Georg Branting
 |
Den här artikeln har källhänvisningar, men eftersom det saknas fotnoter är det svårt att avgöra vilken uppgift som är hämtad var. (2022-02) Hjälp gärna till med att redigera artikeln, eller diskutera saken på diskussionssidan. |
| Georg Branting | |
 | |
| Mandatperiod 1932–1961 | |
| Uppdrag i riksdagen | |
|---|---|
| Ledamot av första kammaren (1932–1961) Suppleant i första lagutskottet (1932–1936) | |
| Född | 21 september 1887 Stockholm, Sverige |
| Död | 6 juli 1965 (77 år) Stockholm, Sverige |
| Gravplats | Adolf Fredriks kyrkogård[1] kartor |
| Politiskt parti | Socialdemokraterna |
| Yrke | Advokat |
| Det finns två sätt på vilka de styrande i en demokrati kunna möta fascismens anlopp. Antingen har man förtroende för det egna folket och omfamnar demokratins ideal med uppriktighet [...] då lösgör man till frihetens försvar de fonder av initiativ och handlingskraft som finns hos massorna [...] Eller hyser man i grund och botten misstro till det egna folket – tänker man att 'demokrati' bara är ett användbart slagord [...] Då stiger man ned till diktaturens nivå och möter den med dess egna ulsa vapen, fast i försvagad upplaga. |
| – Georg Branting i "Lagröta eller det svenska rättssystemets förfall" (1943), [2]:107 |
Georg Branting i riksdagen kallad Branting i Stockholm, född 21 september 1887 i Adolf Fredriks församling, Stockholms stad,[3] död 6 juli 1965[4] i Gustav Vasa församling, Stockholms stad, var en svensk socialdemokrat och advokat samt riksdagsledamot 1932–1961. Han var son till Hjalmar och Anna Branting.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Branting avlade juris kandidatexamen 1913 och var därefter praktiserande advokat i Stockholm. Han grundade 1917 Svensk-Ryska Banken tillsammans med bankiren Olof Aschberg och sin syster Sonja Branting-Westerståhl. Han var advokat i flera uppseendeväckande politiska processer i utlandet, bland annat i en mot finska kommunister 1924 samt i processen mot Sacco och Vanzetti i USA.
Georg Branting var från 1927 stadsfullmäktige i Stockholm och från 1931 ledamot av riksdagens första kammare. Han gick emot sitt eget parti då han på 1930-talet aktivt arbetade till stöd för vänsterregeringen i det spanska inbördeskriget. Han tvingades då lämna sin post i partistyrelsen. I Spanien uppkallades ett kompani med svenska frivilliga efter Georg Branting.
Wilhelm Agrell skrev 2003 att den svenska polisen identifierade Georg Branting som sovjetisk informatör under kodnamnet SENATOR. Efter Petrovaffären, då Vladimir Petrov hoppade av sin ambassadtjänst i Australiens huvudstad Canberra, förhördes han och hans fru 1954 av västliga underrättelsetjänster. Då bekräftade de att det fanns en informatör i Sverige med goda kontakter i den högsta socialdemokratiska partitoppen.[5]:271
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
- Rättvisan i Finland (1924)
- Sacco och Vanzettidramat (1927)
- "Lagröta eller det svenska rättssystemets förfall" (1943) En broschyr om inskränkningarna i fri- och rättigheterna under Andra världskriget
- Bryt med Franco. Tal av G.B. på opinionsmöte den 3 mars 1947 i Konserthusets stora sal (Stockholm 1947)
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Gravsten #3466//Georg Branting • Född: 1887-09-21 • Död: 1965-07-06, läs online, läst: 7 maj 2018.[källa från Wikidata]
- ^ Maria-Pia Boëthius. Heder och samvete, 1991, Norstedts förlag.
- ^ Adolf Fredriks församlings födelse- och dopbok 1885–1887, s. 404
- ^ Sveriges dödbok 1901-2013, DVD-ROM
- ^ Agrell, Wilhelm (2003). Venona: spåren från ett underrättelsekrig. Lund: Historiska media. Libris 8903023. ISBN 91-89442-84-9
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Agrell, Wilhelm (2003). Venona: spåren från ett underrättelsekrig. Lund: Historiska media. Libris 8903023. ISBN 91-89442-84-9
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Georg Branting.
|