Franssmalbi
| Franssmalbi | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Vägbin Halictidae |
| Släkte | Smalbin Lasioglossum |
| Art | Franssmalbi Lasioglossum sexstrigatum |
| Vetenskapligt namn | |
| § Lasioglossum sexstrigatum | |
| Auktor | (Schenck, 1870) |
| Synonymer | |
|
Halictus sexstrigatus Schenck, 1869[1] Sandsmalbi[1] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Franssmalbi (Lasioglossum sexstrigatum) är en biart som först beskrevs av Schenck 1870.[2][1] Den ingår i släktet smalbin och familjen vägbin.[2][1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
Franssmalbiet är ett slankt, övervägande svart bi. Munskölden (clypeus) och pannan är lätt utåtbuktande. Hos hanen är dessutom munsköldens spets gul, samt överläppen och käkarna gula till brungula.[a] På bakkroppen har tergiterna[b] 2 till 4 ljusa hårband i bakkanten. Honan har dessutom otydliga vita hårfläkar framtill på tergit 2 och 3. Honan blir 6 till 7 mm lång, hanen 5 till 7 mm.[4]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Franssmalbiet föredrar sandiga habitat, som sandtag, dyner, flygsandfält och sandiga ruderatområden. Den kan även förekomma i glesare skogsområden och planteringar.[5]
Larvbona grävs ut i marken. Arten är solitär, men honorna gräver gärna ut sina bon tillsammans, i stora kolonier med upp till 34 bon per m2. Bona fylls med näring i form av pollen; arten är polylektisk, den hämtar pollen från flera blommande växter i ett stort antal familjer, bland andra korgblommiga växter, gurkväxter, rosväxter, videväxter och ranunkelväxter. Korgblommiga växter och väddväxter kan användas som nektarkällor.[5] Larvbona kan parasiteras av gökbiet Nomada sheppardana, småblodbi, pannblodbi eller dvärgblodbi, som lägger ägg i larvcellerna. Den utkläckta larven lever av den insamlade födan, efter det värdägget ätits upp eller värdlarven dödats.[6]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Utbredningsområdet omfattar Europa från sydöstligaste England i väster (där den upptäcktes så sent som 2008, även om den inte offentliggjordes förrän 2011)[7] över Mellan- och Nordeuropa till Uralbergen i öster[5], med sydgräns i Schweiz och Armenien[8]. I norr går det upp till Litauen och Sverige[8][6]. Arten har även påträffats i Japan[5].
I Finland har den nyligen påträffats i ett fåtal exemplar, åtta observationer har gjorts under 2010-talet: Sju i Norra Savolax och ett i Södra Karelen (Villmanstrand).[9].
I Sverige förekommer den i Götaland (med undantag av Gotland), samt fragmentariskt norr därom.[4]
Status[redigera | redigera wikitext]
Globalt klassificerar IUCN arten som livskraftig (LC).[5]
På grund av artens sena introduktion i Finland, har den ännu inte fått någon formell klassifikation där; Finlands artdatacenter betraktar den tills vidare som "väletablerad".[9] Även i Sverige är den en relativt ny art, få fynd har gjorts före 2000. Redan 2005 klassificerade emellertid svenska Artdatabanken den som livskraftig, och den klassificeringen har arten behållit sedan dess.[4]
Kommentarer[redigera | redigera wikitext]
- ^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.
- ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] de Jong, Y. (2016). ”Lasioglossum sexstrigatum (Schenck, 1870) | franssmalbi”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/103151/details?lang=sv. Läst 30 december 2022.
- ^ [a b] ”Lasioglossum sexstrigatum (Schenck, 1870)” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=759289#null. Läst 30 december 2022.
- ^ Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (red.) (2015). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2015 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2015/search/all/key/lasioglossum+sexstrigatum/match/1. Läst 4 oktober 2015.
- ^ [a b c] Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Stenmark, M. et al. (2020). ”Franssmalbi Lasioglossum sexstrigatum”. Artbestämning. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/103151. Läst 30 december 2022.
- ^ [a b c d e] Pauly, A. & Michez, D. 2015 Lasioglossum sexstrigatum . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 30 december 2022.
- ^ [a b] Nigel Jones (2019). ”Lasioglossum sexstrigatum (Schenck, 1870)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/index.php?q=bee/halictidae/lasioglossum-sexstrigatum. Läst 30 december 2022.
- ^ Roger D. Hawkins (2011). ”LASIOGLOSSUM SEXSTRIGATUM (HYMENOPTERA: APIDAE, HALICTINAE) NEW TO BRITAIN” (på engelska) (PDF). British journal of entomology and natural history 24. Arkiverad från originalet den 16 juni 2021. https://web.archive.org/web/20210616132724/https://www.bwars.com/sites/www.bwars.com/files/diary_downloads/Lasioglossum-sexstrigatum-hawkins.pdf. Läst 31 december 2022.
- ^ [a b] A. Pauly. ”Lasioglossum sexstrigatum (Schenck 1868)” (på franska). Atlas Hymenoptera. Université de Mons. http://www.atlashymenoptera.net/pagetaxon.asp?tx_id=424. Läst 30 december 2022.
- ^ [a b] Juho Paukkunen (2019). ”Franssmalbi – Lasioglossum sexstrigatum”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.4979900. Läst 30 december 2022.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikispecies har information om Lasioglossum sexstrigatum.
|