donne rendez-vous Franska 4 94
1996 Dan Ar Braz & l'Héritage des Celtes Diwanit Bugale Bretonska 19 18 11 55
1997 Fanny Sentiments songes Franska 7 95 Inga semifinaler
1998 Marie Line Où aller Franska 24 3
1999 Nayah Je veux donner ma voix Franska 19 14
2000 Sofia Mestari On aura le ciel Franska 23 5 Del av "The big four"
2001 Natasha Saint-Pier Je n'ai que mon âme Franska, Engelska 4 142
2002 Sandrine François Il faut du temps Franska 5 104
2003 Louisa Baïleche Monts et merveilles Franska 18 19
2004 Jonatan Cerrada À chaque pas Franska, Spanska 15 40
2005 Ortal Chacun pense à soi Franska 23 11
2006 Virginie Pouchain Il était temps Franska 22 5
2007 Les Fatals Picards L'amour à la française Franska, Engelska 22 19
2008 Sébastien Tellier Divine Engelska, Franska 19 47
2009 Patricia Kaas Et s'il fallait le faire Franska 8 107
2010 Jessy Matador Allez Ola Olé Franska 12 82
2011 Amaury Vassili Sognu Korsikanska 15 82 Del av "The big five"
2012 Anggun Echo (You and I) Franska, Engelska 22 21
2013 Amandine Bourgeois L'enfer et moi Franska 23 14
2014 Twin Twin Moustache Franska 26 2
2015 Lisa Angell N'oubliez pas Franska 25 4
2016 Amir J'ai cherché Franska, Engelska 6 257
2017 Alma Requiem Franska, Engelska 12 132
2018 Madame Monsieur Mercy Franska 13 173
2019 Bilal Hassani Roi Franska, Engelska 16 105
2020 Tom Leeb The Best in Me Franska, Engelska Tävlingen inställd
2021 Barbara Pravi Voilà Franska 2 499
2022 Alvan & Ahez Fulenn Bretonska 24 17
2023 La Zarra Évidemment Franska 16 104

Röstningshistorik (1957–2021)[redigera | redigera wikitext]

Källa: Eurovision Song Contest Database

Frankrike har givit mest poäng till...[redigera | redigera wikitext]

Endast finaler
Nr Land Poäng
1  Israel 215
2  Portugal 204
3  Storbritannien 195
4  Italien 194
5  Spanien 182
Finaler och semifinaler
Nr Land Poäng
1  Portugal 298
2  Israel 262
3  Storbritannien 195
 Nederländerna
5  Italien 194

Frankrike har mottagit flest poäng från...[redigera | redigera wikitext]

Endast finaler
Nr Land Poäng
1  Schweiz 204
2  Belgien 198
3  Nederländerna 186
4  Tyskland 181
5  Norge 175
 Israel

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.

Noter[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]