Götamål
Götamål är ett av det svenska språkområdets sex olika dialektområden.[1] Områdets centrum ligger i Västergötland. Hit hör också Dalsland, norra Halland, norra Småland (delar av Jönköpings län) samt sydvästra Östergötland (närmast Vättern, ungefärligen till en linje Vadstena–Sommen). Dialekterna i Värmland brukar också räknas till götamålen, men landskapet intar i flera avseenden en särställning. Bohuslän utgör ett gränsområde mellan götamål och norska mål.[2]
Exempel på götamålsdrag är götaregeln, vokalsänkning, vissa ord som la och gôr, bestämd form i plural på -a istället för -na (föttera, hästa = fötterna, hästarna),[3] vokalförkortning framför ändelser och bortfall av –r i ändelser (som i "hästa"). Det finns även ord som kiligt (tråkigt) och mö/möe (mycket).
Andra typiska götaord (främst Västergötland) är knôssla (strula, krångla till det), möla (tränga/trycka in, ösa på), öfsadröp/öfsadropp/ôfsadrôpp (dropp från taket), och skjuva (skjuta på, putta)
| Fornsvenska | Sveamål | Götamål | Rikssvenska |
|---|---|---|---|
| mosi / mosa | mossa | möse | mosse / mossa |
| posi / posa | possa | pöse | påse |
| bos | boss | bös | boss |
| miþia | mija | meja | midja |
| smiþia | smija | smeja | smedja |
| drifvit | drivi | drevet | drivet / drivit |
| skipit | skeppe | skepet | skeppet |
| iorþ | jol | jol / jor | jord |
| svarþ | svål | svål / svår | svål |
Källor
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 Dahl Östen, Edlund Lars-Erik, Wastenson Leif, Elg Margareta, red (2010). Sveriges nationalatlas. Språken i Sverige (1. utg.). Stockholm: Norstedt. sid. 9–10. Libris 11789368. ISBN 978-91-87760-57-0 (inb.)
- 1 2 Wessén, Elias (1969). Våra folkmål (9. uppl.). Stockholm: Fritze. Libris 482812
- ↑ Elias Wessén, Våra folkmål (sjunde upplagan). Lund 1966
- ↑ ”Rikssvenskans tillkomst - hur uppstod det svenska standardspråket?”. https://www.youtube.com/watch?v=WmXxJmF-q8I. Läst 9 januari 2026.
| |||||||||||||||||||||||||||||