Franska Västafrika

Franska Västafrika
	Franska Västafrika
	Afrique-Occidentale française (Franska)
	1895–1958
	Flagga
	Franska Västafrika efter andra världskriget; ; Grön: Franska Västafrika; Mörkgrå: Övriga franska besittningar; Mörkgråast: Franska republiken Franska Västafrika efter andra världskriget; ; Grön: Franska Västafrika; Mörkgrå: Övriga franska besittningar; Mörkgråast: Franska republiken
Huvudstad	Saint Louis (1895–1902); Dakar (1902–1960)
Språk	franska; arabiska, Fula, Songhay, Hausa, Mossi, Mandinka, Wolof, Bambara, Berberspråk, Mande (språk) med flera
Religion	kristendom, islam, animism med flera
Statsskick	Generalguvernement i franska kolonialimperiet
Sista Generalguvernör	Gaston Custin
Bildades	27 oktober 1895 ;
Upphörde	5 oktober 1958 ;
Areal	4 279 349 km² (1951);
Folkmängd	17 miljoner (1951)
Valuta	Fransk Västafrikafranc
Föregående	Efterföljande
	Franska Sudan
	Franska Guinea
	Franska Övre Volta
	Franska Togoland
Franska samväldet
Republiken Dahomey
Guinea
Elfenbenskusten
Malifederationen
Mauretanien
Niger
Republiken Övre Volta
Italienska Libyen
Idag del av	Benin; Burkina Faso; Guinea; Elfenbenskusten; Libyen; Mali; Mauretanien; Niger; Senegal; Togo

Franska Västafrika var en fransk koloni och ett generalguvernement under perioden 27 oktober 1895 – 5 oktober 1958.

Det bestod av Senegal, Franska Guinea, Elfenbenskusten, Dahomey, Övre Volta, Niger, Franska Sudan och Mauretanien.

Geografi

Franska Västafrika bildade ett sammanhängande område längs Senegal och övre Niger samt når på fem olika punkter fram till Atlanten, omslutande främmande makters områden; i norr sträcker sig Franska Västafrika in i Sahara, i öster till Tibesti.

Kusttrakterna i söder och sydväst samt berglandet innanför tillhöra det tropiska regnskogsområdet. Högsta delarna var trakten kring Mont Drouplé (omkr. 3 000 m ö. h.), uppbyggt av gnejs och granit, och platålandet Fouta Djallon (1 230 m), bestående av sandsten och vulkaniska bergarter.

Vid Senegal, Niger och fram till Tchadsjön utbreder sig Sudans savanner, och längre mot norr vidtaga Saharas sand- och stenöknar; berggrunden består av äldre sedimentbergarter, överlagrade av kvartärbildningar, särskilt flygsand.

Klimatet är innanför kusterna samt i bergen tropiskt och regnrikt; längre inåt land avtager nederbörden, medan temp. är tämligen konstant.

De största städerna var 1951, förutom Dakar (157 000 invånare), Bamako (70 000), S:t Louis (63 000), Abidjan (46 000), och Conakry (43 000).

Näringsliv

Franska Västafrikas huvudnäringar var jordbruk och boskapsskötsel; jordbruket lämnar maniok, jams, durra, hirs, ris samt åtskilliga industriråämnen: jordnötter, palmkärnor, bomull m. m.; boskapsskötseln är bäst utvecklad i savannområdet. Skogsbruket lämnade värdefulla träslag och kautschuk.

Järnvägsnätet omfattade 4 352 km. Senegal och Niger trafikeras av flodångare; Dakar är viktig knutpunkt för flygtrafiken mellan Europa, Sydafrika och Sydamerika.

Historia

Kolonin bestod av erövringar från bland annat kungadömet Dahomey, Kungadömet Benin, Toucouleur, Kénédougou och Wassoulou.

Frankrikes äldsta besittning i Franska Västafrika är Senegal (1635). Timbuktu erövrades 1893. 1887 besatte fransmännen Elfenbenskusten, 1891 Franska Guinea, 1892 Dahomey. Generalguvernementet Franska Västafrika upprättades 1904, och däri ingick då Senegal, Elfenbenskusten, Dahomey, Franska Guinea och Sudan.

Sedermera upprättades nya kolonier, som tilldelades Franska Västafrika: 1919 Övre Volta, vilken upplöstes 1933 för att återupprättas 1948, 1921 Mauretanien och 1922 Nigerkolonien. Franska Västafrika styrdes av en generalguvernör, som vid sin sida hade ett råd.

Kolonierna styrdes av lieutenants-gouverneurs, underställda generalguvernören.