Gais 1933/1934
| Säsongen 1933/1934 | |||
| Ordförande | Gustaf Allersten[1] | ||
|---|---|---|---|
| Tränare | Albert Olsson (lagledare)[2] | ||
| Arena | Ullevi | ||
| Allsvenskan |  2:a (stora silvret) | ||
| Bäste målskytt | Ragnar Gustafsson (10) | ||
| Publiksnitt | 8 375[3] | ||
| |||
Fotbollsklubben Gais spelade säsongen 1933/1934 i allsvenskan, där man för andra året i rad slutade tvåa bakom Hälsingborgs IF och tog stora silvret.
Inget cupspel genomfördes denna säsong.
Inför säsongen[redigera | redigera wikitext]
Gais tappade flera tongivande spelare inför säsongen: försvararen Gunnar Zacharoff, som hade insjuknat i diabetes,[4] centerhalven Harry "Båten" Johansson, vänsteryttern Gösta Svensson och målvakten Olle Bengtsson. Ny målvakt blev Evert Gustavsson, och Folke Lind, som redan föregående säsong hade ersatt Zacharoff i tio matcher, blev denna säsong ordinarie på backplatsen.
Allsvenskan[redigera | redigera wikitext]
Gais inledde allsvenskan med en seger mot Malmö FF med 5–3 borta, efter tre mål av "Long-John" Nilsson och två av Gunnar Olsson. Därefter följde 2–2 mot IFK Eskilstuna efter två mål av debuterande Tage Zacharoff, men sedan förlorade atleterna tre matcher i rad, 0–1 mot IFK Göteborg, 1–3 mot Hälsingborgs IF och 3–5 mot Örgryte IS. 5–2 hemma mot IS Halmia följdes sedan upp med 1–2 borta mot samma klubb, och mot Gefle IF blev det omvänt 1–2 hemma och 5–2 borta. Den sistnämnda matchen verkar dock ha tänt laget, som avslutade höstsäsongen med fem segrar på de sista sex matcherna; enda plumpen var borta mot AIK, då man förlorade med 2–3 efter att ha lett med 2–0.[5]
Under vinteruppehållet upptäcktes det att Malmö FF brutit mot dåtidens amatörbestämmelser, varpå klubben uteslöts ur serien och tabellen ritades om. Gais Malmöseger i inledningen var således inget värd, och klubben låg efter detta på femte plats med 13 poäng på 13 matcher.[6] Gais miste under vintern dessutom "Long-John" Nilsson, som överraskande flyttade till IFK Östersund (och sommaren 1934 vidare till AIK).[7] Klubben värvade inför vårsäsongen yttern Sven Hammar från Gårda BK och målvakten Erik Angren från Hisingstads IS, och tog upp centern Gustaf Andersson från juniorlaget.[8]
Vårsäsongen blev lyckosam för Gais. Nye målvakten Angren var betydligt mer stabil än Evert Gustavsson, och efter 3–3 mot Halmstads BK i vårpremiären vann man resterade sex matcher och slutade tvåa i serien, trots att man på förhand inte alls hade haft med guldstriden att göra. Guldet såg inför sista omgången ut att gå till IFK Göteborg, men då dessa förlorade borta mot Gefle IF och både Hälsingborg och Gais vann hemma, lyckades både HIF och Gais gå om IFK.[9]
Tabell[redigera | redigera wikitext]
| Nr | Lag | S | V | O | F | GM | IM | MS | P |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| 1 | Hälsingborgs IF (RM) | 20 | 13 | 1 | 6 | 49 | 35 | +14 | 27 |
| 2 | Gais | 20 | 12 | 2 | 6 | 54 | 34 | +20 | 26 |
| 3 | IFK Göteborg | 20 | 11 | 3 | 6 | 52 | 38 | +14 | 25 |
| 4 | Halmstads BK (U) | 20 | 9 | 4 | 7 | 43 | 38 | +5 | 22 |
| 5 | Örgryte IS | 20 | 9 | 3 | 8 | 38 | 35 | +3 | 21 |
| 6 | IF Elfsborg | 20 | 7 | 6 | 7 | 45 | 44 | +1 | 20 |
| 7 | AIK | 20 | 6 | 6 | 8 | 40 | 42 | −2 | 18 |
| 8 | Sandvikens IF | 20 | 7 | 3 | 10 | 49 | 57 | −8 | 17 |
| 9 | IFK Eskilstuna | 20 | 7 | 3 | 10 | 42 | 52 | −10 | 17 |
| 10 | Gefle IF (U) | 20 | 6 | 4 | 10 | 37 | 56 | −19 | 16 |
| 11 | IS Halmia | 20 | 3 | 5 | 12 | 23 | 41 | −18 | 11 |
| 12 | Malmö FF | 13 | 5 | 0 | 8 | 27 | 38 | −11 | 0 |
Seriematcher[redigera | redigera wikitext]
| Motståndare | Hemma | Borta |
|---|---|---|
| Hälsingborgs IF | 2–1 | 1–3 |
| IFK Göteborg | 0–1 | 2–1 |
| Halmstads BK | 3–3 | 3–0 |
| Örgryte IS | 2–1 | 3–5 |
| IF Elfsborg | 3–1 | 3–1 |
| AIK | 2–3 | 3–0 |
| Sandvikens IF | 5–1 | 3–2 |
| IFK Eskilstuna | 2–2 | 5–1 |
| Gefle IF | 1–2 | 5–2 |
| IS Halmia | 5–2 | 1–2 |
Spelarstatistik[redigera | redigera wikitext]
Sammanlagt använde Gais 19 spelare under säsongen, varav nio var debutanter.[8]
| Namn | Matcher | Mål |
|---|---|---|
| Ragnar Gustafsson | 20 | 10 |
| Gunnar Olsson | 20 | 9 |
| Holger Johansson | 20 | 8 |
| Helge Liljebjörn | 20 | 1 |
| Folke Lind | 20 | 1 |
| Carl Johnsson | 20 | |
| Herbert Lundgren | 19 | |
| Bror Wahlström | 17 | |
| Evert Gustavsson (mv) | 13 | |
| John Nilsson | 12 | 8 |
| Tage Zacharoff | 11 | 4 |
| Sven Hammar | 7 | 8 |
| Erik Angren (mv) | 7 | |
| Gustaf Andersson | 6 | 3 |
| Nils Mellqvist | 3 | |
| Helge Larsson | 2 | 2 |
| Tage Andersson | 1 | |
| Erik Lundberg | 1 | |
| Evert Lundgren | 1 |
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från svenskspråkiga Wikipedia, Fotbollsallsvenskan 1933/1934, 2 september 2021.
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Jönsson Mats, Lindberg Håkan, red (1994). Makrillar, kval & gröna raketer. Göteborg: Tjärpapp. Libris 7449967. ISBN 916302523X
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Göteborgs Atlet- och Idrottssällskap i Nordisk familjeboks sportlexikon (del 3, 1940)
- ^ ”Tränare och lagledare 1924–”. gais.se. Arkiverad från originalet den 1 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131001193921/http://www.gais.se/Fotboll/gais.nsf/0/9FB144F5CDDE488DC1256F19005ADEC1.
- ^ Jönsson/Lindberg, s. 301.
- ^ ”Tre män bakom lagen berätta”. Dagens Nyheter. 18 juli 1933. https://arkivet.dn.se/tidning/1933-07-18/191/10.
- ^ Jönsson/Lindberg, s. 65.
- ^ ”MFF definitivt ur storserien! 20 Malmöspelare proförklarade.”. Dagens Nyheter. 25 mars 1934. https://arkivet.dn.se/tidning/1934-03-25/81/15.
- ^ ”John "Long-John" Nilsson”. aik.se. Arkiverad från originalet den 28 januari 2023. https://web.archive.org/web/20230128202505/https://aik.se/sektioner/fotboll/historik/500aikare/longjohn.html. Läst 10 februari 2023.
- ^ [a b] Jönsson/Lindberg, s. 66.
- ^ Jönsson/Lindberg, s. 65–66.
| ||||||||