Hoppa till innehållet

Frihjul

Från Wikipedia
Den utskrivbara versionen stöds inte längre och kanske innehåller renderingsfel. Uppdatera din webbläsares bokmärken och använd standardutskriftsfunktionen istället.
Frihjulets konstruktionsprincip. När den blåa axeln i mitten vrids medurs, pressas de röda rullarna in i den avsmalnande spalten och överför rotationsrörelsen till den yttre, gröna ringen. När axeln vrids moturs, är frihjulet frikopplat. De gula fjädrarna ser till att rullarna är i kontakt med den yttre gröna ringen och är inte nödvändiga i alla frihjul.

Frihjul är en mekanisk koppling som är drivande i ena rotationsriktningen men frikopplad i den motsatta. Frihjul används bland annat i navet på cykelhjul och i spärrskaft.

Bilar med frihjul

Vissa bilar har haft frihjul, oftast ihopbyggt med kopplingen. De mest kända exemplen i Sverige är Saab 92, 93, 95 och 96.

Bilar med tvåtaktsmotor bör inte köras med motorbroms under någon längre tid[1], eftersom smörjmedlet (oljan) tillförs tillsammans med bränslet. Vid långvarig motorbromsning får motorn inte tillräcklig smörjning, och därför var vissa bilmodeller försedda med frihjul. Om man släpper upp gasen helt i en sådan bil går motorn ner på tomgångsvarv medan bilen rullar vidare i samma hastighet, alltså samma effekt som om man trampar ner kopplingen. Detta kan också användas vid växling. Man kan växla utan att använda kopplingspedalen om man bara släpper på gasen - dock måste kopplingen användas vid start från stillastående.


Referenser