Furstinnan av Öland

Klintastaven.

Furstinnan av Öland var en kvinna som begravdes i en båtgrav i Klinta vid Köpingsvik på Öland under 900-talet. Kvinnan förmodas ha varit en lokal härskarinna och aristokrat med både religiös och världslig maktställning. Graven är dock mindre känd eftersom utgrävningen inte blivit offentligt publicerad.

"Furstinnans" grav

Kvinnan begravdes på 900-talet. Hon begravdes vid Klinta strax bredvid handelsplatsen Köpingsvik på Öland. Gravbålet låg på gränsen mellan den odlade jorden och utmarken. Hon lades på en björnfäll mitt i en båt. Hästar, nötdjur, grisar, hundar och katter följde med som gravgåvor. Även rönnbär och hasselnötter lades ned.

Efter gravbålet grävdes en grav i gravbålets svarta jord. Graven var 45 centimeter i diameter och ungefär lika djup. Kvinnans kvarlevor samlades i ett keramikkärl som placerades i botten av graven bredvid kroppen av en slaktad höna. Runtomkring placerades den uppgrävda jorden i en ring. Graven var fylld av gravgåvor: smycken, 150 pärlor av karneol, bergkristall, glas, glasmassa, en orientalisk bronskanna, ett metallfat från Västeuropa, mynt, träbearbetningsverktyg, hästutrustning, en stridsyxa, flera knivar; där fanns också fyra torshammare, ett silverhänge föreställande en knäböjande man med fågelfigurer på axlarna, en kopparplatta med en kort runinskrift som har tolkats som en magisk formel och en nyckel av järn.

Graven fylldes sedan igen med jord och aska från gravbålet och en 70 centimeter lång metallstav placerades ovanpå. Staven, som blev känd som klintastaven är dekorerad med djurhuvuden och en modell av en hallbyggnad på dess topp. Staven har tolkats som en ceremonistav som användes i den förkristna kulten men också som en rangsymbol som illustrerade kvinnans höga ställning; en völvastav och en spira. Kvinnan förmodas ha varit en högättad aristokrat och en völva, förmodligen överhuvud för en mäktig lokal godsägarätt på Öland. Graven förseglades sedan med ett sexkantigt lerlock, som täckte graven utom toppen av staven med hallbyggnaden. Ovanpå denna hög lades sedan den återstående jorden och askan från gravbålet. I den fanns en del gravgåvor: smycken, ett islamiskt silvermynt, 33 pärlor av bergkristall, karneol och glasmassa, plattor och metallbitar, en glättsten av glas, hasselnötsskal, båtnitar och femton liter kremerade djurben. Dessa förmodas ha följt med från gravbålet snarare än lagts dit avsiktligt.

Manlig grav

I gravbålet låg också en man; det är okänt om han avled av naturliga skäl, eller om han offrades under begravningen för att följa henne i döden. Det är möjligt att mannens ben separerades från kvinnans efter gravbålet och begravdes i en separat grav, eller att hans begravning var helt separat från kvinnans.

Kontext

Denna grav betraktas som den kanske mest värdefullt utrustade vikingagrav som hittats i Sverige, men den har sällan getts mycket uppmärksamhet eftersom resultaten av utgrävningen inte publicerats offentligt. Trakten i Köpingsvik har fler utstyrda gravar efter kvinnor, bland annat ytterligare en från 900-talet som också tycks ha varit en båtgrav och innehållit ridutrustning, torshammare, pärluppsättning, beslag och nitar.

Se även

• Ringkvinna
• Kvinnliga vikingakrigaren i Birka
• Tunagravfältet i Badelunda
• Askahögen