Futuro

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Futuro på Aspholmen i Örebro
Futuro i Esbo
Futuro, Norra tornet, Norans skjutfält söder om Söderhamn.

Futuro är en finländsk prefabricerad typbyggnad i glasfiber och polyester, formgiven av Matti Suuronen, ursprungligen som en skidstuga, och producerad 1968-78.

Futuros form påminner om ett flygande tefat och anknyter till 1960-talets futurism och fascination för rymden. Huset formgavs som fritidshus för ungefär sex personer, på en yta på 50 kvadratmeter och en volym på 140 kubikmeter. Den lätta konstruktionen gjorde Futuro-huset flyttbart och var tänkt att kunna helikoptertransporteras i ett stycke. Det tillverkades i 16 moduler, som fästes ihop i fabrik eller på plats. Det kunde demonteras och återmonteras på två dagar. Husets förankring krävde som minumum endast fyra betongplintar. Det hade in inbyggd isolering av polyuretan.

Konstruktionen var relativt enkel, liksom rumsplanen som omfattade ett halvmåneformat sällskapsrum med sex integrerade liggfåtöljer/sängar vinkelrätt mot rummets yttervägg, ett mindre pentry, ett badrum samt förvaringsutrymmen. Ingången var placerad delvis under det upphöjda "fatet" och dörren liknade den som sitter på ett flygplan. Huset är tre meter högt, åtta meter i diameter och väger fyra ton med fabriksinredning.

Huset tillverkades i tjugo exemplar av Polykem i Strömfors i Finland från 1968, varav tolv exporterades, samt uppskattningsvis i femtio-sextio exemplar av utländska licenstagare, sammanlagt högst knappt ett hundra exemplar. Oljekrisen 1973 gjorde att råmaterialet blev avsevärt dyrare, vilket ledde till att efterfrågan minskade. År 1978 gjordes det sista Futuro-huset.

Numera har Futuro kultstatus. Uppskattningsvis finns idag ett sextiotal kvar idag. Futuroprototypen (nummer 000) finns på Museum Boijmans van Beuningen i Rotterdam i Nederländerna och restaurerades 2010. Futurohuset med nummer 001, som ursprungligen funnits hos skådespelaren Matti Kuusla (född 1933) i Hirvensalmi i Finland, finns i restaurerat skick vid Esbos moderna museum i Esbo.

Till Sverige kom troligen fyra Futuro. Flygvapnet köpte i början av 1970-talet tre exemplar, varav ett placerades som torn på Såtenäs flygplats och två som observationstorn på betongrör vid myren Sörglapen i Ödmården på Norans skjutfält söder om Söderhamn. Anders Willermans fastighetsföretag W-Invest i Örebro köpte på 1970-talet ett exemplar som kontor, lokalt kallat "Tefatet", för att profilera sitt företag, också så småningom omdöpt till Tefatet. Denna Futuro hade tidigare varit kontor för en bilbärgarfirma i Enskede i Stockholm.[1] Det används nu som kontor för en reklamfirma.

Exempel på bevarade byggnader[redigera | redigera wikitext]

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Marko Home och Mika Taanila: Futuro. Tomorrow's House from Yesterday, Desura Books, Finland 2002

Media[redigera | redigera wikitext]

  • Mika Taanila gjorde 1998 dokumentärfilmen Futuro – A New Stance for Tomorrow

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Tidsspegel av 60-talet i Nerikes Allehanda den 21 december 2011

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]