Fritz Schmidt (SS-Unterscharführer)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Fritz Schmidt
SS-Unterscharführer Collar Rank.svg Unterscharführer
Född29 november 1906
Eibau, Kungariket Sachsen, Kejsardömet Tyskland
Död4 februari 1982 (75 år)

Fritz Schmidt, född 29 november 1906 i Eibau, död 4 februari 1982, var en tysk SS-Unterscharführer. Under andra världskriget var han verksam inom Aktion T4, Nazitysklands så kallade eutanasiprogram, och inom Operation Reinhard, förintelsen av Generalguvernementets judiska befolkning.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

I september 1939 inleddes officiellt Nazitysklands så kallade eutanasiprogram Aktion T4, inom vilket psykiskt och fysiskt funktionshindrade personer mördades. År 1940 rekryterades Schmidt som vakt och chaufför vid anstalterna i Sonnenstein och Bernburg. I mitten av 1942 kommenderades Schmidt till förintelselägret Treblinka, där han skötte de dieselmotorer som försåg gaskamrarna med kolmonoxidgas.[1][2][3] Förintelselägren Treblinka, Bełżec och Sobibór ingick i Operation Reinhard, nazisternas plan att utplåna Generalguvernementets judiska befolkning. I Treblinka mördades omkring 800 000 människor.[4]

Operation Reinhard avslutades i november 1943 och då kommenderades personalen till Operationszone Adriatisches Küstenland i norra Italien. Inom ramen för Sonderabteilung Einsatz R grep och deporterade man italienska judar samt bekämpade partisaner. Schmidt greps av de allierade i Sachsen och blev krigsfånge. I december 1949 dömdes han av en östtysk domstol till nio års fängelse, men han rymde till Västtyskland och undslapp straffet.[2][3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Arad 1999, s. 121
  2. ^ [a b] Drndić 2012
  3. ^ [a b] ”The Treblinka Perpetrators: An overview of the German and Austrian SS and Police Staff” (på engelska). Aktion Reinhard Camps. Arkiverad från originalet den 24 mars 2014. https://www.webcitation.org/6OJswdMQz?url=http://www.deathcamps.org/treblinka/perpetrators.html. Läst 24 mars 2014. 
  4. ^ Beevor 2013, s. 594

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]