Funitel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Funitel Grand Fond i franska Val Thorens (2006).

Funitel är en typ av linbana, gondolbana, generellt för transport av utförsåkare och kategoriseras således som skidlift uppfunnen omkring år 1990. Den höga drifthastigheten ger en snabb lifttransport uppför bergen men eftersom åkarna behöver ha tagit av sig skidorna/brädorna för färden, och oftast blir stående då funitel-gondoler vanligen saknar säten, övervägs att banan inte får en alltför lång sträcka vilket också gäller andra gondolbanor. (Det finns även installationer som anläggs vid industriområden för transport av produkter, såsom nybyggda bilar, mellan specifika orter/stationer.) Benämningen kan kombineras mellan förlederna i franskans funiculaire (bergbana) och télephèrique (kabinbana).

Drift och teknik[redigera | redigera wikitext]

Till skillnad mot standardiserade gondolbanor drivs funiteler med till synes två dragvajrar som är parallellt fästa med normalt 3,2 meter brett avstånd mellan varandra. I själva verket är det en och samma vajer som är ansluten till hela systemet i en eller två öglor, och rörs i två olika riktningar längs liftgatan. Funitel-gondolerna har två till fyra fjäderbelastade armar/klämmor, och är således extra stadigt fästa på vajersystemet. Liksom funiforer skall funiteler på så vis kunna hålla stabiliteten och drivas i överskridande 100 km/h vindhastighet.[1] Stolparna är konstruerade med dubbla rullställ på vardera sida/riktning.

Funitelen har samma kopplingsbara driftfunktion som de flesta standardiserade gondolbanor (och kopplingsbar stollift) men drivs oftast med en ännu högre hastighet (omkring 7 m/s), och gondolerna är utplacerade med ett större mellanrum (åtminstone cirka 150 meter). Dess gondoler rymmer vanligen 20–30 personer, men finns också en sällsynt lite större variant som rymmer 33–40 (världens största exemplar 75) pers/gondol och kallas Funitel JigBack. Funitelen är sett till liftkapacitet den effektivaste gondollifttypen, då vissa installationer uppnår cirka 4 000 pers/tim.[1]

DMC[redigera | redigera wikitext]

Den franskuppfunna lifttypen DMC (Double Monocâble Creissels eller Double MonoCâble) har närmsta likhet med funitel, men finns i betydligt färre exemplar. Denna typ har ett liknande parallellt dragvajersystem, men tätare isär och en annan skillnad är att gondolerna är enarmade. Dess gondoler rymmer 16–25 personer, men till skillnad mot funitelens är de rundare till formen. DMC-banor har därmed vissa likheter med 2S-banor.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Doppelmayr om funitel, läst 2012-08-09.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]