Freden i Brömsebro
Freden i Brömsebro avslutade den 13 augusti 1645 Torstensons krig, som inleddes 1643 mellan Sverige och Danmark-Norge under drottning Kristinas respektive Kristian IV av Danmarks regeringsperioder.
Fredsförhandlingarna initierades av Frankrike som i januari 1644 skickat diplomaten Gaspard Coignet de la Thuillerie. Den 25 december detta år lyckas han få Sverige och Danmark-Norge att skriva under en traktat om att fredsförhandlingar ska inledas vid Brömsebro i februari 1645. I förhandlingarna företräddes Sverige av Axel Oxenstierna och Danmark av Corfitz Ulfeldt.
Det första mötet ägde rum den 8 februari 1645 vid gränsstenen på den lilla holme i Brömsebäck, där Brömsebron leder över bäcken. Därefter skedde förhandlingarna genom att de la Thuillerie reste mellan svenskarnas inkvartering i Söderåkra och danskarnas inkvartering i Kristianopel. Den 13 augusti möttes medlarna åter vid gränsstenen på holmen för att till varandra lämna över det av kungarna godkända och underskrivna traktatet.[1]
De militära framgångarna i kriget för Sverige gjorde att de svenska kraven var mycket långtgående. Freden innebar att Danmark-Norge avträdde de norska landskapen Jämtland och Härjedalen, och de danska öarna Gotland och Ösel i Östersjön till Sverige. Sverige erhöll dessutom Halland under 30 år samt viss tullfrihet i Öresund, också för svenska besittningar på andra sidan Östersjön.
Idre och Särna socknar i Dalarna kom visserligen redan 1644 på svenska händer, men detta glömdes bort i fredstraktaten, och först i ett särskilt avtal 1751 formaliserades dessa socknars tillhörighet till Sverige.
Brömsebro var namnet på bron; någon ort med det namnet fanns inte förrän 1899. Det är därför riktigare att tala om freden vid Brömsebro.[2]
Andra historiska tilldragelser i Brömsebro
Eftersom Brömsebro låg vid gränsen, träffades man ibland där för förhandlingar. Fördraget i Brömsebro slöts 1541 mellan Sverige och Danmark och innebar en allians mellan länderna.
Noter
- ^ För utförlig beskrivning av ceremonierna, se Grimberg, Svenska folkets underbara öden, band 3, sid. 431–32, Stockholm 1918
- ^ Så i Svensk Uppslagsbok 1947–1955; artikel Brömsebro, liksom i Nordisk Familjebok, 2 uppl. artikel Brömsebro http://runeberg.org/nfbd/0252.html
Källförteckning
- Carlson & Rosén, Den svenska historien, band 4, sid. 112. Stockholm 1967
- Svensk uppslagsbok, 2 uppl. 1947-1955
- Nordisk Familjebok, 2 uppl., artikel Brömsebro http://runeberg.org/nfbd/0252.html
- Grimberg, Svenska folkets underbara öden, band 3, sid. 431–32, Stockholm 1918
Vidare läsning
- Fabian Bæhrendtz, "Anteckningar om Brömsebro", Meddelanden från Kalmar läns fornminnesförening 4 (1904), s. 35—73
- Torsten Gislestam, ”Freden i Brömsebro : ett 350-årsminne”Gotländskt arkiv 67 (1995) (67), s. 127-134.
- August Hammarström, ’Om freden vid Brömsebro1645 : samt Sveriges och Danmarks ömsesidiga politiska förhållande under närmast föregående tid-
Lund, 1873
- Anneli Palmsköld," Fredstraktatet från freden i Brömsebro år 1645". i: årsboken Halland 78 (1995). Utg. av Museet Halmstad- ISSN 0347-4364,, s. 87-90