Friskytt
Friskytt, ett äldre svenskt ord för deltagare i frivilligt stridande förband, frikår. Många skåningar som svenskarna under till exempel skånska kriget 1676–1679 betraktade som snapphanar var enligt danskt synsätt friskyttar, alltså av danska kungen avlönade soldater. Friskyttarna organiserades i häradsvisa kompanier. Andra exempel på friskyttar är belgiska medborgare som under första världskriget organiserade sig i kampen mot de tyska ockupanterna. Dessa franktirörer stod utanför den dåvarande krigsfolkrättens skydd och betraktades som illegala kombattanter.
Friskytten i sagorna
Friskytt är enligt folktron redan under medeltiden en skytt, som på grund av förbund med djävulen är i besittning av frikulor och har förmåga att med sin jaktbössa alltid träffa sitt villebråd. Detta är dock endast fallet med sex kulor, medan den sjunde tillhör den onde och tar den riktning han föreskriver. Friskyttemotivet har använts av den tyske författaren Johann August Apel i berättelsen Der Freischütz, vilken även ligger till grund för Carl Maria von Webers opera med samma namn.[1]
- ^ *Friskytt i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1908)
Se även
