Galba

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För snäckan Galba, se Amfibisk dammsnäcka.


Galba
Regeringstid 9 juni 68 – 15 januari 69
Företrädare Nero
Efterträdare Otho
Gemål Aemilia Lepida
Far Gaius Sulpicius Galba
Mor Mummia Achaica
Född 24 december 3 f.Kr.
Terracina
Död 15 januari 69 (72 år)
Rom

Servius Sulpicius Galba, blev kejsare som Servius Galba Imperator Caesar Augustus, född 24 december 3 f.Kr. i närheten av Terracina, död 15 januari 69 e.Kr. (mördad) i Rom, var romersk kejsare från den 9 juni 68 e.Kr. till sin död. Han var en av revolutionskejsarna. Suetonius, Plutarchos och Tacitus har skrivit Galba-biografier.

Galba var kejsare under året med de fyra kejsarna (fyrkejsaråret). De övriga tre var Vitellius, Otho och Vespasianus.

Vägen till makten[redigera | redigera wikitext]

Galba var son till Gaius Sulpicius Galba och Mummia Achaica. Han hade uråldriga patriciska anor och en stor förmögenhet; därutöver var han gunstling till både Augustus och Tiberius. Han inledde sin karriär som senator i ovanligt ung ålder, blev konsul år 33 e.Kr. befälhavare över en armé i norra romarriket 39 e.Kr. och tjänstgjorde som prokonsul i provinsen Africa år 45. År 60 blev Galba guvernör av Hispania Citerior (Främre Spanien) vilket han var till år 68 då han fattade misstankar om att Nero tänkte mörda honom. Samma år tackade Galba ja till ett erbjudande från Gallia Lugdunensis guvernör Vindex att leda ett uppror mot Nero. Galba samlade en armé i Spanien och fick stöd av stora delar av imperiet, också av sin efterträdare Otho, guvernör av Hispania Ulterior (Bortre Spanien). När Nero, förrådd av praetorianerna, begick självmord den 9 juni samma år blev Galba formellt erkänd som kejsare av senaten.

Kejsargärning[redigera | redigera wikitext]

Galba inledde sitt sjumånaders styre med att låta avrätta en mängd högt uppsatta romare. Hans stöd till de galliska stater som stött Vindex skapade osämja i Nedre Rhen-armén som i början av år 69 utropade sin befälhavare Vitellius till kejsare. Galba vägrade belöna praetorianerna för att de förrått Nero och adopterade Lucius Calpurnius Piso Frugi Licinianus som efterträdare istället för Otho som hade praetorianernas stöd. Praetorianerna skred då till verket och mördade honom och Piso på Forum Romanum.

Referenser[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Nero
Romersk kejsare
68–69
Efterträdare:
Otho