Gelbgjutare

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Mässingsprydnad

Gelbgjutare (även gälbgjutare och gällgjutare) är en hantverkare som gjuter föremål i mässing eller annan gul metall. Namnet härstammar från tyskans gelb, gul.

Gelbgjuterikonsten har gamla anor och använde sig i början av koppar, som är en av de äldsta kända metallerna. Av denna kunde man framställa mässing, som är en legering av koppar (65 %) och zink (35 %). I Sverige startades produktion av mässing på 1500-talet. 1571 anlades det första Mässingsbruket i Sverige vid Vattholma i Uppland. Mässingen importerades till att börja med men från 1606[1] framställde svenska mässingsbruk egen mässing. Från början tilläts gelbgjutaren att arbeta enbart i mässing, eftersom andra gjuteriarbeten av detta slag, enligt skråbestämmelserna, var förbehållna klockgjutare.

Under 1700-talet blev gelbgjutare vanliga i Sverige. De gjorde större föremål, till exempel ljusstakar, ljuskronor, strykjärn samt mortlar. Ljuskronor och ljusstakar göts först för kyrkor och herremanshem, men från 1700-talet började även allmogen använda mässing i sina hem.

Carl Hårleman importerade, omkring 1740, möbelbeslag från Frankrike, vilket utgjorde inspiration för gelbgjutarna i Stockholm. Sedan dess har gelbgjuteri av hög klass förekommit i Sverige. Enligt en källa från 1926 fanns en kvinna, Klara i Rya, som "var gelbgjutaren, som smälte malm, mässing och koppar till klingande bjällror".[källa behövs] År 1886 rapporterades om yrkessjukdomen gjutarefrossan, som drabbade gjutare som andats in zinkångor.

Ett av de äldsta, i drift varande, gelbgjuterierna ligger på Öland. Gjuteriet, som startades 1875 i Kalmar av gelbgjutaren Frans Elof Lindstedt, gjuter i sand efter gamla metoder.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Mässing, Sigurd Erixon. Malmö 1943

Källor[redigera | redigera wikitext]