Göran Borg

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Lars Göran Borg, född 19 november 1913 i Kumla, Närke, död 6 januari 1997 i Bromma, Stockholm[1], var en svensk matematiker, som var professor och rektor vid Kungliga Tekniska högskolan (KTH) i Stockholm. Han var far till audiologen Erik Borg.

Borgs forskningsområde var differentialekvationsteori. Som student till Arne Beurling disputerade han 1945 i matematik vid Uppsala universitet på avhandlingen Eine Umkehrung der Sturm-Liouvilleschen Eigenwertaufgabe: Bestimmung der Differentialgleichung durch die Eigenwerte ("En omvändning av Sturm-Liouvilles egenvärdesproblem: bestämning av differentialekvationen genom egenvärdena").[2] I samband med disputationen blev han docent, och var fortsatt verksam i Uppsala innan han 1953 blev professor i matematik vid KTH, vilket han förblev till 1976.[3][4] Han efterträdde Åke Pleijel på professuren.

Borg var dekanus för KTH:s sektion för teknisk fysik 1958–1963 och prefekt för matematiska institutionen 1967–1968. Han blev ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademien 1962.

Åren 1968–1974 var han rektor för KTH.

Företrädare:
Lennart Stockman
Rektor för Kungliga Tekniska högskolan
1968-1974
Efterträdare:
Anders Rasmuson

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
  2. ^ Libris 1393614
  3. ^ Bullen nr 660 - veckoblad från matematiska institutionen i Uppsala - 1997-01-30 Arkiverad 9 juni 2007 hämtat från the Wayback Machine.
  4. ^ Nationalencyklopedin, band 3 (1990), s. 188, uppslagsordet Borg, Göran