Gay Power Club

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Gay Power Club var en politisk förening i Örebro som bildades i maj 1970. Syftet var enligt stadgarna att "skapa större förståelse för olika minoriteter i samhället". Verksamheten var inriktad på såväl nöjesevenemang som politisk påverkan.[1] Den amerikanska Gay Liberation-rörelsen, som blossat upp efter Stonewallupproret 1969, hade starkt inflytande på föreningen.[2]

I samband med föreningens ettårsdag, den 15 maj 1971, anordnades en demonstration i centrala Örebro.[3] Ett femtontal personer medverkade. På plakaten syntes budskap såsom "Sexuell jämlikhet”, "Kunskap raserar fördomar" och ”Objektiv sexualundervisning”. Några veckor senare upprepades demonstrationen i Uppsala, i samband med en konferens anordnad av RFSL. Ytterligare en demonstration, en parad, hölls i Stockholm den 27 juni samma år – exakt två år efter Stonewallupproret i New York. Den gången deltog 16 personer. Gay Power Clubs ordförande Sören Klippfjell höll tal vid paradens slutstation Sergels torg.[2] Demonstrationerna i Gay Power Clubs regi var Sveriges första öppet homo-politiska möten.

Gay Power Club har beskrivits som den vid tiden mest aktiva gruppen för Gay Liberation i Sverige, och hade i det avseendet påverkan på den svenska homorörelsens radikalisering i stort.[4] Inte minst ordföranden Sören Klippfjell var pådrivande i RFSL:s politiska vändning i början av 1970-talet, då förbundet – det vill säga RFSL, som grundats 1950 – övergick från en avvaktande assimilerings-inställning till en mer samhällskritisk politisk hållning. I takt med RFSL:s radikalisering kom också Gay Power Club att söka inträde i förbundet som fristående klubb, vilket beviljades vid ett extra årsmöte den 19 september 1971.[4] Tio år senare, 1981, blev föreningen även formellt sett en lokalavdelning inom RFSL.[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sören Klippfjell (1971). ”Gay Power Club 1”. Revolt – mot sexuella fördomar (Teckomatorp) 5. 
  2. ^ [a b] Magnus Wennerhag (2017). Filip Wijkström, Marta Reuter och Abbas Emami. red. ”Pride kommer till Sverige. En resa i två etapper”. Civilsamhället i det transnationella rummet (Stockholm: European Civil Society Press): sid. 35–61. 
  3. ^ ”"Pride – fler och större än någonsin", SVT.”. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/nu-inleds. Läst 10 januari 2018. 
  4. ^ [a b] Söderström, Göran (1999). Sympatiens hemlighetsfulla makt: Stockholms homosexuella 1860–1960. Stockholm: Stockholmia förlag. sid. 665–668. 
  5. ^ Ejdeholt, Eva. ”Följ med på en vandring från fördom till stolthet”. Nerikes Allehanda. http://www.na.se/kultur/folj-med-pa-en-vandring-fran-fordom-till-stolthet. Läst 11 januari 2018.