Gaia (rymdteleskop)

Från Wikipedia
Version från den 13 juli 2016 kl. 21.19 av Voyager85 (Diskussion | Bidrag) (id ref)
Gaia
Gaia
Gaia
Allmän information
StatusAktiv
OrganisationESA
NSSDC ID2013-074A[1]
Uppdragets varaktighet5 år
Uppskjutning
Uppskjutning19 december 2013, 09:12:14 UTC
Omloppsbana
LägeSolen - Jorden L₂
Rymdteleskopets egenskaper
Ljussamlande yta0,7 m²

Gaia är ett rymdteleskop som utför astrometri. Den är en uppföljning av Hipparcos-sonden. Den sköts upp av ESA 19 december 2013 och kretsar i en Lissajous-bana runt den andra lagrangepunkten i sol-jord-systemet.

Gaia skall under tiden 2014-2019 göra observationer som gör det möjligt att sammanställa en katalog med data för ungefär ettusen miljoner(en miljard) stjärnor, ner till apparent magnitud +20. Den förväntas också upptäcka tusentals exoplaneter. Målsättningarna är:

  • astrometriska mätningar, dvs bestämning av position, parallax och egenrörelse med en en noggrannhet på 20 µas (mikrobågsekunder) för stjärnor med magnitud +15 eller ljusstarkare, och 200 µas vid magnitud +20.
  • Fotometriska observationer, för att bestämma stjärnornas ljusstyrkor och färger, inklusive eventuella variationer.
  • Mätning av radialhastigheter, för att kunna beskriva stjärnrörelser i tre dimensioner.

Liksom för Hipparcos är stegen från rådata till slutdata extremt beräkningskrävande, och en slutlig katalog kommer inte att finnas tillgänglig förrän efter 2020. För varje stjärna får man dels extremt precisa astrometriska data, dels detaljerade fysikaliska egenskaper (luminositet, temperatur, kemisk sammansättning). Det övergripande vetenskapliga målet med Gaia är att studera Vintergatans uppbyggnad och dynamik, och därigenom bättre kunna förstå dess ursprung och utveckling. Med en 5-årig tidsbas kan Gaia upptäcka många intressanta exoplaneter med långa omloppstider, och den extrema astrometriska precisionen kommer att ge motsvarande precisa banor för ett stort antal (mindre) kroppar i solsystemet. Även en del ljusstarka stjärnor i närbelägna galaxer utanför Vintergatan kommer att observeras, liksom avlägsna kvasarer. Dessa senare tjänar som referenspunkter, eftersom deras egenrörelser i genomsnitt måste vara noll.

Källor

Fotnoter