Hoppa till innehållet

Fredrik III (tysk-romersk kejsare)

Från Wikipedia
Ej att förväxla med Fredrik III av Tyskland.
Fredrik III
Född21 september 1415
Innsbruck[1]
Död19 augusti 1493 ​eller ​18 augusti 1493[2]
Linz[1]
BegravdStefansdomen
Medborgare iTysk-romerska riket
SysselsättningHärskare, mint lord[3]
Befattning
Hertig av Steiermark (1424–1493)
Hertig av Kärnten (1424–1493)
Tysk-romersk kung (1440–1493)
Kung av Italien (1452–1493)
Tysk-romersk kejsare (1452–1493)
Ärkehertig (1457–1493)
MakaEleonora av Portugal
(g. 1452–)[4][5]
BarnChristof von Habsburg (f. 1455)[6]
Maximilian I (f. 1459)[4]
Helene von Habsburg (f. 1460)[6]
Kunigunda av Österrike (f. 1465)
Johann von Habsburg (f. 1466)[6]
FöräldrarErnst I av Inre Österrike
Cymburge av Masovien
SläktingarMargareta av Österrike (syskon)
Kasimir av Brandenburg-Bayreuth
Utmärkelser
Riddare av Strumpebandsorden (1457)
Riddare av Gyllene skinnets orden (1491)
Riddare av Den Heliga gravens av Jerusalem riddarorden
Den gyllene rosen
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata
Kejsar Fredrik III:s grav inne i Stefansdomen i Wien.

Fredrik III (som tysk kung Fredrik IV), född 21 september 1415 i Innsbruck, död 19 augusti 1493 i Linz, var tysk-romersk kejsare från 1452 och från 1424 hertig av Österrike, Steiermark och Krain (som Fredrik V).

Fredrik var son till Ernst I av Österrike och Cymburge av Masovien. Fredriks ungdom förflöt under inre slitningar i Österrike. Efter kung Albrekt II:s död 1439 var han habsburgska ättens huvudman. År 1440 valdes han till romersk kung och kröntes 1442 i Aachen.

Fredrik intog en vacklande ställning i den pågående påvestriden men slöt 1447–48 konkordat med Eugenius IV. Fredriks inre regering var fylld av oro. Hans försök att kuva schweizarna med armagnaktrupper väckte opposition. Vid hemkomsten från sin kejsarkröning i Rom 1452 fann han uppror organiserat, som måste stillas genom eftergifter. Fredrik höll sig utanför Tysklands inre strider. Flera gånger försökte tronpretendenter störta honom, men oenighet bland furstarna räddade hans rike. Bland hans lojala furstar fanns Albrekt Akilles av Brandenburg. Fredriks österrikiska släktingar, Georg av Böhmen, men särskilt Mattias I Corvinus av Ungern orsakade honom avbräck och nederlag.

Karl den djärve tillskansade sig fördelar på rikets bekostnad mot att hans dotter Maria 1477 förmäldes med Fredriks son Maximilian. År 1485 erövrade Mattias Corvinus Wien och större delen av Österrike. Året därpå upphöjdes Maximilian till Fredriks medregent och återtog 1490 habsburgarnas arvländer från ungrarna. Fredrik III avled 1493.[7]

Han var en stillsam och filosofisk natur och anses ha varit väl svag för den krävande kejsarvärdigheten.[7]

Gift med Eleonora av Portugal (död 1467).

Barn:

  1. Maximilian I, tysk-romersk kejsare (1459–1519)
  2. Kunigunda (1465–1520; gift med Albrekt IV, hertig av Bayern)
  3. ytterligare fem barn, döda i tidig barndom
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
8. Albrekt II, hertig av Österrike
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
4. Leopold III, hertig av Österrike
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
9. Johanna av Pfirt
 
 
 
 
 
 
 
 
2. Ernst I av Österrike
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
10. Bernabò Visconti
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
5. Viridis Visconti
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
11. Beatrice Regina della Scala
 
 
 
1. Fredrik III
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
12. Siemowit III av Masovien
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
6. Siemowit IV av Masovien
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
13. Eufemia av Troppau
 
 
 
 
 
 
 
 
3. Cymburge av Masovien
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
14. Algirdas
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
7. Alexandra av Litauen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
15. Uliana av Tver
 
 
 

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

[Redigera Wikidata]

  1. 1 2 Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: ola2002153686, läst: 23 november 2019.[källa från Wikidata]
  2. ↑ Find a Grave, läst: 30 augusti 2019.[källa från Wikidata]
  3. ↑ Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1185357737749153-1, läst: 20 april 2026.[källa från Wikidata]
  4. 1 2 Kindred Britain.[källa från Wikidata]
  5. ↑ The Peerage person-ID: p11357.htm#i113570, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  6. 1 2 3 Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
  7. 1 2 Svensk uppslagsbok, Malmö 1932

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Företrädare:
Sigismund
Tysk-romersk kejsare
1452–1493
Efterträdare:
Maximilian I
Företrädare:
Ladislaus V av Ungern
Ärkehertig av Österrike
1457–1493
Efterträdare:
Maximilian I