Gabriel Tarde

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Gabriel Tarde
Tarde gabriel.gif
Född12 mars 1843[1][2][3]
Sarlat-la-CanédaFrankrike
Död13 maj 1904[1] eller 12 maj 1904[2][3]
Paris[4]
MedborgarskapFransk
Utbildad vidUniversity of Toulouse (1896-1969) Blue pencil.svg
SysselsättningProfessor[5], psykolog, filosof, kriminolog, socialpsykolog, sociolog, jurist
ArbetsgivareCollège de France (1904–1904)[5]
UtmärkelserRiddare av Hederslegionen
Redigera Wikidata

Gabriel Tarde, född 12 mars 1843 i Dordogne, Frankrike, död 13 maj 1904 i Paris, var en fransk sociolog och socialpsykolog.

Tarde definierade samhällen som psykologiska interaktioner av individer, i vilka de främsta krafterna han menade var imitation och innovation. "Samhälle", i Tardes mening, skall dock ses främst som en form av sammankoppling: "Individerna" i sammanhanget behöver inte vara mänskliga subjekt. Således kan även ett solsystem av planeter, eller en substans bestående av samverkande molekyler ses som samhällen.

En av de termer som Tarde myntade var ”grupptänkande”, vilken togs upp och utvecklades av Gustave Le Bon och som ofta används i gruppsykologin. Tardes syn på dessa processer skiljde sig dock från det tidiga 1900-talets tankar om mass-psykologi, där man ofta ställer rationellt enskilt handlande mot irrationellt gruppbeteende. För Tarde är allt handlande - all mänsklig subjektivitet - uppkommen av mer eller mindre hypnotisk imitation av impulser från den omgivande världen. På detta sätt går det alltså inte, enligt Tarde, att skilja på psykologi och sociologi.

Han lanserade även en teori om ekonomisk psykologi, där ekonomin beskrivs utifrån spridningen av uppfinningar (i bred bemärkelse). Uppfinningen (en ny teknologi, ett nytt begär, ett nytt begrepp) sprider sig genom samhället - utifrån sekvensen repetition, opposition, anpassning - och blåser på så sätt liv i ekonomin. Han var alltså en av de tidigaste teoretikerna av innovationens roll i ekonomin, och anses därför relevant i samtida diskussioner om "kunskapsekonomin".

Emile Durkheims dominans inom sociologin ledde till att Tarde glömdes bort, tills den så kallade Chicagoskolan började intressera sig för hans teorier. 1962 spann Everett Rogers vidare på Tardes ”lagar för imitation” i sin bok Diffusion of innovations. Under 00-talet kom dock Tarde att bli populär igen inom samhällsfilosofi, genom teoretiker som Bruno Latour, Eric Alliez och Maurizio Lazzarato samt konstnärer som Liam Gillick.

Verk[redigera | redigera wikitext]

  • La criminalité comparée (1890)
  • La philosophie pénale (1890)
  • Les lois de l'imitation (1890)
  • Les transformations du droit. Étude sociologique (1891)
  • Monadologie et sociologie (1893)
  • La logique sociale (1895)
  • Fragment d'histoire future (1896)
  • L’opposition universelle. Essai d’une théorie des contraires. (1897)
  • Écrits de psychologie sociale (1898)
  • Les lois sociales. Esquisse d’une sociologie (1898)
  • L'opinion et la foule (1901)
  • La psychologie économique (1902-3)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Andrew Bell, Encyclopædia Britannica, vol. 22, Encyclopædia Britannica Inc., 1768
  2. ^ [a b] Institute of the Italian Encyclopaedia, Enciclopedia Treccani, 1929 och 1939
  3. ^ [a b] data.bnf.fr : open data platform, läst: 10 oktober 2015, licens: licence ouverte
  4. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Тард Габриель”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Большая Российская энциклопедия, 1969, läst: 28 september 2015
  5. ^ [a b] Lista över professorer vid Collège de France