Hoppa till innehållet

Gelasius I

Från Wikipedia
Gelasius I
Påve
Papa Gelasio I.jpg
KyrkaRomersk-katolska kyrkan
StiftRoms stift
StiftsstadRom
Ämbetsperiod1 mars 492 – 21 november 496
FöreträdareFelix III
EfterträdareAnastasius II
Persondetaljer
Föddomkring 410
Romerska provinsen Africa eller Rom, båda i Västromerska riket
Död21 november 496
Rom, Ostrogitiska kungadömet
Helgonförklarad
Helgondag21 november
Vördas inomRomersk-katolska kyrkan
Saligförklaring1453
Kanonisering1703


Gelasius I, född i Rom[1] eller i Kabylien i Algeriet, död 19 november 496 i Rom, var påve från den 1 mars 492 till sin död. Han vördas som helgon i Romersk-katolska kyrkan, med festdag den 21 november.

Om Gelasius ursprung är känt att fadern var en präst vid namn Valerius, och att han i ett brev till kejsar Anastasios I kallade sig "Romanus natus" men i Liber Pontificalis benämnes han "natione Afer" vilket har tolkats så att han kom från Afrika, en uppfattning som blivit allmänt erkänd.

Gelasius blev vald till påve den 1 mars 492, som efterträdare till Felix III. Han kämpade för att bevara de gamla traditionerna, och menade att prästernas makt var överställd kungarnas, vilket ofta citerades under medeltiden. Under en lång tid tillskrev man Gelasius kanoniseringen av Skrifterna, men Romersk-katolska kyrkan tror numera att det antagligen var Damasus I.

Gelasius skrev många hymner och en mässbok, och bidrog med en viktig doktrin som tog upp den uppdelning mellan världslig och andlig makt som han ansåg skulle råda mellan påven och kejsaren. Denna dualistiska doktrin om "de två svärden" skulle under högmedeltidens kyrkoreformer få stor betydelse för att utöka kyrkans makt och påvens auktoritet i relation till monarker.

  1. ^ Kelly 1988, sid. 47.

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
  • Wikimedia Commons har media som rör Gelasius I.
Företrädare:
Felix III
Påve
492–496
Efterträdare:
Anastasius II