Galatiska

	Galatiska
Talas i	Turkiet
Antal talare	Utdött
Språkfamilj	Indoeuropeiska språk Keltiska språk? Galatiska; ;
Språkkoder
ISO 639‐3	–

Galatiska var ett utdött keltiskt språk som talades i Galatien i Anatolien i dagens Turkiet mellan 2:a århundradet f.Kr. och åtminstone fram till trehundratalet e.Kr, även om vissa gamla källor tyder på att det fortfarande talades på femhundratalet.^[1] Galatiska tillhörde den kontinentala grenen av det keltiska språket, och var samtidigt med galliska möjligen en variant av det.^[2]^[3]

Språkets historia[redigera | redigera wikitext]

Uppkomst[redigera | redigera wikitext]

Det galatiska språket, baserat på onomastiska bevis, eftersom inga texter skrivna på galatiska ännu har upptäckts. Språket verkar ha liknat galliska i västra och centrala Europa. Språket introducerades i Anatolien på trehundratalet f.Kr., när keltiska stammar - särskilt Tektosager, Trokmier och Tolistobogier - migrerade söderut från Balkan. Enligt den grekiska historikern Strabon var Tektosager i Anatolien besläktade med Volker Tektosager i Gallien; moderstammen för båda grenarna, Volker, bodde ursprungligen i Centraleuropa.

Samtida romerska källor[redigera | redigera wikitext]

Någon gång mellan år 48 och 55 e.Kr. skrev aposteln Paulus sitt brev till galaterna på grekiska, det gemensamma språket i det östromerska riket. Det kan betyda att galaterna vid denna tid redan var tvåspråkiga med grekiska och deras modersmål, som Hieronymus senare rapporterade. Forskarna är dock splittrade i frågan om Paulus skrev till grekiska galater eller till helleniserade ättlingar till keltiska galater. Lukianos registrerade omkring 180 att profeten Alexander av Abonuteichos kunde hitta keltisktalande tolkar för sina orakel i Paphlagonia, omedelbart nordost om Galatien.^[4]^[5] Läkaren Galenos från Pergamon klagade i slutet av 100-talet på att den grekiska som talades av människor på hans tid hade korrumperats av lån från främmande ord från språk som galatiska.^[6]^[7] På trehundratalet skrev Hieronymus i en kommentar till Paulus brev till galaterna att bortsett från det grekiska språket som talas i hela öst har galater sitt eget språk, ungefär samma språk som Treveri. Huvudstaden i Treveri var Trier, där Hieronymus hade bott en kort tid efter att ha studerat i Rom.^[8]^[9]

Tidigmedeltida källor[redigera | redigera wikitext]

På femhundratalet trodde Kyrillos från Skythopolis^[10] att språket fortfarande talades vid hans tid när han hänvisade till en berättelse om att en munk från Galatien tillfälligt var besatt av Satan och inte kunde tala; när han förbättrades från detta tillstånd kunde han svara på frågor bara på sitt eget inhemska galatiska språk.^[11]

Vokabulär[redigera | redigera wikitext]

Av språket överlever bara några korta kommentarer hos klassiska författare och spridda namn på inskriptioner. Det finns totalt cirka 120 kända ord, varav flertalet är personnamn. Namnen slutar ofta på -riks (jämför med galliska -rix/-reix, gammalirländska ri) latin rex vilket betyder kung, några ändelser på -marus, i dativ -mari (jfr galliska -maros, gammalirländsk mor, walesisk mawr) med betydelsen stor, och stamnamn som Ambitouti (fornirländska imm- "runda", tuath "stam") och drunaimeton "samlingsplats" (jfr gammalirländsk druva "druide", "trollkarl" eller "poet", gammalirländska nomed "helig plats"). Spridda ordförrådstermer som nämns av grekiska författare inkluderar ἀδάρκα (adarka), en typ av växt; αδες (ades), "fötter"; βαρδοί (bardoi), "sjungande poeter, barder"; μάρκα (marka), "häst" och τριμαρκισία (trimarkisia), "trehästars stridsgrupp".^[12]^[13]

Vanliga substantiv[redigera | redigera wikitext]

Endast tre vanliga substantiv är säkert intygade, och endast två av dem är av keltiskt ursprung. Alla är belagda i grekiska källor och skrivs som om de vore grekiska.

τασκός, taskos, "grävling"
δρουγγός, droungos, "nos, näsa"
ὗς, hus, "kermes ek"

Både taskos och droungos ges av Epiphanius av Salamis i hans Panarion i ett försök att belysa namnet på tascodrugiternas gnostiska sekt. Även om han har rätt betydelse av droungos, ger han taskos som betyder "peg". Det betyder nästan säkert "grävling".^[14] Ordet hus är inte av keltiskt ursprung, men lånades in i galatiska från ett annat språk.^[1]

Personnamn[redigera | redigera wikitext]

De bestyrkta galatiska personnamnen liknar dem som finns på andra håll i den keltiska världen. Många är sammansatta namn som innehåller vanliga keltiska rötter som *brog-, "land, territorium" (jfr forniriska mruig, walesiska och bretonsak bro; kognat med latin margo och gotiska marka), *epo-, "häst" (fornirländsk ech, walesiska eb- [i ebol "ponny" och föreningen ebrwydd "snabb"]), *māro- (jfr galliska -māros ,fortniriska mór, Welsh mawr, Bretonska meur) "stor", och *rig(o)-, "kung" (jfr Gallien -rīx/-reix, Irish rí, Welsh rhi; cognate med gotiska-reiks, latin rēx). Några exempel på personnamn.^[15]

Ἀδιατόριξ (Adiatorīx)
Βιτοριξ (Bitorīx)
Βρογιμάρος (Brogimāros)
Κάμμα (Cāmmā)
Δομνείων (Domneiū)
Ἐπόνη (Eponī)
Ολοριξ (Olorīx)
Σμερτομάρα (Smertomārā)
Τεκτομάρος (Tectomāros)

Stamnamn och gudanamn[redigera | redigera wikitext]

Stamnamn inkluderar Ambitouti (gammal irländsk imm-, walisisk är "runt"; Old Irish tuath, Welsh tut, "tribe"), Ριγόσαγες (Rigosages, "King-Seekers"; jfr irländsk saigid "att gå mot, att söka upp", walesiska haedu, verbalt suffix -ha "söka") och Τεκτόσαγες (Tectosager, jfr den besläktade Volker Tectosager stammen i Gallien, med betydelsen Resesökare; forniriska techt, som betyder färdas, walesisk taith, resa).

Belagda gudomliga namn inkluderar βουσσουριγίος (Bussurīgios) och Σουωλιβρογηνός (Suolibrogēnos), båda identifierade med den grekiska kungen av gudarna Zeus, och Ούινδιεινος (Uindieinos), kanske den stadsguden i den tolistobogiska staden Ούινδια (Uindien).^[16]^[17]

Ortnamn[redigera | redigera wikitext]

Belagda ortnamn inkluderar Acitorīgiāco vilket betyder [bosättning av] Acitorīx; jämför Acitodunum i Gallien), Άρτικνιακόν (Articniācon, med betydelsen [Bosättning av] Articnos" [björnson]), Δρυνέμετον (Drunemeton; < Urkeltiska dru- som betyder ek och i förlängningen stor. Jämför forniriska druí, i Wales dryw [< *dru-wid-s], "druid, vis man" [bokstavligen "mycket klok"], forirländska neimed , walesiska nyfed för helig plats, [helig] lund), mötesplatsen för de galatiska tetrarkerna och domarna, och Ούινδια (Uindia "Fair/White/Holy Place"; Gammal irländsk finne, walesisk gwyn [mask], gwen [fem.] med betydelsen rättvis, vit; helig.^[17]

Kritik mot att Galaterna talade ett keltiskt språk[redigera | redigera wikitext]

Saint Hieronymus anmärker 386 e.Kr. att språket i det antika Galatien (omkring moderna Ankara) liknade språket i Treveri (runt moderna Trier). Hans uttalande har blivit feltolkat. "Kelterna", "Gallerna" eller "Galaterna" som nämns av klassiska författare, inklusive de som invaderade Grekland och Anatolien omkring 277 f.Kr., var inte keltiska i den moderna känslan av att tala ett keltiskt språk relaterat till walesiska och irländska..... De 150 eller ord och riktiga namn som för närvarande är kända från galatiska språk visar lite släktskap med keltiska språk men mera med germanska.

Så sammanfattar Anthony Durham och Michael Goormachtigh sin kritik av klassificeringen av galatiska som ett keltiskt språk. De utgår från Hieronymus som de anser hade stor trovärdighet i sin förmåga att bedöma språk. Hieronymus menar att det var viktigt att kontrollera eventuell bibelöversättning mot originalspråket. Han var perfektionist, rättade befintliga grekiska-till-latinska översättningar och använde klassiskt inte vulgärt latin för sitt eget skrivande.

Hieronymus var född i Strido i Dalmatien, nära det moderna Ljubljana. Han modersmål är osäkert. Söder om Dalmatien talade folk illyriska, norrut i Noricum, var språket keltiska eller germanska, beroende på vilken lingvist man vill tro på. Hieronymus andra språk var latin, hans tredje var grekiska, hans fjärde var hebreiska. Han kände förmodligen grunderna i flera till. Moderna flerspråkiga människor kan bedöma språk och troligen var Jerome kompetent till förstå att de galatiska och treverianska språken var liknande.

Trevererna bodde i Tyskland vid Trier och de uppfattade sig som germaner vilket Tacitus bekräftar: Treverianerna och Nervianerna är mycket stolta över sina germanskt ursprung, med tanke på att detta ädla blod skiljer dem gallernas lättja. Samma gjorde Strabo: längs Rhen bor Treveri .... denna sida av Rhen. Nästa efter Treveri är Nervii, som också är en germansk stam. Efter att ha visat att trevererna var en germansk stam går de sedan igenom de mycket begränsade språkliga beläggen för galatiska språket och visar att detta lätt kan härledas till gemensamma indoeuropeiska rötter eller till germanska språk som gammalengelska.^[18]

Man kan invända att trevererna var en en stam som germaniserats alltså övergått till germanskt språk från ett keltiskt men det är ett antagande som vilar på lösa grunder. Artikeln Treverer skriver att de var en av de ursprungligen germanska folkstammar som gick över floden Rhen in i Gallien och så småningom blev assimilerade av den keltiska (galliska) inhemska kulturen. Få personnamn bland trevererna är germanska; utan oftast keltiska eller latinska med inblandning av namn av ett fjärde språk.^[19] Treverna behandlas som ett keltisk folk av engelska och tyska Wikipedia. H. Heinen, ger i stadshistorian del 1 Trier und das Trevererland in römische Zeit svaret att befolkningen var blandad med både keltiska och germanska inslag.^[20]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

^ [a b] Eska 2006 sidan 788
^ Freeman 2001 sidan 3
^ Eska 2013 sidan 53
^ Lucian, Alexander, 51: "He [Alexander] often gave oracles to barbarians if anyone asked a question in his [the questioner's] native tongue, whether Syrian or Celtic, as he [Alexander] easily found strangers in the city of the same origin as the questioners."
^ Freeman 2001 sidan 10
^ Galen, De Differentia Pulsum, 8.585: "three words from Cilicia, four from Syria, five from Galatia, and six from Athens".
^ Freeman 2001 sid 10-11
^ St. Jerome (Hieronymus), Comentarii in Epistolam ad Galatos, II:3: "Galatas excepto sermone Graeco, quo omnis oriens loquitur propriam linguam eamdem pene habere quam Treviros."
^ Freeman 2001 sidan 11
^ Cyril of Scythopolis, Vita S. Euthymii, 55.
^ Freeman 2001 sid 11-12
^ Freeman 2001 sid 15-18
^ Delamarre 2003
^ Joshua T. Katz (1998), ”Hittite tašku- and the Indo-European Word for 'Badger'”, Historische Sprachforschung 111 (1): 61–82 .
^ Freeman 2001 sid 23-64
^ Derks, Ton (2009) (på engelska). Ethnic Constructs in Antiquity: The Role of Power and Tradition. Amsterdam University Press. ISBN 978-90-8964-078-9. https://books.google.com.br/books?id=fM_cmuhmSbIC&newbks=1&newbks_redir=0&printsec=frontcover&pg=PA132&dq=%22uindia%22+galatian&hl=pt-BR&redir_esc=y#v=onepage&q&f=false. Läst 3 augusti 2022
^ [a b] Klein, Jared; Wenthe, Mark. Handbook of Comparative and Historical Indo-European Linguistics: An International Handbook. Vol. 2. Walter de Gruyter, 2017. p. 1257.
^ ”Was Galatian Really Celtic?”. Research gate. 1 september 2014. https://www.researchgate.net/publication/265479674_Was_Galatian_Really_Celtic. Läst 3 augusti 2022.
^ Wightman 1970 Roman Trier and the Treveri sid 20 och 51
^ [https://journals.ub.uni-heidelberg.de/index.php/bjb/article/view/66282 ”Heinz Heinen, Trier und das Trevererland in römischer Zeit. 2000 Jahre Trier, Band 1. Recension av M. Jehne:”]. Bonner Jahbücher. 1987. https://journals.ub.uni-heidelberg.de/index.php/bjb/article/view/66282. Läst 3 augusti 2021.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Delamarre, Xavier (2003). Dictionnaire de la langue gauloise, Une approche linguistique du vieux-celtique continental. Paris: Errance
Eska, Joseph F. (2006). "Galatian language". In John T. Koch (ed.). Celtic culture: a historical encyclopedia. Vol. III: G—L. Santa Barbara, California: ABC-CLIO.
Eska, Joseph F. (2013). "A salvage grammar of Galatian". Zeitschrift für celtische Philologie. 60 (1): 51–64. doi:10.1515/zcph.2013.006
Freeman, Philip (2001). The Galatian Language: A Comprehensive Survey of the Language of the Ancient Celts in Greco-Roman Asia Minor. Lewiston, New York: Mellen Press
Weisgerber, L. (1931). Galatische Sprachreste. In Natalicium Johannes Geffcken zum 70. Geburtstag 2. Mai 1931 gewidmet von Freunden, Kollegen und Schülern, 151–75. Heidelberg: Carl Winter.

[:0-1] [a b] Eska 2006 sidan 788

[2] Freeman 2001 sidan 3

[3] Eska 2013 sidan 53

[4] Lucian, Alexander, 51: "He [Alexander] often gave oracles to barbarians if anyone asked a question in his [the questioner's] native tongue, whether Syrian or Celtic, as he [Alexander] easily found strangers in the city of the same origin as the questioners."

[5] Freeman 2001 sidan 10

[6] Galen, De Differentia Pulsum, 8.585: "three words from Cilicia, four from Syria, five from Galatia, and six from Athens".

[7] Freeman 2001 sid 10-11

[8] St. Jerome (Hieronymus), Comentarii in Epistolam ad Galatos, II:3: "Galatas excepto sermone Graeco, quo omnis oriens loquitur propriam linguam eamdem pene habere quam Treviros."

[9] Freeman 2001 sidan 11

[10] Cyril of Scythopolis, Vita S. Euthymii, 55.

[11] Freeman 2001 sid 11-12

[12] Freeman 2001 sid 15-18

[13] Delamarre 2003

[14] Joshua T. Katz (1998), ”Hittite tašku- and the Indo-European Word for 'Badger'”, Historische Sprachforschung 111 (1): 61–82 .

[15] Freeman 2001 sid 23-64

[16] Derks, Ton (2009) (på engelska). Ethnic Constructs in Antiquity: The Role of Power and Tradition. Amsterdam University Press. ISBN 978-90-8964-078-9. https://books.google.com.br/books?id=fM_cmuhmSbIC&newbks=1&newbks_redir=0&printsec=frontcover&pg=PA132&dq=%22uindia%22+galatian&hl=pt-BR&redir_esc=y#v=onepage&q&f=false. Läst 3 augusti 2022

[jk-17] [a b] Klein, Jared; Wenthe, Mark. Handbook of Comparative and Historical Indo-European Linguistics: An International Handbook. Vol. 2. Walter de Gruyter, 2017. p. 1257.

[18] ”Was Galatian Really Celtic?”. Research gate. 1 september 2014. https://www.researchgate.net/publication/265479674_Was_Galatian_Really_Celtic. Läst 3 augusti 2022.

[19] Wightman 1970 Roman Trier and the Treveri sid 20 och 51

[20] [https://journals.ub.uni-heidelberg.de/index.php/bjb/article/view/66282 ”Heinz Heinen, Trier und das Trevererland in römischer Zeit. 2000 Jahre Trier, Band 1. Recension av M. Jehne:”]. Bonner Jahbücher. 1987. https://journals.ub.uni-heidelberg.de/index.php/bjb/article/view/66282. Läst 3 augusti 2021.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]

[15]

[16]

[17]

[18]

[19]

[20]