Freden i Utrecht

Freden i Utrecht år 1713 var egentligen ett antal fredsavtal som slöts efter det spanska tronföljdskriget, vilket varade 1701–1714. Kriget som hade som avsikt att lösa problemen med maktfördelningen i Europa, utkämpades mellan å ena sidan Frankrike, Bayern, Spanien och Ungern och å andra sidan Österrike, Preussen, Storbritannien, Nederländerna och Portugal. Den utlösande faktorn var frågan om arvsrätten till den spanska kronan, som ökat i betydelse till följd av kung Ludvig XIV av Frankrikes expansionspolitik.

Följden av fredsöverenskommelserna var bland annat

• att den tidigare förbindelsen mellan Huset Habsburg och Spanien upplöstes och
• att Frankrikes strävan efter europeiskt herravälde misslyckades.

Även efter utrechtfreden fortsatte stridigheterna mellan Frankrike och Österrike och de fientligheterna upphörde inte förrän 1714 efter frederna i Rastatt och Baden.

Brittiska landvinster

I samband med freden förlorade Frankrike områden i Nordamerika till Storbritannien:

• Newfoundland,
• Nova Scotia och
• New Brunswick.

Storbritannien erhöll även Gibraltar, Saint Kitts and Nevis och monopol på slavhandeln i de spanska kolonierna i Amerika.