Fredrik Vilhelm Thorsson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
F.V. Thorsson

Fredrik Vilhelm Thorsson, född 30 maj 1865 i Stora Köpinge socken, Malmöhus län, död 5 maj 1925Ystads lasarett. Socialdemokratisk politiker och skomakare. Finansminister 19181920, 19211923 och 19241925, handelsminister 1920.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Fredrik Vilhelm Thorsson var son till skomakaren Nils Viktor Thorsson och Amalia Charlotta Pihlström. Vid nio års ålder blev han föräldralös och omhändertogs av sockenmännen och såld på barnauktion.[1] Att han skulle gå i faderns fotspår och läras upp till skomakare var självklart; sin gesällvandring företog han bland annat i Köpenhamn då han fått gesällbrev i Ystad. Som skomakare var han verksam i Stockholm, Uppsala och Sundsvall. I samband med detta började han agitera för förbättrade villkor för arbetarna. Då han blev känd som en förgrundsgestalt av de skånska socialisterna blev han bojkottad av flera arbetsgivare och återvände till hemstaden, Ystad, där han öppnade en skomakarverkstad tillsammans med kompanjonen Anders Nordstrand.

Politisk karriär[redigera | redigera wikitext]

1889 blev Thorsson anställd av södra socialdemokratiska partistyrelsen som agitator, och visade sig ha talang för detta varför han fick fler och större uppdrag. En seger var när han agiterade mot C. G. Ekman 1897 och vann fackföreningarna åt socialdemokratin.

Thorsson blev invald i andra kammaren 1902 och betraktades som den mest radikala av socialdemokraterna. I riksdagen vann han ensam mot statsutskottet i en fråga om utförsäljning av statliga egendomar. 1909 blev han medlem av Staaffska statsutskottet med placering inom försvaret, och utsågs dessutom till vice ordförande i riksdagens förtroenderåd. I motsats till andra vänsterpolitiker i gruppen, var han försvarsvänlig. 1910-1917 var han ledamot av statsutskottet och gjorde sig därvid bemärkt för intresse och arbetsamhet. Vid 1914 års andra riksdag blev han riksbanksfullmäktig och omvaldes 1917. 1918 blev han finansminister i Nils Edéns ministär då Hjalmar Branting avgått. Han genomförde då en budgetreform och utarbetade förslag till kommunalskattereformer.

I mars 1920 upplöstes koalitionsregeringen då Thorsson inte kunde enas med liberalerna om kommunalskatterna, och Thorsson blev i stället finansminister i den andra av Brantings ministärer året därpå, med ett mellanspel som det nyöppnade Handelsdepartementets förste chef. Med ett avbrott då han ersattes av Jakob Beskow, förblev han sedan finansminister till Brantings frånfälle i februari 1925, då han enligt vissa källor valdes till partiordförande, men hann inte tillträda eller erkännas av partistyrelsen innan han insjuknade och dog i maj samma år. Dessa uppgifter återfinns dock inte i Ernst Wigforss memoarer, där det bara står att Thorsson bestämt menade att Sandler var den lämpligaste kandidaten till partiordförande, detta efter att det framkommit att Thorsson måste läggas in för operation. Thorsson efterträddes som finansminister av Ernst Wigforss, Per-Albin Hansson blev partiordförande och Rickard Sandler blev statsminister.

Eftermäle[redigera | redigera wikitext]

Fredrik Ström skrev en presentation över Thorsson i den lilla volymen Skomakaren, som blev kungens skattmästare, som trycktes året efter Ströms bortgång. I Ystad blev senare en byst av Thorsson uppsatt.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Yvonne Hirdman, Jenny Björkman, Urban Lundberg, Dick Harrison: "Sveriges historia 1920–1965" Arkiverad 18 februari 2013 hämtat från the Wayback Machine.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ström, Fredrik (1949). Skomakaren som blev kungens skattmästare: F. V. Thorsson. Deras liv blev bragd, 99-2921440-2 ; 19. Stockholm: Sv. missionsförb. Libris 1458905 
  • Wigforss, Ernst (1950-1954). Minnen. Stockholm: Tiden. Libris 452589 
  • Dahl Torsten, Bohman Nils, red (1954). Svenska män och kvinnor: biografisk uppslagsbok. 7, Sibylla-Tjällgren. Stockholm: Bonnier. Libris 53806 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Tidman, Yngve (1988). ”Skomagarepågen som blev rikshushållare”. Ystadiana 1988,: sid. 141-161 : fotogr..  Libris 9168058
  • Uhlén, Axel (1996). ”Fredrik Vilhelm Thorsson: skomakare, parkföreståndare, riksskattmästare”. Notiser från Arbetarnas kulturhistoriska sällskap (Stockholm : Arbetarnas kulturhistoriska sällsk., 1996): sid. 192-198.  Libris 2245191
  • Vennerström, Ivar (1926). F.V. Thorsson: en minnesskrift. Stockholm: Tiden. Libris 8074846. http://runeberg.org/withorsson 


Företrädare:
Hjalmar Branting
Sveriges finansminister
5 januari 1918 – 30 juni 1920
Efterträdare:
Rickard Sandler
Företrädare:
Förste ämbetsinnehavaren
Sveriges handelsminister
1 juli 1920 – 27 oktober 1920
Efterträdare:
Gösta Malm
Företrädare:
Jacob Beskow
Sveriges finansminister
13 oktober 1921 – 19 april 1923
Efterträdare:
Jacob Beskow
Företrädare:
Jacob Beskow
Sveriges finansminister
18 oktober 1924 - 5 maj 1925
Efterträdare:
Ernst Wigforss