Göthe Knutson

Göthe Knut Lennart Knutson, född 17 oktober 1932, död oktober 2010, var en svensk moderat politiker, som mellan 1976 och 1998 var riksdagsledamot för Värmlands läns valkrets.

Biografi

Knutson var son till sågverksägaren Knut Abrahamsson, och växte upp på Orust i Bohuslän. Efter utbildning till reservofficer samt universitetsstudier i statskunskap och historia ingick Göthe Knutson äktenskap med läkaren Berit Lidström och anställdes vid Högerpressens nyhetsbyrå i Stockholm.

Som ledarskribent i Nya Wermlands-Tidningen ifrån slutet av 1960-talet var Göthe Knutson mycket explicit uttalad motståndare till kommunism, främst som företräddes av Sovjetunionen i dess strävan efter världherravälde, och agiterade för överhängande risk att svensk neutralitetsdeklaration inte skulle respekteras i händelse av stridigheter mellan Sovjet med Warzawapakten respektive Nato och dess allierade. Knutson menade att Sverige måste vara starkt militärt rustat för väpnad konflikt i Europa, i avsikt att värna svensk suveränitet och neutralitet mot påtagligt hot. Göthe Knutson propagerade även bland annat för ökade befogenheter och större resurser till polisen i Sverige samt längre fängelseinternering för skyldiga till narkotika- respektive våldsbrott (till allmän- och individualprevention, i syfte att skydda svenska samhället mot grövre kriminalitet), statliga lättnader för småföretagare - inkluderande lantbrukare respektive yrkesfiskare - i fiskala redovisningar, skattetryck och expansionsmöjligheter genom till exempel nyanställningar, mer frihet för svenska medborgare sammantaget med större individuellt ansvar av medborgarna för samhället, med mera.

Knutson tog mycket tydligt avstånd ifrån och bekämpade försök till att influera Moderata Samlingspartiet med högerextremism.

I allmänna val till Sveriges riksdag år 1976 invaldes Göthe Knutson för Värmlands län. Knutson var ledamot i Försvarsutskottet mellan 1976 och 1988 (samt därefter suppleant för Moderata samlingspartiet i utskottet 1988–1998) respektive ledamot i Justitieutskottet mellan 1988 och 1998, samt ingick i bland annat Överstyrelsen för ekonomiskt försvar 1976–1986, Överstyrelsen för civil beredskap 1986–1998, Närradiokommittén 1978–1985 (vice ordförande 1983–1985), Kriminalvårdsstyrelsen 1993–2000, Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar/Styrelsen för psykologiskt försvar, Riksåklagarens rådgivande nämnd 1991–1999 (dess ordf 1994–1997) och var även ledamot i Hot- och riskutredningen 1993–1995, 1994 års Polisutredning, suppleant i Nordiska Rådet, med flera olika uppdrag.

Knutson ägnade huvudsakligen sina politiska mandatperioder åt försvars-, utrikes- respektive säkerhetspolitik, brottsbekämpning, polisfrågor samt kriminalvård, regional utveckling för att motverka glesbygdsbildning, befrämjande av egenföretagande, fiskeri- och sjönäring, med mera.

I Nya Wermlands-Tidningen angrep Göthe Knutson mycket hårt vad denne menade utgjorde falsk propaganda samt desinformation om hotbilden mot Sverige och försök till indoktrinering, främst av Maj Wechselmann efter grundstötningen på svenskt militärt skyddsområde i Gåsefjärden vid Karlskrona av sovjetiska ubåten U 137, som inte kunde bortförklaras såsom "felnavigering", och framhöll att flagranta försök till att eludera, dissimulera jämte kolludera grundstötningen av U 137 - såväl "officiell" förklaring av Sovjetunionen om "felnavigering" som försök till manipulation genom lögner av Maj Wechselmann - borde styrka allmänhetens uppfattning om reella politiska och militära intentioner av Sovjetunionen mot Sverige.

Planerna på och införandet av löntagarfonder i Sverige gick Knutson till aktion mot inte enbart i Sveriges riksdag respektive genom Nya Wermlands-Tidningen, utan tog initiativ till att 4 oktober-demonstrationer mot löntagarfonder företogs också i Karlstad.

Under 1980-talet arrangerade Göthe Knutson under tisdagar mycket välbesökta manifestationer på Stora torget i Karlstad till stöd för de baltiska staternas strävan efter frigörelse ifrån Sovjetunionen, vilket sedermera Estland respektive Lettland tacksamt uttryckte hade varit behjälpligt och uppmuntrande i staternas kamp mot ockupationsdiktaturen.

För Knutson var totalitära regimer med avsaknad av demokrati samt - i sakens natur - åsidosättande av mänskliga friheter och samhälleliga grundläggande rättigheter avskyvärda, och ansåg att förtryck av medborgare och repressivitet av demokratiska yttringar medelst diktatorisk makt var förutsättning för kommunismens existens, såsom påvisades inom östblocket i Europa, i Kina, Vietnam, Nordkorea, Kuba och andra stater med kommunistisk regim, men också stater med annat autokratiskt styre, såsom bland annat Spanien under general Francisco Franco, Haiti under doktor Francois Duvalier respektive Jean-Claude Duvalier, Filippinerna under Ferdinand Marcos, med flera, vilka tillika kritiserades skoningslöst av Knutson genom Nya Wermlands-Tidningen respektive i Sveriges riksdag.

Demokrati med representativ parlamentarism var enligt Göthe Knutson given förutsättning för ökat medborgerligt inflytande till politisk stabilitet och utveckling av staten, vilket befrämjade dess tillväxtprocess för ekonomiskt och socialt välstånd till flertalets väl.

Göthe Knutson var mycket kritisk till svenska biståndet om 2,766 miljarder kronor (i den tidens valutakurs) till projektet Bai Bang utanför Hanoi i norra Vietnam, vilket Knutson ansåg subsidierade kommunistdiktaturen med dess tyranni av egen befolkning, och att Sverige agerade kontraproduktivt för att kunna införa demokrati i nationen. Han menade att det fanns andra mer ömmande biståndsprojekt i demokratiskt styrda, eller ockuperade, stater (exempelvis Tibet efter Kinas maktövertagande år 1959 respektive Afghanistan efter invasionen av Sovjetunionen år 1979), förutom att det förelåg ekonomiska behov även i Sverige, bland annat bibehållande av statliga institutioner för psykiatrisk vård, som närmast helt avvecklades under början 1980-talet på grund av rådande lågkonjunktur samt av samtida ointresse i svensk politisk agenda, varvid tusentals psykiskt insufficienta i Sverige kom att sakna adekvat behandling och vård.

Vid regeringsbildningen efter allmänna val till Sveriges Riksdag år 1991 avstod Göthe Knutson från posten som statsråd med ansvar för Försvarsdepartementet med hänvisning till förestående besparingar i statsutgifterna som skulle komma att inskränka budgetanslaget för verksamheten, vllket inte Knutson ville medverka till genomfördes eller hållas ansvarig för att ha accepterat. Statsrådsposten som försvarsminister i regeringen tillföll Anders Björck.

Göthe Knutson deltog mycket aktivt för Sveriges roll inom Europeiska unionen (EU), och rekommenderade Moderata samlingspartiets riksdagsgrupp att dåvarande ordföranden i Svenska Kommunalarbetarförbundet, Lillemor Arvidsson, inte skulle bli hindrad av Moderata samlingspartiet ifrån eventuell utnämning till landshövding efter uttalande av Lillemor Arvidsson i samband med folkomröstningen år 1994 om att Sverige borde söka anslutning till Europeiska unionen, vilket Knutson ansåg påverkade utgången av folkomröstningen.

Göthe Knutson kandiderade inte för omval till Sveriges riksdag i allmänna val år 1998, men fortsatte politisk verksamhet som president för Värmlands läns landsting, och hade också i flera decennier varit landstingsledamot i Värmlands läns landsting respektive kommunalfullmäktigeledamot för Karlstads kommun, med flera regionala respektive kommunala förtroendeuppdrag för Värmland och Karlstad, bland annat som ledamot i (respektive ordförande för) Polisstyrelsen i Värmlands län, Värmlands turistråd, med flera andra uppdrag.

Göthe Knutson avled i oktober 2010, i en ålder av 77 år efter att under längre tid ha vårdats för sjukdom. Knutson hade två barn i äktenskapet med med. dr. Berit Lidström.

Externa länkar

• Sveriges riksdag: Göthe Knutson (m)