Gallium

Från Wikipedia
Version från den 13 augusti 2017 kl. 16.03 av Lars Törnqvist (Diskussion | Bidrag) (Rullade tillbaka redigeringar av 95.195.136.4 (diskussion) till senaste version av JohanahoJ)
Gallium
Nummer
31
Tecken
Ga
Grupp
13
Period
4
Block
p
Al

Ga

In
ZinkGalliumGermanium
[Ar] 3d10 4s2 4p1
31Ga



Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa69,723 u
UtseendeSilvervit
Fysikaliska egenskaper
Densitet5904 kg/m³ (273 K)
AggregationstillståndFast
Smältpunkt302,91 K (30 °C)
Kokpunkt2477 K (2403 °C)
Molvolym11,80 × 10-6 /mol
Smältvärme5,59 kJ/mol
Ångbildningsvärme258,7 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie130 (136) pm
Kovalent radie126 pm
van der Waalsradie187 pm
JonisationspotentialFörsta: 578,8 kJ/mol
Andra: 1979,3 kJ/mol
Tredje: 2963 kJ/mol
Fjärde: 6180 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration[Ar] 3d10 4s2 4p1
e per skal2, 8, 18, 3
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd1; 3[1]
Oxider (basicitet)amfoterisk
Elektronegativitet1,81 (Paulingskalan)
Diverse
Kristallstrukturortorombisk
Ljudhastighet2740 m/s
Elektrisk konduktivitet6,78·106 A/(V × m)
Mohs hårdhet1,5
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Galliumisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
69Ga 60,1 %
Stabil
71Ga 39,9 %
Stabil
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Gallium är ett metalliskt grundämne. Den har egenskapen att när den hålls i handen tillräckligt länge så smälter den, då den har en smältpunkt på +30°C. Denna låga smältpunkt delas enbart med metallerna francium (smältpunkt +27°C) och cesium (smältpunkt +28°C). Kvicksilver smälter vid −39°C och rubidium vid +39°C.

Egenskaper

Galliums densitet är högre i flytande fas än i fast, vilket även det är en ovanlig egenskap hos metaller. Denna delas endast med vismut och germanium. Metallen är mycket mjuk och silverglänsande, och är vid rumstemperatur beständig mot luft och vatten, men angrips av halogener och syror. Kemiskt påminner den starkt om aluminium.

Användning

Galliums största användningsområde är som beståndsdel i halvledare, till exempel GaN och GaAs.

Gallium är unikt på det sättet att det har en hög kokpunkt. Det kan därför användas i högtemperaturtermometrar som mäter från rumstemperatur till extrema temperaturer.

Den utnyttjas vidare i lågsmältande legeringar (med tenn smältpunkt 232°C) som används som smältsäkringar och värmeväxlare.

Förekomst

Gallium förutsågs 1871 av Mendelejev och upptäcktes 1875 av fransmannen Paul Émile Lecoq de Boisbaudran när han studerade mineral från Pyreneerna. Han namngav den nyupptäckta metallen efter Gallien, det gamla romerska namnet på hans hemland. [2]

Ämnet är sällsynt (medelhalt 15 g/ton i jordskorpan) och utvinns vanligen ur aluminium- och zinkmineral, där det förekommer i låg halt.

Se även

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Referenser och noter

  1. ^ Gunnar Hägg, Allmän och oorganis kemi, Almqvist & Wiksells 1963, sid 606.
  2. ^ Man bör dock notera att upptäckarens namn, Le Coq, betyder "tuppen" på franska, det vill säga Gallus på latin, vilket lett till ett ifrågasättande av namngivningen. Se Gallium på Elementymology & Elements Multidict för en något utförligare utläggning. Se även Gallium på WebElements.