Göran Schildt (författare)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Göran Schildt
Annusca Palme, Göran Schildt, Christine Schildt och Roberto Sambonet på Daphne i 1963.
Annusca Palme, Göran Schildt, Christine Schildt och Roberto Sambonet på Daphne i 1963.
Född 11 mars 1917
Helsingfors
Död 24 mars 2009 (92 år)
Ekenäs
Yrke Författare, konsthistoriker
Nationalitet Finlandssvensk Finland
Språk Svenska
Verksam 19432009
Make/maka Mona Morales-Schildt
Christine Schildt
Släktingar Runar Schildt (far)

Göran Gustaf Ernst Schildt, född 11 mars 1917 i Helsingfors, död 24 mars 2009 i Ekenäs, var en finlandssvensk författare och konsthistoriker. Han var son till författaren Runar Schildt.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Schildt är kanske mest känd för sina reseskildringar med segelbåten Daphne. Beslutet att bli medelhavsseglare fattade han efter att ha blivit svårt sårad under finska vinterkriget och tvingats tillbringa ett och ett halvt år på sjukhus. ”Då tänkte jag, att om jag klarar detta skall jag förverkliga min dröm: jag skaffar mig en båt och seglar runt Medelhavets alla hörn”, berättade han senare. Arkitekten Alvar Aalto var en av gästerna på Daphne och deras livslånga vänskap låg till grund för Schildts huvudverk, den tredelade biografin över Aalto.

Schildt gick i skola i Nya Svenska Läroverket i Helsingfors. Han erhöll filosofie doktorsgrad med en avhandling om målaren Cezanne och studerade också språk vid Sorbonne i Paris. Han flyttade till Sverige 1945 och var medarbetare i Svenska Dagbladet 1951–1990. Han blev erbjuden en konstprofessur vid Helsingfors universitet, men valde att fortsätta som författare.

Göran Schildt var bosatt i Ekenäs i Finland och på Leros i Grekland. Han var 1941–1964 gift med glaskonstnären Mona Morales-Schildt och från 1966 med Christine Schildt född Werthmann (1940–).[1]

Daphne[redigera | redigera wikitext]

Daphe ritades av ingenjör Jarl Lindblom till långfärdsbåt för läkaren Oscar Mustelins familj. Båten blev klar från Åbo Båtvarv 1935. Mustelin ägde Daphne bara en kort tid och sålde henne redan 1937 till direktör Uno Tennberg från Ekenäs. Tennberg lät rigga om Daphne från gaffelskonare till ketch, vilket gjorde henne lättare att hantera. Daphnes nästa ägare blev sjöhistorikern och professorn Christoffer H. Ericsson från Helsingfors.

År 1947 köpte Göran Schildt Daphne. Han ägde båten ända fram till 1984, då han sålde henne till ett tyskt par, Joakim och Petra Fritz. De seglade med Daphne i över tio år.

År 1997 grundade några vänner till Schildt föreningen Pro Daphne för att återföra Daphne till Finland. Innan affären var gjord, men dock efter köpbeslutet, skadades Daphne i en orkan på Karibiska havet och när hon skulle lastas för hemfärd hamnade hon under en container i Florida. När Daphne kom till Finland var hon i bedrövligt skick men deltog ändå i ett par båtutställningar. Hon renoverades på båtbyggnadslinjen vid Östra Nylands folkhögskola i Kuggom i Pernå under ledning av båtbyggnadsläraren Erkki Lönnqvist. Renoveringen krävde 4 500 arbetstimmar och den blev klar 2001. Idag finns Daphne att beskåda i museet Forum Marinums restaurangdel Åbo.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • 1943Önskeleken
  • 1949Önskeresan
  • 1951I Odysseus kölvatten
  • 1952Paris’ hemliga tecken
  • 1952Daphne och Apollon
  • 1954Tre veckor i Sovjet
  • 1955Medelhav
  • 1956Solbåten
  • 1957Ikaros' hav (Wahlström & Widstrand, ny utgåva Bonnier 1965)
  • 1960Med Daphne i sexton länder
  • 1962Upptäcktsfärd i Sverige
  • 1962Resa på Nilen
  • 1963Kontrakurs
  • 1964Det gyllene skinnet
  • 1966Loggbok Stockholm – Rapallo
  • 1967Alvar Aaltos skulpturer
  • 1969Segla på Medelhavet
  • 1969Skulptur i Finland
  • 1970Ön som förtärdes av havet
  • 1973Alvar Aalto. Skisser
  • 1976Dianas ö (Wahlström & Widstrand, ny utgåva 1977)
  • 1982Det vita bordet. Alvar Aaltos ungdom och grundläggande idéer
  • 1985Moderna tider. Alvar Aaltos möte med funktionalismen
  • 1987Farväl Daphne. 38 års segelfärder i sydliga vatten
  • 1991Den mänskliga faktorn. Alvar Aaltos mogna år
  • 1995Lånade vingar. Ungdomsminnen, Söderström, Helsingfors
  • 2000Tvivlets gåva eller Förflutna tankar om Guds död och en försvunnen far, Atlantis
  • 2002Människor och gudar. Om jagupplevelsens förvandlingar, Söderström, Helsingfors
  • 2002Göran Schildt som humanistisk fotograf, Göran och Christine Schildts stiftelse, Ekenäs (parallelltext på finska)
  • 2003Vinterkriget som fars. En ung mans dagbok 1939–1945, Söderström, Helsingfors
Översättningar
  • André Gide: Vatikanens källare (Les caves du Vatican) (Wahlström & Widstrand, 1943)
  • André Gide: Om icke vetekornet dör (Si le grain ne meurt) (Wahlström & Widstrand, 1946)
  • André Gide: Jordisk föda (översatt tillsammans med Sven Rydberg) (Schildt, 1947)
  • André Gide: Äktenskapsskolan (L'école des femmes Robert Geneviève) (Wahlström & Widstrand, 1948)
  • André Gide: Isabelle (Isabelle) (Wahlström & Widstrand, 1950)

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Hällsten, Annika (25 mars 2017). ”Frun till handa tar kontroll över sitt liv”. Hufvudstadsbladet: s. 26–27. http://www.hbl.fi/artikel/frun-till-handa-tar-kontroll-over-sitt-liv/. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]