Frankrikes bidrag i Eurovision Song Contest
TV-station | France Télévisions |
---|---|
Nationell uttagningstävling | L'Eurovision/Internval |
Framträdanden | |
Antal framträdanden | 60 (2017) |
Debutår | 1956 |
Bästa resultat | 1:a, 1958, 1960, 1962, 1969 & 1977 |
Sämsta resultat | 26:a, 2014 |
Poäng genom tiderna | 3340 (2016) |
Externa länkar | |
France 2 | |
Frankrikes sida på Eurovision.tv |
Frankrike är ett av Eurovision Song Contests mest framgångsrika länder och de har deltagit i tävlingen varje år sedan starten förutom 1974, då landets president Georges Pompidou hade avlidit och hans begravning hölls samma dag som tävlingen, samt 1982 (se TV-bolagshistorik nedan). Frankrike är ett av de sju länder, som deltog i den allra första upplagan, 1956, och under lång tid hade landet inte kommit på sista plats, fast de medverkat i över 50 år. Men under 2000-talet började det gå sämre för Frankrike, flera gånger fick de mycket låga placeringar och 2014 kom deras första sista plats. De kan dock ha kommit sist under första året, eftersom EBU aldrig redovisade övriga placeringar än första plats.
TV-bolagshistorik
Tävlingen har genom åren sänts i Frankrike av RTF (från 1956 till 1964), ORTF (från 1965 till 1974) och TF1 (från 1975 till 1981). TF1 organiserade både en nationell tävling och visade Eurovisionfinalen. 1982 avsade sig TF1 att visa tävlingen (samma sak gjordes i Italien och Grekland) och bolagets nya ledning kallade programmet "Ett praktexempel på mediokert trams".
Publikreaktionen gjorde så att Antenne 2 (som senare bytt namn till France 2) tog över den nationella uttagningen samt Eurovisionfinalen. Senare övergavs dock den nationella tävlingen för att ersättas av en intern uttagningsprocess där TV-stationen tillkännagav vilken artist som skulle representera landet i tävlingen.
Systerkanalen France 3 tog över deltagandet i och visandet av Eurovision Song Contest 1999, då France 2 skulle sända en rugbymatch istället. De valde Frankrikes bidrag internt från 2001 till 2004 och 2005-2007 återgick man till att ha en nationell tävling. Sedan 2008 väljs artist och bidrag internt.
Med introduktionen av semifinalen i Eurovision Song Contest år 2004 visade France 4 (en del av France Télévisions) semifinalen, medan France 3 fortsatte att anordna en nationell uttagning samt sända den stora finalen.
Vinnare
Frankrike är ett av Eurovision Song Contests mest framgångsrika länder. De har vunnit tävlingen fem gånger (år 1958, 1960, 1962, 1969 och 1977), blivit tvåa fyra gånger och trea sju gånger. De har även arrangerat tävlingen tre gånger (1959, 1961 och 1978). År 1963 beslutade sig RTF att inte hålla i tävlingen på grund av brist på pengar och äran att få hålla i tävlingen gick till Storbritannien och BBC. Eftersom det var fyra vinnare år 1969 utsågs värdlandet 1970 genom lottdragning, och det var Nederländerna som fick äran att hålla festivalen det året.
France Télévisions bidrag i tävlingen har ofta kommit på dåliga placeringar och har aldrig vunnit. Dock var Amina nära att vinna med låten C'est le dernier qui à parlé 1991 då hon slutade på sama poäng som Sveriges representant Carola. Båda länderna hade lika många tolvpoängare, men vinsten gick till Sverige då Frankrike hade färre tiopoängare. Idag, med de nya reglerna, skulle Frankrike ha vunnit tävlingen, eftersom de fick poäng av fler länder än Sverige. Året före var Frankrike också nära att vinna, då Joëlle Ursull framförde självaste Serge Gainsbourgs bidrag White and Black Blues, men även den kom på andra plats.
Senare historia
Frankrike är numera med i konstellationen The Big Five och är därmed direktkvalificerade till finalen nästkommande år, även om de får en dålig placering. Frankrike behöver således aldrig kvalificera sig från semifinalen.
Sedan år 1998, då telefonomröstningen togs i användning, har Frankrike varit med om en stor nedgång i tävlingen och landet har haft en serie av sämre placeringar: 24 (1998), 19 (1999), 23 (2000), 18 (2003), 15 (2004), 23 (2005), 22 (2006 och 2007) samt 19 (2008).
De flesta av de senaste årens bidrag har varit framförda av okända artister, som exempelvis hårfrisörskan Virginie Pouchain, som representerade landet 2006. På senare år har många i Frankrike ansett att Eurovision Song Contest inte är den främsta tävlingen för talangfulla musiker och vokalister.
Landet har trots allt skickat en flera välrenommerade bidrag även under 2000-talet. År 2001, var kanadensiska Natasha Saint-Pier med låten Je n'ai que mon âme vadslagningsfirmornas och fansens favorit till att vinna tävlingen och tog sig till fjärde plats. Deltagandet och resultatet gjorde henne dock välkänd i Frankrike och de frankofona länderna. Följande år slutade Sandrine François med balladen Il faut du temps, skriven av Patrick Bruel, på femte plats. Sandrine François fick första pris av den internationella juryn för årets bästa sång och performance.
Tack vare de positiva erfarenheterna med Sébastien Tellier i Eurovision Song Contest 2008, skapade tävlingen ett större intresse bland fransk show business. Eurovisionen uppfattas nu i fransk media som en fantastisk reklamkampanj och landet satsar mer på att skicka välkända namn till tävlingen. Så skedde också i Eurovision Song Contest 2009 då Patricia Kaas representerade landet. Hennes skivor har sålt över 17 miljoner exemplar världen över. Precis som år 2002, fick Kaas första pris av den internationella juryn för årets bästa sång och performance. Frankrike fick då en topp 10-placering, vilket de inte hade haft på sex år.
Bidrag
Frankrike har sjungit på franska nästan varje år. 1996, då de sjöng på bretonska (ett keltiskt språk som talas i Bretagne i västra Frankrike). På senare tid har vissa bidrag framförts med vissa strofer på engelska och ett bidrag har haft strofer på spanska. 2008 framfördes deras bidrag för första gången övervägande på engelska. Bidraget 2011 framfördes på korsikanska vilket det även gjordes år 1993.
Röstningshistorik (1957–2017)
Källa: Eurovision Song Contest Database
Frankrike har givit mest poäng till...
|
|
Frankrike har mottagit flest poäng från...
Endast finaler | ||
---|---|---|
Nr | Land | Poäng |
1 | Schweiz | 181 |
2 | Nederländerna | 162 |
3 | Norge | 159 |
4 | Belgien | 157 |
5 | Tyskland | 155 |
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.
Noter
Externa länkar
- France Télévision (officiell)
- Eurovision.tv (officiell)
- Eurovision-fr.net, fransk webbplats (inofficiell)
- Eurovision-info.net, fransk webbplats (inofficiell)
- myspace Eurovision France (inofficiell)
|
|