Frans Henrik Kockum den äldre

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Frans Henrik Kockum d.ä.
Frans Henrik Kockum Svenska industriens män.jpg
Född27 september 1802[1]
Sankt Petri församlingSverige[1]
Död12 februari 1875[1] (72 år)
Sankt Petri församlingSverige[1]
MedborgarskapSverige
SysselsättningIndustriidkare[1], politiker[1]
Befattning
Kommunalpolitiker[1]
BarnFrans Henrik Kockum d.y. (f. 1840)
FöräldrarLorens Kockum[1]
Redigera Wikidata

Frans Henrik Kockum, född 27 september 1802 i Malmö, död 12 februari 1875 i Malmö, var en svensk industriman.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Frans Henrik Kockum var son till Lorens Kockum och Anne Sophie Suell. Efter avslutad skolundervisning och ett års studier vid ett handelsinstitut i Lübeck blev han bokhållare hos sin far. Vid faderns död 1825 försattes dödsboet i konkurs och Frans Henrik Kockum stod nu utan tillgångar. Genom borgenärernas tillstånd fick han dock möjlighet att arrendera den av Frans Suell grundade tobaksfabriken i Malmö som ägts av hans morföräldrar. På konkursauktionen efter fadern 1826 kunde han på kredit köpa fabriken. Han moderniserade snabbt utrustning och tillverkningsmetoder och redan tio år senare var fabriken en av de största tobaksfabrikerna i Sverige. 1866 ombildades den till aktiebolag under namnet F. H. Kockums tobaksfabriks AB.[2]

Frans Henrik Kockum var även kommunalpolitiskt aktiv, 1831–1850 ledamot av Malmö stads äldste och 1839–1866 ledamot av hamndirektionen. 1853–1869 var han ledamot av styrelsen för tekniska Elementarskolan i Malmö och ledamot av Stadsfullmäktige i Malmö 1863–1866.[3]

1827 övertog han Lomma tegelbruk, som tidigare ägts av hans far, och utvidgade verksamheten, den ombildades 1871 till Skånska Cement, med Kockum som delägare. Sedan Kockum 1838 köpt Holmen i Södra Förstaden (nuvarande Davidshall), anlade han där 1840–41 Kockums Mekaniska Verkstads AB. Kockum engagerade köpte 1845 Örmo bruksegendom i Kronobergs län, med masugn, gjuteri och mekanisk verkstad, och blev 1849 delägare, från 1852 ensam ägare av Kallinge kvarn där han lät anlägga ett bruk för tillverkning av kopparkärl, senare ändrad till stångjärns-, plåt- och spikmanufakturverk. I Ronneby anlade han 1856 en fabrik för tillverkning av förtennta och galvaniserade kärl av stål- och järnplåt. I samband med hans död ombildades bruken till Kockums Jernverks AB.[3]

Kockum engagerade sig även på andra håll, 1840–1850 var han delägare i Malmö Ångbåts AB, 1847–1850 i Gällivare malmfält, 1851–1853 i Landskrona sockerfabrik, styrelseordförande i Skånska sockerfabrik AB 1853–1872, delägare i Manufakturaktiebolaget i Malmö 1855–1872, delägare i Mattssonska bryggeriet i Malmö 1856–1872, delägare i Virsums kopparverk 1860–1863. Han var även delägare i bryggeri och såpfabrik i Åbo, Kockums mekaniska verkstad i Füzesabony i Ungern, Malmö franska ångkvarns AB, Tändstickfabriken Phoenix i Malmö, Benmjöls AB i Malmö och Malmö porslinsfabrik.[3]

Arkivet över Frans Henrik Kockums Tobaksfabrik, liksom Kockums familjearkiv, finns på Malmö stadsarkiv.

Han gifte sig 1829 med Christina (Jeanna) Dorothea Beijer (1805-1875). Han var far till Frans Henrik Kockum den yngre och farfars far till Herbert Kockum.

Kockum är begravd på Gamla kyrkogården i Malmö.[4]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]