Frej (isbrytare)
 Frej | |
 Frej i hamn i Luleå. | |
| Överblick | |
|---|---|
| Namn | Frej |
| Typ | Isbrytare |
| Klass | Atle-klass |
| Varv | Oy Wärtsilä Ab Helsingforsvarvet |
| Sjösatt | 1974 |
| Tagen i bruk | 1975 |
| Öde | I tjänst |
| Allmänna egenskaper | |
| Längd | 104,6 meter |
| Bredd | 23,8 meter |
| Deplacement | 9 500 ton |
| Djupgående | 7,3 – 8,3 meter |
| Maxfart | 19 knop |
| Aktionstid | 6–9 veckor |
| Besättning | 20 |
| Plåttjocklek | |
| För | 32 mm |
| Midskepps | 28 mm |
| Akter | 30 mm |
| Tekniska data | |
| Framdrift | Diesel-elektriskt |
| Huvudmaskin | 5 st Wärtsilä S.E.M.T Pielstick 12 PC 2-2V 22 000 hkr |
| Propellermotor | Strömberg typ : GTOUL 135/455 DI |
| Dragkraft | 190 ton |
| Bunkerkapacitet | 2 200 m³ |
_vapen.svg)
Frej är en svensk isbrytare som sjösattes 1975. 1990 blev fartyget och dess besättning föremål för en film av den franske regissören och etnologen Jean Rouch.[1]
Maskineri[redigera | redigera wikitext]
Som för alla fartyg i klassen består maskineriet av fem stycken 12-cylindriga S.E.M.T Pielstick dieselmotorer av V-form som har en styrka på 3,7 MW vardera. De driver var sin generator bestående av två generatorhalvor som levererar ström till propellermotorerna. Efter konvertering, för Frejs del sommaren 1984, kan dieselmotorerna även drivas med förvärmd tjockolja. För hjälpmaskineri och fartygets egen förbrukning finns ett separat, dieseldrivet system som levererar 3-fas växelström på 400 V.[2]
Utrymmen[redigera | redigera wikitext]
Frej har en högt placerad, tornliknande kommandobrygga med 360 graders sikt. De ljudisolerade besättningsutrymmena är helt inrymda i däckhuset.[2]
Systerfartyg[redigera | redigera wikitext]
Förutom de övriga svenska isbrytarna i Atleklassen (Atle och Ymer) är även de finska isbrytarna i Urho-klassen, Urho och Sisu, av samma typ.[2]
Nya statsisbrytare[redigera | redigera wikitext]
År 2015 inledde Sjöfartsverket planeringsarbetet för ersättare för de fem statsisbrytarna Oden, Frej, Ymer, Atle och Ale. Målsättningen var då att det första nya fartyget skulle tas i drift runt år 2020. Kostnaden beräknades 2015 till ca 1-1,5 miljarder kronor per fartyg.[3] I mars 2020 tecknade Sjöfartsverket ett avtal med finska Trafikledningsverket om ett gemensamt designunderlag för nya isbrytare i Östersjön.[4]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 14 september 2014. https://web.archive.org/web/20140914094324/http://sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=MOVIE&itemid=17257. Läst 27 november 2012.
- ^ [a b c] Fischerström, Staffan (1997). Isbrytare. ISBN 91-970700-92
- ^ Sveriges radio 5 januari 2015: Den svenska isbrytarflottan ska bytas ut, läst 5 januari 2015
- ^ ”Sverige designar nya isbrytare – tillsammans med Finland”. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7441012. Läst 18 april 2020.
| |||||||||||