Gösta Hallberg-Cuula

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Gösta Hallberg-Cuula
Gösta Hallberg-Cuula.jpg
Gösta Hallberg-Cuula
FöddGustaf Eugén Hallberg-Cuula
4 november 1912
Stockholm
Död14 april 1942
Jandeba
BegravdNorra kyrkogården, Stockholm
NationalitetSvensk
SysselsättningMilitär, politiker
Redigera Wikidata
En stridshjälm pryder Gösta Hallberg-Cuulas gravvård på Norra begravningsplatsen.

Gösta Hallberg-Cuula (egentligen Gustaf Eugén Hallberg-Cuula) född 4 november 1912 i Finska församlingen, Stockholm, död 14 april 1942 vid JandebaSvirfronten, var en svensk-finländsk militär och politiker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Cuula var under 1930-talet propagandachef och hade medlemsnummer 240 i det av Sven Olov Lindholm ledda nationalsocialistiska partiet NSAP. När Finland invaderades av Sovjetunionen 1939 i Finska vinterkriget anmälde han sig som många av sina partikamrater frivilligt till vad man såg som "broderlandets försvar mot kommunismen", och erhöll som finländsk medborgare graden finsk reservlöjtnant. Under Finska fortsättningskriget 1941 reste han åter österut och deltog först som plutonchef i IR55 på Hangö-fronten, därefter 1942 som plutonchef i avdelta kompaniet/IR 13 ("svenska frivilligkompaniet") vid Svir. Han medverkade även i upprättandet av frontmannaföreningen Sveaborg.

Han omkom av egen exploderande rörmina den 14 april 1942 och begravdes på Stockholms norra kyrkogård den 9 maj. På hans gravsten finns inskriften "Fjärran i öster fallen för Sverige". I Vittis, Satakunda, i Cuulas hembygd i Finland, finns på kyrkogårdens hjältegravplats rest en sten med texten "Luutn. Gustav E. Hallberg-Cuula * 4.11.1912 U 14.4.1942".

Hallberg-Cuula hyllas av svenska nynazister som martyr och anses av dessa som en av de främsta frivilliga svenska soldaterna under kriget.[1] Hans före detta stridskamrater besökte årligen hans grav på dödsdagen, en tradition som tagits över och hållits vid liv av nynazister, till exempel från Legion Wasa, Nordiska Rikspartiet, Svenskarnas parti och Svenska Motståndsrörelsen.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svenska motståndsrörelsens demo till minne av Gösta Hallber-Cuula 2013

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Anna-Lena Lodenius & Stieg Larsson, Extremhögern. Tiden: Stockholm 1991
  • Svenska frivilliga i Finland 1939-1944. Förbundet Svenska Finlandsfrivilliga. Militärhistoriska förlaget: Stockholm 1989