Hoppa till innehållet

Fria syriska armén

Från Wikipedia
Fria syriska armén
Information
Datum29 juli 2011
LojalitetSyriska nationella koalitionen
Storlek40 000—50 000 man
(dec 2013) [1][2]
FärgerRöd, svart, vit och grön
Kända slag och krigSyriska inbördeskriget
Befälhavare
Nuvarande stabschefAbdullah al-Bashir[3]
Tjänstetecken
Identifikationssymbol

Fria syriska armén (arabiska: الجيش السوري الحر, al-Jaysh as-Sūrī al-Ḥurr), i engelskspråkig media ofta förkortad FSA, är en gerillaorganisation i Syrien som är en av parterna i det pågående syriska inbördeskriget. Fria syriska armén bildades officiellt den 29 juli 2011, då de folkliga protesterna mot landets regering började resultera i storskaligt våld, och är sammansatt av trupper från en mängd olika krigförande parter, bland annat avhoppare från Syriens armé, stamkrigare, frivilliga ur lokalbefolkningen, utländska legosoldater och diverse övriga politiska och religiösa motståndare till regeringen.

Historia

[redigera | redigera wikitext]

Bildande

[redigera | redigera wikitext]

Fria syriska armén bildades ursprungligen av desertörer från det syriska försvaret som vägrade lyda order att beskjuta demonstranter i början av upproret som efterträdde de fredliga folkliga protesterna mot Syriens regering under våren 2011.[4] Då armén gick in på stor skala för att krossa demonstrationer och upplopp runtom i landet, inte minst i staden Dara mars-april 2011, eskalerade våldsamheterna och en del soldater vägrade att lyda order.[5] Vissa av desertörerna rapporterades få hjälp och skydd av demonstranterna och mot början av sommaren 2011 hade antalet desertörer ökat markant,[6] hotet om arkebusering avskräckte inte många soldater från att fly sina positioner och organisera väpnat motstånd mot myndigheterna.[7] 29 juli 2011 meddelade så den deserterade flygvapenöversten Riad al-Asaad att han hade låtit grunda Fria syriska armén för att samordna kampen för att störta regeringen.

Militära framgångar 2012

[redigera | redigera wikitext]
Soldater ur Fria syriska armén augusti 2012.

Den nya rebellarmén fungerade som samlande kraft för de som var villiga att strida mot regeringen och efter sommaren 2011 ökade deserteringarna från samtliga syriska försvarsgrenar i oavbruten takt, i vissa fall rapporterades hela enheter med hundratals man gå över till rebellerna.[8] Vintern 2011–2012 gjorde avhoppade soldater landvinningar och gynnades av antalet soldater som bytte sida. Medan det stora antalet av Fria syriska arméns soldater var värnpliktiga eller lägre officerare som hade deserterat drabbades regeringen av en serie deserteringar på mycket hög nivå, 6 januari 2012 gick bland andra generalen Mustafa al-Sheikh med rebellerna.[9] Flera andra högre officerare följde i hans led och med dem erhöll Fria syriska armén ytterligare soldater samt avancerat krigsmateriel. Enligt general Mustafa al-Sheikh hade majoriteten av desertörerna återvänt till sina familjer istället för att strida för Fria syriska armén, men han trodde ändå att man skulle kunna besegra regeringstrupperna genom ett för dem ohållbart utnötningskrig.[10] Trots dessa förhoppningar var rebellerna fortfarande relativt dåligt sammanhållna och det fanns ingen formell befälsstruktur inom Fria syriska armén.

I januari 2012 knöt Fria syriska armén band med den exilbaserade oppositionsgruppen Syriens nationella råd som gick med på att börja propagera internationellt för att hjälpa rebellsoldaterna. I slutet av månaden när striderna nådde huvudstaden drabbades Syriens armé av ytterligare massdeserteringar då två generaler och hundratals soldater bytte sida.[11][12] I februari följde befälhavare från flygvapnet och den militära underrättelsetjänsten. Samma månad tog Fria syriska armén över delar av staden Homs. I mars 2012 rapporterade turkisk media att runt 60 000 syriska soldater hade deserterat.[13] Den 24 mars 2012 bildades ett överordnat militärkommando som skulle föra befäl över alla enheter inom Fria syriska armén.[14] I juli genomförde rebeller inklusive Fria syriska armén en lyckad offensiv i norra Syrien och intog gränsposteringar längs den turkiska gränsen samt flera distrikt i storstaden Aleppo.[15] Man tog också över delar av huvudstaden Damaskus i sydväst som del av en parallell offensiv som dock slogs tillbaka.[16]

Omorganisering

[redigera | redigera wikitext]

Försöket att ena de olika rebellenheterna under en befälsstruktur misslyckades dock och strategisk samordning försvårades av de olika lokala befälhavarna som till största del agerade helt oberoende av varandra. Under press från politiska krafter i utlandet som sympatiserade med rebellerna omorganiserades Fria syriska armén den 7 december 2012. I den turkiska staden Antalya sammanträdde ett par hundra representanter för olika syriska rebellgrupper och valde det 30 man starka Högsta militärrådet. Närvarande på mötet var representanter för Gulfstaternas samarbetsråd, USA, Storbritannien och Jordanien.[17][18] Överste Riad al-Asaad närvarade inte på mötet men fick behålla sin post som överbefälhavare; i realiteten hade all makt överförts från honom till det nya rådet. Högsta militärrådets ledare blev brigadgeneralen Salim Idris, som utländska makter hoppades skulle kunna utgöra ett kraftfullt alternativ till de allt mäktigare islamistiska rebeller som utnyttjade kaoset i Syrien. I praktiken förändrade omorganiseringen inte mycket på marken och Fria syriska armén fortsatte vara en löst sammansatt koalition av diverse självständiga gerillagrupper.[19]

Bakslag under 2013 och 2014

[redigera | redigera wikitext]

Under våren 2013 började Fria syriska armén, som i sin helhet har en icke-religiös utformning, själv att drabbas av deserteringar. Allt fler av organisationens soldater och medlemsgrupper bytte sida till mäktiga islamistmiliser, främst al-Qaidafilialen Jabhat al-Nusra. Islamisterna blev snabbt mycket bättre uppbackade av utländska beskyddare än Fria syriska armén och kunde därför snabbt attrahera medlemmar i andra rebellorganisationer.[20] I september 2013 rapporterades att Högsta militärrådet under general Salam Idris sponsrades med vapen och annan utrustning av CIA.[21] Även från andra västländer och allierade stater i närregionen har Fria syriska armén fått politiskt stöd och krigsmateriel.

Förhållandet mellan Fria syriska armén och religiösa miliser som moderat islamistiska Islamiska fronten och salafistiska Jabhat al-Nusra utvecklades till ett samarbete i kampen mot den gemensamma fienden trots ideologiska skillnader rebellerna sinsemellan.[22][23] Under hösten 2013 påbörjades dock lokala stridigheter inom den väpnade oppositionen när Islamiska staten i Irak och Levanten, al-Qaidafilialen i Irak, plötsligt gjorde inbrytningar i Syrien på övriga rebellers bekostnad.[24] I september samma år rapporterade generalinspektören för det tyska försvaret att Fria syriska armén de facto hade upphört att existera på grund av motgångar i fält och massdeserteringar till väpnade islamistgrupper.[25]

Under 2014 drevs fristående enheter under Fria syriska arméns flagg tillbaka på de flesta håll i landet, dels av regeringstrupper men också av den snabbt expanderande Islamiska staten i Irak och Levanten, som i februari 2014 till och med uteslöts från al-Qaida på grund av sina uppmärksammade våldsaktioner. Stora delar av östra Syrien föll till denna väpnade grupp, som utnyttjade vakuumet då varken regeringstrupper eller övriga rebeller lyckats säkra egen kontroll över stora delar av landet. I augusti 2014 hävdade en högt uppsatt företrädare för Islamiska staten att Fria syriska arméns närvaro i östra Syrien helt hade försvunnit på grund av att dess soldater, som tränats av USA och Turkiet, hade massdeserterat.[26] I november 2014 kom rapporter som antydde att resterna av Fria syriska armén i den nordvästra Idlibprovinsen helt hade drivits på flykt av den mäktiga salafistiska gerillagruppen Jabhat al-Nusra, tidigare en samarbetspart i inbördeskriget, som lär ha vänt sig emot sina forna allierade som svar på USA:s bombräder.[27]

2018

[redigera | redigera wikitext]

Regeringens operation ledde till vedergällningsaktioner från rebeller över hela provinsen. De stridande som var inblandade i attacken är före detta rebeller som kapitulerade till regeringen 2018, såväl som före detta rebeller som deserterade till regeringen och som hade arbetat mot regeringen inifrån. Regeringsfientliga stridande intog flera kontrollpunkter och tillfångatog många överraskade syriska armésoldater och agenter från militära underrättelsetjänsten.[28] Medan den syriska arméns fjärde division ledde operationerna mot rebellerna, tillhörde de överrumplade kontrollpunkterna mestadels 5:e divisionen, 9:e divisionen,[28] och flygvapnets underrättelsetjänst.[29] Sammanlagt intogs 18 positioner på landsbygden öster och väster om Dara av den beväpnade lokalbefolkningen.[30]

Den 7 april 2016 intog rebellgrupper under Fria syriska arméns fana staden al-Ra'i och gränsövergången, som ansågs vara en viktig ISIS-bas i norra Aleppo-guvernementet. Enligt observatörer var vissa FSA-rebeller utrustade med turkiska vapen och stödda av turkiskt artilleri.[31]

I augusti omgrupperade Turkiet flera rebellgrupper som tidigare hade kämpat i provinserna Idlib och Aleppo. Under den turkiska militära offensiven i norra Syrien i slutet av augusti 2016 korsade de gränsen från Turkiet och ockuperade, tillsammans med turkiska stridsvagnar, Jarabulus, som ISIS tidigare hade övergivit. Kort därefter blev de dock indragna i strider med SDF-enheter söder om staden. Rebellgrupperna inkluderade krigare från Levantfronten, Sultan Murad-brigaden, Ahrar al-Sham och Sham-legionen, som agerade under namnet "Fria syriska armén" under denna offensiv.[32]

Efter att islamistiska stridande bland regeringens motståndare, förenade som Hay'at Tahrir al-Sham, systematiskt började eliminera andra oppositionsgrupper i den återstående rebellprovinsen Idlib i början av 2017, efter det förlorade slaget om Aleppo, meddelade befälhavare för rebellgrupper som tidigare hade kämpat i regionen under "FSA"-fanan i februari att representanter för USA, Saudiarabien och Turkiet hade meddelat dem att de inte längre skulle få stöd. Givarländerna hade tydligen beslutat att göra detta för att förhindra att de vapen och ammunition de hade levererat hamnade i terroristgruppernas händer, vilket tidigare hade hänt. Med förlusten av Idlib höll moderata styrkor endast begränsade områden i södra Syrien och små enklaver nära Aleppo och Damaskus i slutet av februari 2017. Endast de grupper som kämpade som "Fria syriska armén" under turkiskt befäl i Operation Eufratsköld mot terroristgruppen IS uppnådde betydande framgångar.[33]

Efter ockupationen av Afrin i mars 2018 berömde en journalist från Guardian det turkiska FSA för dess snabba seger mot en styrka utrustad av USA och kallade det turkiska FSA för en framväxande rebellarmé i norra Syrien.[34] Analysplattformen Stratfor tillskrev den turkiska segern de pro-turkiska truppernas numerära överlägsenhet och den turkiska arméns tekniska överlägsenhet med dess artilleri, flygvapen och specialstyrkor mot YPG, som i sin tur nästan uteslutande bestod av lätt infanteri. Attacken från Turkiet och dess allierades från olika håll, var också fördelaktig. Det turkiska FSA hade i sig förbättrats i taktik och ledarskap, men stridskraft och disciplin lämnade fortfarande mycket övrigt att önska.[35] David Ignatius, förskräckt över bilderna efter ockupationen av Afrin, hävdade på liknande sätt att det var omöjligt att avgöra om Natopartnern Turkiet, eller kanske terroristgruppen Islamiska staten hade ockuperat Afrin. Ignatius drog slutsatsen att turkarna inte hade disciplinerade soldater som kunde upprätthålla ordningen efter en eventuell ockupation av Manbij.[36]

2019

[redigera | redigera wikitext]
Sunnimiliser utplacerade i norra Syrien under turkiskt befäl visar upp FSA-flaggan i oktober 2019.

I oktober 2019 förlitade sig turkarna återigen på de syriska islamistgrupperna och skickade dem framför sina egna trupper mot kurderna under den turkiska militära offensiven i norra Syrien.[37] När amerikanerna drog sig tillbaka från norra Syrien kom deras trupper ibland i kontakt med FSA. Amerikanska tjänstemän klagade över FSA:s dåliga disciplin, eftersom de upprepade gånger hade skjutit mot amerikanska trupper – antingen av misstag eller avsiktligt.[38]

2021 – fortsatta sammandrabbningar mellan FSA och regeringstrupper i Dara

[redigera | redigera wikitext]

Platser för sammandrabbningarna

[redigera | redigera wikitext]

Under 2021 inträffade hårda sammandrabbningar mellan FSA och syriska regeringsstyrkor i hela Daraprovinsen, särskilt i Daraa al-Balad-området, som belägrades av regeringstrupper.[39][40] Sammandrabbningarna var de våldsammaste Daraa hade bevittnat sedan den syriska arméns offensiv 2018.[41] Den ihållande belägringen av regeringen ledde till ockerpriser på varor och begränsad tillgång på dricksvatten.[42]

Den syriska armén började avfyra artillerigranater mot FSA-celler i Dara den 29 juli 2021. Syriska armékällor beskrev attacken som "starten på en militär operation mot gömställen för terrorister som omintetgjorde en försoningsöverenskommelse." [43][44] Däremot anklagade oppositionella personer regeringen för att inte ha följt avtalet, inklusive löften om att hålla sig utanför al-Balad-distriktet.[29]

2024

[redigera | redigera wikitext]

I december 2024, efter Assad-regeringens fall, återvände FSA:s grundare, Riad al-Asaad, till Syriens huvudstad Damaskus. Han berättade att Fria syriska armén (FSA) hade arbetat nära den islamistiska gruppen Hayat Tahrir al-Sham (HTS), som ledde störtandet av Assad-regimen.[45]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Free Syrian Army, 25 augusti 2025.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 10 juli 2025.

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ↑ http://www.independent.co.uk/news/world/middle-east/west-suspends-aid-for-islamist-rebels-in-syria-underlining-their-disillusionment-with-those-forces-opposed-to-president-bashar-alassad-8998891.html
  2. ↑ http://online.wsj.com/news/articles/SB10001424052702304202204579252021900591220
  3. ↑ ”Free Syrian Army fires military chief”. Al Jazeera English. 16 februari 2014. http://www.aljazeera.com/news/middleeast/2014/02/free-syrian-army-fires-military-chief-201421742719901171.html. Läst 16 februari 2014.
  4. ↑ ”Al Jazeera airs call by defecting Syrian officer”. Reuters. 7 juni 2011. Arkiverad från originalet den 16 juli 2015. https://web.archive.org/web/20150716172405/http://www.reuters.com/article/2011/06/07/us-syria-soldier-defection-idUSTRE7561R720110607. Läst 21 juni 2011.
  5. ↑ ”Fresh violence hits Syrian town” (på engelska). www.aljazeera.com. https://www.aljazeera.com/news/2011/4/30/fresh-violence-hits-syrian-town. Läst 23 mars 2012.
  6. ↑ ”Syria Live Blog - April 28 | Al Jazeera Blogs”. web.archive.org. 28 april 2011. Arkiverad från originalet den 28 april 2011. https://web.archive.org/web/20110428111848/http://blogs.aljazeera.net/live/middle-east/syria-live-blog-april-28. Läst 23 mars 2012.
  7. ↑ ”'Defected Syria security agent' speaks out”. Al Jazeera. 8 juni 2011. http://www.aljazeera.com/news/middleeast/2011/06/201168175624573155.html. Läst 21 juni 2011.
  8. ↑ Issacharoff, Avi; Harel, Amos (21 december 2011). ”Assad losing control as 10,000 soldiers desert Syrian military”. Haaretz. Arkiverad från originalet den 12 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120212033256/http://www.haaretz.com/print-edition/news/assad-losing-control-as-10-000-soldiers-desert-syrian-military-1.402625. Läst 7 februari 2012.
  9. ↑ Blomfield, Adrian (6 januari 2012). ”Damascus bomb kills 25 as regime suffers high level defection”. The Telegraph (London). http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/middleeast/syria/8997209/Damascus-bomb-kills-25-as-regime-suffers-high-level-defection.html. Läst 8 februari 2012.
  10. ↑ Oweis, Khaled Yacoub (13 januari 2012). ”Syria's army weakened by growing desertions”. Reuters UK. Reuters. Arkiverad från originalet den 29 juli 2012. https://web.archive.org/web/20120729075153/http://uk.reuters.com/article/2012/01/13/uk-syria-defections-idUKTRE80C0ST20120113. Läst 8 februari 2012.
  11. ↑ Yezdani, İpek (31 januari 2012). ”Syrian opposition: defections rise”. Hürriyet Daily News. http://www.hurriyetdailynews.com/syrian-opposition-defections-rise.aspx?pageID=238&nID=12670&NewsCatID=352. Läst 8 februari 2012.
  12. ↑ Ignatius, David (31 januari 2012). ”Endgame in Syria”. The Washington Post. http://www.washingtonpost.com/blogs/post-partisan/post/endgame-in-syria/2012/01/31/gIQA9aHzfQ_blog.html. Läst 8 februari 2012.
  13. ↑ ”Syrian Armed Forces Desertion Said to Surge to 60,000” (på engelska). Bloomberg.com. 15 mars 2012. https://www.bloomberg.com/news/articles/2012-03-15/syria-loses-20-000-troops-as-deserters-flee-turkey-says-1-. Läst 23 mars 2012.
  14. ↑ ”Military defectors unite under Free Syrian Army”. CNN. 25 mars 2012. http://edition.cnn.com/2012/03/24/world/meast/syria-unrest/.
  15. ↑ Barnard, Anne; Mourtada, Hania (23 september 2012). ”Rebel Group Says It Is Now Based in Syria, a Major Step”. The New York Times. http://www.nytimes.com/2012/09/23/world/middleeast/rebels-move-command-from-turkey-to-syria.html. Läst 23 september 2012.
  16. ↑ Ruth Sherlock; Adrian Blomfield (17 juli 2012). ”Syrian rebels launch campaign to 'liberate' Damascus”. The Daily Telegraph (London). http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/middleeast/syria/9407153/Syrian-rebels-launch-campaign-to-liberate-Damascus.html. Läst 18 juli 2012.
  17. ↑ Mroue, Bassem (8 december 2012). ”Syria Rebels Create New Unified Military Command”. Associated Press. Arkiverad från originalet den 10 december 2012. https://web.archive.org/web/20121210193825/http://www.huffingtonpost.com/2012/12/08/syria-rebels-military-council_n_2263256.html. Läst 8 december 2012.
  18. ↑ Oweis, Khaled Yacoub (8 december 2012). ”Syrian rebels elect head of new military command”. Thomson Reuters. Arkiverad från originalet den 8 december 2012. https://www.webcitation.org/6ClMuPwk5?url=http://www.reuters.com/article/2012/12/08/us-syria-crisis-rebels-idUSBRE8B70AJ20121208. Läst 8 december 2012.
  19. ↑ ”Guide to the Syrian rebels” (på brittisk engelska). BBC News. 17 oktober 2013. https://www.bbc.com/news/world-middle-east-24403003.
  20. ↑ Mahmood, Mona; Black, Ian (8 maj 2013). ”Free Syrian Army rebels defect to Islamist group Jabhat al-Nusra” (på brittisk engelska). The Guardian. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/world/2013/may/08/free-syrian-army-rebels-defect-islamist-group.
  21. ↑ http://www.washingtonpost.com/world/national-security/cia-begins-weapons-delivery-to-syrian-rebels/2013/09/11/9fcf2ed8-1b0c-11e3-a628-7e6dde8f889d_story.html
  22. ↑ Jessica Chasmar (30 september 2013). ”Al Nusra Front, an al Qaeda branch, and the Free Syrian Army jointly seize border crossing”. Washington Times. http://www.washingtontimes.com/news/2013/sep/30/al-nusra-front-free-syrian-army-seize-border-cross/. Läst 14 februari 2014.
  23. ↑ Bachir El Hajji (12 december 2012). ”Who are Syria's al-Nusra Front jihadists?”. France 24. Arkiverad från originalet den 6 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141006075806/http://observers.france24.com/content/20121212-who-al-nusra-front-jabhat-nosra. Läst 14 februari 2014.
  24. ↑ ”ISIL captures Syrian town on border with Turkey”. World Bulletin. 22 november 2013. http://www.worldbulletin.net/?aType=haber&ArticleID=123441. Läst 4 januari 2014.
  25. ↑ ”Syrien-Krise: Assad-Kommandeure wollten seit Monaten Giftgas einsetzen” (på tyska). bild.de. https://www.bild.de/politik/ausland/syrien-krise/assad-kommandeure-wollten-giftgas-einsetzen-32300094.bild.html.
  26. ↑ ”The terrorists fighting us now? We just finished training them.”. The Washington Post. 18 augusti 2014. http://www.washingtonpost.com/posteverything/wp/2014/08/18/the-terrorists-fighting-us-now-we-just-finished-training-them/. Läst 19 september 2014.
  27. ↑ ”Arkiverade kopian”. Associated Press. 15 november 2014. Arkiverad från originalet den 29 november 2014. https://web.archive.org/web/20141129141220/http://bigstory.ap.org/article/d79bd31fdc2448ca9f1a5618b21ce242/west-backed-syria-rebels-shaken-multiple-fronts. Läst 25 november 2014.
  28. 1 2 Aymenn Jawad Al-Tamimi (30 juli 2021). ”Events in Deraa: Perspective from the Fourth Division” (på engelska). https://www.aymennjawad.org/2021/07/events-in-deraa-perspective-from-the-fourth. Läst 25 augusti 2025.
  29. 1 2 Aymenn Jawad Al-Tamimi (29 juli 2021). ”Military Escalation in Deraa: Interview” (på engelska). https://www.aymennjawad.org/2021/07/military-escalation-in-deraa-interview. Läst 25 augusti 2025.
  30. ↑ ”Cautious calm in Daraa awaiting negotiations results | Above 20 local civilians and fighters killed by regime forces fire during largest escalation in three years” (på engelska). 30 juli 2021. https://www.syriahr.com/en/220210/. Läst 25 augusti 2025.
  31. ↑ NZZ: Syrien-Konflikt Rebellen erobern einstige IS-Hochburg Läst 25 augusti 2025
  32. ↑ Anne Barnard: „Knowing the Risks, Some Syrian Rebels Seek a Lift From Turks’ Incursion“ New York vom 29. August 2016 Läst 25 augusti 2025
  33. ↑ Liz Sly und Zakaria Zakaria: „‘Al-Qaeda is eating us’: Syrian rebels are losing out to extremists“, Washington Post 23 februari 2017. Läst 25 augusti 2025
  34. ↑ „Syrian rebel victory in Afrin reveals strength of Turkish-backed force“ The Guardian 22 mars 2018. Läst 25 augusti 2025
  35. ↑ „Turkey After Afrin“ 14 mars 2018. Läst 25 augusti 2025
  36. ↑ ”David Ignatius: „The Turks have taken Afrin. Let’s not let Manbij fall next.“”. https://www.washingtonpost.com/blogs/post-partisan/wp/2018/03/18/the-turks-have-taken-afrin-lets-not-let-manbij-fall-next/. Washington Post 18 mars 2018 Läst 25 augusti 2025
  37. ↑ Jürgen Gottschlich: „Luft- und Bodenoffensive der Türkei Dutzende Tote bei Syrien-Invasion“ TAZ 10 oktober 2019. Läst 25 augusti 2025
  38. ↑ „Assad Forces Surge Forward in Syria as U.S. Pulls Back“ New York Times 14 oktober 2019. Läst 25 augusti 2025
  39. ↑ ”Heavy clashes grip southern Syria's Deraa province, monitor says” (på engelska). Al Jazeera English. 29 juli 2021. https://www.aljazeera.com/news/2021/7/29/syrias-daraa-gripped-by-worst-clashes-in-three-years-monitor. Läst 25 augusti 2025.
  40. ↑ ”Thousands flee Assad regime offensive in southern Syria” (på engelska). The National. 30 augusti 2021. https://www.thenationalnews.com/mena/syria/2021/08/30/thousands-flee-assad-regime-offensive-in-southern-syria/. Läst 25 augusti 2025.
  41. ↑ ”Syrian Rebels Attack Army Outposts in Southern Syria” (på engelska). US News. 29 juli 2021. https://www.usnews.com/news/world/articles/2021-07-29/syrian-rebels-attack-army-outposts-in-southern-syria. Läst 25 augusti 2025.
  42. ↑ ”Humanitarian crisis looms in south Syria town amid ongoing government siege” (på engelska). Al-Monitor. 10 juli 2021. Arkiverad från originalet den 10 juli 2021. https://web.archive.org/web/20210710170647/https://www.al-monitor.com/originals/2021/07/humanitarian-crisis-looms-south-syria-town-amid-ongoing-government-siege. Läst 25 augusti 2025.
  43. ↑ ”Syrian regime forces storm Daraa al-Balad as negotiations fail” (på engelska). The New Arab. 28 juli 2021. https://english.alaraby.co.uk/news/syrian-regime-storms-daraa-al-balad-displacing-residents. Läst 25 augusti 2025.
  44. ↑ ”Monitor: Syria's Daraa Gripped by Worst Clashes in Three Years” (på engelska). Voice of American. 29 juli 2021. https://www.voanews.com/a/middle-east_monitor-syrias-daraa-gripped-worst-clashes-three-years/6208888.html. Läst 25 augusti 2025.
  45. ↑ ”Back in Damascus, rebel leader confident of post-Assad unity” (på engelska). France 24. 15 december 2024. https://www.france24.com/en/live-news/20241215-back-in-damascus-rebel-leader-confident-of-post-assad-unity. Läst 25 augusti 2025.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fria_syriska_armén&oldid=59466351”