Funktionell dyspepsi
Funktionell dyspepsi är ett vanligt sjukdomstillstånd som drabbar 5-25% av befolkningen, främst kvinnor och yngre vuxna.[1] Fastställande av tillståndet bygger delvis på påvisande av symtomet dyspepsi.[1]
Sjukdomsbeskrivning
[redigera | redigera wikitext]Vid funktionell dyspepsi finns avvikande magsäckstömning rapporterad.[1] Svag evidens finns för ett samband mellan långsam tömning och tidig mättnadskänsla, uppblåsthet samt smärta i övre delen av buken, vilket utgör symtomet dyspepsi, medan symtom som buksmärta och illamående ses vid snabb tömning.[1] Vid funktionell dyspepsi är även magsäckens förmåga att ge efter vid intag av mat påverkad.[1] Ökad sensorisk känslighet från magsäcken kan förekomma hos vissa patienter med funktionell dyspepsi.[1]
Helicobacter pylori-infektion skulle genom den ytliga kroniska magsäcksinflammation som den orsakar, kunna orsaka tillståndet.[1] I studier där bakterien har tagits bort från magsäcken, har viss symtomlindring kunnat påvisas, däremot råder oenigheter om ifall en kur som kan åstadkomma detta är lämplig vid förekomst enbart av funktionell dyspepsi.[1] Vidare evidens pekar på att ärftlig risk och dysfunktion av icke-viljestyrda system, främst av vagusnervens funktion, spelar en roll i uppkomsten av funktionell dyspepsi.[1]
I definitionen av funktionell dyspepsi finns föreliggandet av avföringsrubbning inte med.[1] Tidigare ansågs halsbränna eller sura uppstötningar tillhöra symtomet dyspepsi, men inte enligt dagens definition.[1]
Cirka två av tre drabbade har återkommande problematik, medan resten har övergående problematik med varierande sjukdomstid.[1]
Upptäckt
[redigera | redigera wikitext]Utredningstakten styrs till stor del av förekomst av alarmsymtom såsom viktminskning, svart avföring, sväljningssvårigheter, blodbrist, blodkräkning och symtom som uppkommer efter 50 års ålder, samt hur länge symtomen har funnits.[2] En normal gastroskopi stärker diagnosen.[2] Sannolikheten att hitta en organisk orsak till dyspepsi minskar om symtomen funnits i minst sex månader och alarmsymtom saknas.[2]
Enbart svag evidens finns för vilka blodprover som ska tas vid dyspeptiska symtom.[2] Sänkningsreaktion, C-reaktivt protein samt hemoglobinvärde kan kontrolleras.[2] Att utreda förekomst av Helicobacter pylori är mest användbart vid förekomst av magsår vid gastroskopi, eller vid tidigare känd förekomst av detsamma.[2] Helicobacter pylori-diagnostik rekommenderas trots detta som första utrednings- och senare behandlingsalternativ om förekomst av bakterien kan påvisas med de icke-invasiva testen feces-antigen eller urea-utandningstest hos en patient yngre än 50 år som saknar alarmsymtom.[2]
Behandling
[redigera | redigera wikitext]Behandling går i första hand ut på att förklara för patienten vad diagnosen innebär och hur symtomen skulle kunna uppkomma.[2] Patienter med funktionell dyspepsi har i större utsträckning psykosocial problematik som kan behöva behandling.[2] Vidare kan kostråd tillhöra behandlingen, där måltidsordning, portionsstorlek och fettintag är av relevans.[2]
Infektion orsakad av Helicobacter pylori ska behandlas i de fall patienten kan förbättras av det.[2] Den som efter sex månader inte blivit lindrad i sina symtom ska anses ha funktionell dyspepsi.[2]
Behandling med syrahämmande läkemedel förekommer ofta.[2] Annat än om gastroesofageal refluxsjukdom samtidigt förekommer, är evidensgrunden svag för detta tillvägagångssätt.[2]