Gabbro

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gabbro
De ljusaste fläckarna utgörs av plagioklas

Gabbro är en grovkornig, basisk djupbergart.

Sammansättning[redigera | redigera wikitext]

Gabbro består i huvudsak av kalciumrik plagioklas och pyroxen. Gabbro har en hög halt (20 till 65 %) mörka mineral såsom pyroxen, hornblände och olivin. Plagioklas är ljusare, och syns som vita fläckar eller linjer i den mörkare omgivningen. Om andelen mörka mineral överstiger 65 % övergår gabbro till peridotit.

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Gabbro bildas på stora djup i jordskorpan av en basisk magma. Om samma typ av magma stelnar närmare ytan bildas istället diabas, och om den stelnar vid ytan bildas basalt.

Gabbro är vanligt förekommande i både kontinental och oceanisk jordskorpa. I den oceaniska jordskorpan utgör gabbro en viktig del i så kallade ofiolitkomplex.

I Sverige finns gabbro i bland annat Uppland, där Rådmansö kan nämnas, och i Bohuslän, där Brattön och Älgön består av gabbro.

Gabbro är Norrbottens landskapssten.

Ekonomisk geologi[redigera | redigera wikitext]

Gabbro är en ekonomiskt viktig bergart, som ofta innehåller brytningsvärda mineral, exempelvis kromit, nickel och kobolt. Gabbro används också ofta som byggnadssten.[källa behövs]

Densitet[redigera | redigera wikitext]

Gabbro har typiskt densitet mellan 2,7 och 3,3 ton/m3. Detta är högre än för de flesta i Sverige vanligt förekommande bergarter. Den höga densiteten gör att gabbro är en särskilt lönsam bergart att förädla till ballast, då försäljningspriset sätts per ton.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Bergarten gabbro namngavs av geologen Leopold von Buch efter fyndorten Gabbro i Italien.

Fotogalleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]