Tofslärka

Tofslärka Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Tättingar Passeriformes
Familj	Lärkor Alaudidae
Släkte	Galerida
Art	Tofslärka G. cristata
Vetenskapligt namn
§ Galerida cristata
Auktor	Linné, 1758
Utbredning

Tofslärka (Galerida cristata) är en fågelart i familjen lärkor.

Utseende, läte och fältkännetecken

Tofslärka av nominatformen, fotograferad i Ungern i augusti.

Tofslärkan är en ganska liten lärka, något större och kraftigare än sånglärkan och mäter cirka 17 centimeter. Den har en lång, spetsig och upprättstående tofs på huvudet. I övrigt har den rödaktig vingundersida, är gråare än sånglärkan och saknar dess vita ving- och stjärtkanter. Ovansidan är mestadels mörkvattrad och undersidan vitaktig. Dess sång är melodisk och varierad, med sorgsna visslingar, ibland med härmningar av andra fågelarter.

Lagerlärkan är mycket lik tofslärkan, men är något mindre och har generellt kortare och mörkare näbb. Vidare är strecken på både rygg och bröst mer distinkta, de på bröstet på ljusare botten. Dräkten är också överlagt gråare men övre stjärttäckarna tydligare roströda än hos tofslärkan.

Maghreblärkan, ofta behandlad som underart till tofslärkan, är mycket lik både tofslärka och lagerlärka men med tydligt längre och kraftigare näbb. Underarten randonii skiljer sig från tofslärkans angränsande underart carthaginis förutom på näbbstorleken även genom något större storlek och längre vingar. Nominatformen macrorhyncha är lite mindre, blekare och mer rostfärgad samt saknar teckningar på undergumpen.

Utbredning och systematik

G. c. brachyura, fotograferad i närheten av Döda havet i Jordanien.

Tofslärka, förmodligen av underarten chendoola, i mars i Haryana, Indien.

Tofslärkan är en stannfågel som häckar i merparten av de tempererade delarna av Eurasien, från Portugal till nordöstra Kina och östra indien, och i Afrika så långt söderut som Niger. Den är en mycket stationär fågel och observeras sällan utanför sina häckningsområden.

Arten delas upp i en stor mängd underarter, Clements et al. erkänner inte mindre än 35 stycken med följande utbredning:

• Galerida cristata cristata – Centraleuropa till Slovenien, Belarus, norra Ungern och norra Ukraina
• Galerida cristata pallida – Iberiska halvön
• Galerida cristata neumanni – Italien från Toscana till området kring Rom
• Galerida cristata apuliae – södra Italien samt Sicilien
• Galerida cristata tenuirostris – östra Ungern och Rumänien till södra Ryssland och västra Kazakstan
• Galerida cristata meridionalis – sydvästra och södra Balkan, Joniska öarna i västra Grekland, Kreta och västra anatoliska Turkiet
• Galerida cristata caucasica – öarna i östra Egeiska havet, norra Turkiet, södra Kaukasus och västra Transkaukasus
• Galerida cristata subtaurica – centrala Turkiet till södra Transkaukasus, nordvästra Iran, västra Turkmenistan och östra Irak
• Galerida cristata cypriaca – öarna Karpathos, Rhodos och Cypern
• Galerida cristata zion – södra Turkiet, Syrien, östra Libanon och östra Israel söder till Jerusalem
• Galerida cristata cinnamomina – västra Libanon västerut från Beirut samt nordvästra Israel (Karmelberget och Haifa)
• Galerida cristata magna – södra Kazakhstan till östra Mongoliet och norra Kina (Inre Mongoliet)
• Galerida cristata leautungensis – Manchuriet och nordöstra Kina
• Galerida cristata coreensis – Korea
• Galerida cristata iwanowi – centrala Turkmenistan till Iran, Tadzjikistan, Afghanistan och nordvästra Pakistan
• Galerida cristata lynesi – norra Kashmir (Gilgitdalen)
• Galerida cristata kleinschmidti – nordvästra Marocko (österut till Rifbergen och söderut till mellersta Atlasbergen)
• Galerida cristata riggenbachi – västra Marocko (Casablanca till Sousdalen)
• Galerida cristata carthaginis – kustnära nordöstra Marocko till norra Tunisien österut till Sousse
• Galerida cristata balsaci – kustnära Mauretanien
• Galerida cristata arenicola – nordöstra algeriska Sahara till södra Tunisien och nordvästra Libyen
• Galerida cristata helenae – sydöstra Algeriet och omedelbart angränsande sydvästra Libyen
• Galerida cristata festae – kustnära nordöstra Libyen (Benghazi till Tobruk)
• Galerida cristata brachyura – nordöstra Libyen till kustnära norra Egypten, norra Sinaihalvön, norra Saudiarabien och södra Irak
• Galerida cristata nigricans – norra Egypten (Nildeltat)
• Galerida cristata maculata – Egypten (Nildalen från Kairo till Aswan och El Faiyum)
• Galerida cristata halfae – Egypten (Nildalen söder om Aswan) till nordligaste Sudan (Wadi Halfa)
• Galerida cristata senegallensis – södra Mauritanien, Senegal, Gambia och Guinea-Bissau till Niger
• Galerida cristata jordansi – norra Niger (Aïrbergen)
• Galerida cristata alexanderi – norra Nigeria till västra Sudan och nordöstra Demokratiska republiken Kongo
• Galerida cristata isabellina – centrala Sudan (Kordofan till Nildalen)
• Galerida cristata altirostris – östra Sudan öster om Nildalen samt Eritrea
• Galerida cristata somaliensis – norra Somalia, södra Etiopien och norra Kenya
• Galerida cristata tardinata – södra Arabiska halvön
• Galerida cristata chendoola – förberg i södra Kashmir till östra Pakistan, västra och norra Indien samt södra Nepal

Andra auktoriteter inkluderar iwanowi i magna och tardinata i altirostris.

I verket Handbook of Western Palearctic Birds (Shirihai & Svensson 2018) erkänns endast 20 underarter, där förutom IOC:s ihopslagning även pallida, neumanni, apuliae, meridionalis, tenuirostris och caucasica slås ihop med nominatformen, haifae, cinnamomina, zion, festae, brachyura, helenae i maculata, helenae i arenicolor och cypriaca i subtaurica. Även svenska BirdLife Sverige följer denna indelning.

Maghreblärka (Galerida macrorhyncha) behandlades tidigare som en del av tofslärkan, och vissa, som Birdlife International, gör det fortfarande.

Förekomst i Sverige

Idag uppträder tofslärkan bara tillfälligt i Sverige och någon häckning har inte förekommit sedan slutet av 1980-talet. Den invandrade till Sverige under 1800-talets första hälft. Kring sekelskiftet var den relativt vanlig i Skåne och förekom även utmed Västkusten upp till Bohuslän samt lokalt i södra och mellersta Sverige, åtminstone så långt norrut som Örebro, Uppsala och Norrtälje. Under 1930- och 1940-talen inleddes en snabb tillbakagång. Under 1940-talet försvann den från Uppsala, under början av 1950-talet från Örebro och under 1960-talet från Västkusten. Kring mitten av 1960-talet uppskattades beståndet i Skåne till 30–40 par och 1977 fanns ungefär 25 par kvar.

Tofslärkan bygger ett skålformigt bo direkt på marken.

Ägg av tofslärka.

Under 1980-talet förekom häckande tofslärka enbart i Malmö och Lund. I Malmö fanns tre häckande par 1987 och året därpå två häckande par och två hanar. I Lund häckade ett par 1989. År 1990 rapporterades totalt 5–6 individer i Lund och Malmö utan någon påvisad häckning. Efter detta har ingen häckning genomförts i Sverige. Åren 1992-2010 rapporterades totalt 119 individer i Sverige. Under perioden 2010-2023 rapporterades det enstaka fynd varje år, främst från Skåne och Öland, men även enstaka från Bohuslän, Halland, Sörmland och Ångermanland.

Ekologi

I sitt utbredningsområde är det en vanlig fågel i öppen torr landsbygd och odlingsmark. Den häckar direkt på marken och lägger två till tre ägg. Dess föda består av frön och insekter, det senare speciellt under häckningssäsongen.

Status och hot

Globalt är arten inte hotad och IUCN kategoriserar den som livskraftig (LC). Dock finns det lokala populationer, främst randpopulationer, som är hotade.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör tofslärka.
  Bilder & media
• Wikispecies har information om tofslärka.
  Artförteckning
• Läten på xeno-canto.org
• Artportalen: Dagens fynd – senaste observationerna – bilder