Fregattstormsvala

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Fregattstormsvala
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Whitefacedstormpetrel2.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningStormfåglar
Procellariiformes
FamiljSydstormsvalor
Oceanitidae
SläktePelagodroma
L. Reichenbach, 1853
ArtFregattstormsvala
P. marina
Vetenskapligt namn
§ Pelagodroma marina
Auktor(Latham, 1790)
Hitta fler artiklar om fåglar med

Fregattstormsvala[2] (Pelagodroma marina) är en fågel i familjen sydstormsvalor inom ordningen stormfåglar.[3] Den placeras som enda art i släktet Pelagodroma.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Fregattstormsvalan är 19-21 cm lång med en vingbredd på 41-44 scm. Ovansidan är blekbrun till grå med svarta vingpennor. Undersidan är vit och har, olikt andra stormsvalor i Nordatlanten, ett vitt ansikte med en svart mask över ögat, påminnande om en simsnäppas vinterdräkt. Det karakteristiska utseendet gör att den är relativt lätt att identifiera.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Fregattstormsvalan häckar i kolonier på öar i tropiska och subtropiska vatten i Atlanten, Indiska Oceanen och Stilla havet. Den lever stora delar av livet pelagiskt men observeras sällan till havs varför dess flyttningsrutter och utbredningsområde är dåligt kända.[4][5] De uppträder dock pelagiskt i Indiska Oceanen, främst Arabiska havet, och i Stilla havet österut till vattnen utanför Ecuador och Peru.[5]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Fregattstormsvala delas in i sex underarter med olika häckplatser:[6]

Beteende[redigera | redigera wikitext]

Fregattstormsvalan lever strikt pelagiskt utanför häckningstid. I kombination med att dess häckningsplatser är så avlägsna gör att den mycket sällan ses från land. Dess flykt är direkt och glidande. Den trippar på vattenytan när den födosöker. Fågeln är väldigt social, men följer inte fartyg. Liksom de flesta stormsvalor och petreller har den svårt att gå och kan endast hasande ta sig den korta sträckan till sin bohåla.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Den placeras sitt bo i jordhålor vilket bara besöks nattetid.[4] Den lägger en kull per häckningssäsong med ett ägg som ruvas i 50-56 dagar och ungen blir flygg efter 52-67 dagar.[5]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal till följd av predation från invasiva arter samt exploater. Den minskar dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till åtminstone fyra miljoner individer varav det i Europa tros häcka 77.800-111.000 par.[1]

BIldgalleri[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Pelagodroma marina Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-02-01.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter Arkiverad 18 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 2016-02-10
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi :  10.14344/IOC.ML.8.1.
  4. ^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 74-75. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ [a b c] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  6. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]