Georg Joseph Vogler

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Georg Joseph Vogler.

Georg Joseph Vogler, känd som abbé Vogler, född 15 juni 1749 i Würzburg, Innerer Graben, död 6 maj 1814 i Darmstadt, var en tysk tonsättare, organist, musikteoretiker, pedagog och präst.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Efter prästvigning och studier i Italien fick Vogler 1777 anställning vid kurfurstens hov i Mannheim. År 1786 kallades han till Gustav III:s hov i Sverige och var så kallad musikdirektör (direktör för musiken) vid Kungliga Operan mellan 1786 och 1791 samt 17931799. Ett av hans första initiativ var att starta en "nationell musikskola" i Sverige.

Enligt sitt kontrakt skulle han komponera minst en opera om året, varav endast en blev av: Gustav Adolf och Ebba Brahe från 1788 med text av Johan Henric Kellgren, som med sina folkliga scener i andra akten förebådar romantiken. Hela operan är en brokig mosaik med stort upplagda arior och folkliga visor, till exempel Hönsgummans visa, som chockade hovdamerna i Stockholm. Gustav Adolf och Ebba Brahe sattes åter upp på Drottningholms slottsteater säsongerna 1973 och 1990.

Han var även pedagog och grundade musikskolor bland annat i Stockholm och i Darmstadt där han var kapellmästare från 1807. Han grundade även en "enke- och pupillkassa" 1794 i Stockholm. En av huvudanledningarna till att Gustav III kallade honom till Sverige var att han skulle vara musiklärare åt kronprinsen.

Under sin levnad var han mest känd såsom konsertgivare och orgelvirtuos då han improviserade tonmålningar och variationer av folkmelodier; ett av hans mer ovanliga tilltag för att skapa effekter var att ta hela underarmen och trycka den mot tangenterna och återskapa bland annat domedagen, och många sade att mjölken surnade i sju socknar på grund av hans konster. Han blev även kallad charlatan av andra tonsättare.

Ett av hans sista uppdrag i Sverige var att sätta upp Aeneas i Chartago av Joseph Martin Kraus i ett halv konsertant och stympat skick; sedan återvände Vogler hem till Mannheim igen för sista gången. Av hans elever bör de mest kända ha varit i Sverige Joseph Martin Kraus, i Tyskland Giacomo Meyerbeer och Carl Maria von Weber som ansåg att Vogler var en skickligare pianist än självaste Ludwig van Beethoven.

Eftersom Vogler var katolsk präst engagerades han sig i den lilla katolska församlingen i Stockholm som räknade 1 700 personer. Han firade mässan där, förrättade övriga sakrament och var allmänt behjälplig. En del fann det opassande att en person kunde agera både som präst och vara kapellmästare vid teatern.[1]

Han turnerade även utomlands, till Ryssland, Nordafrika och Grekland, och sina folkmusikstudier använde han sedan i sina kompositioner och skriftliga verk.

Av hans omfattande verklista, som består av mässor, operor, symfonier och musikteoretiska skrifter, har psalmen Hosianna, Davids son blivit synnerligen populär i Sverige.

Verket Choral-Bok af 90 Melodier till 260 Svenska Psalmer gavs ut omkring 1 800 och kom att kallas Voglers choral-Bok.

Verk[redigera | redigera wikitext]

Operor och sångspel[redigera | redigera wikitext]

  • Der Kaufmann von Smyrna (C.F. Schwan, efter N. Chamfort), (1771, reviderad 1778)
  • Erwin und Elmire (Johann Wolfgang von Goethe) (1781)
  • Albert der Dritte von Bayern (K.T. von Traitteur) (1781)
  • Glicères (1781)
  • Atianax (1781)
  • Dardanus (1781)
  • Eglé (1781)
  • Ariadne auf Naxos (1781)
  • La kermesse, ou La foire flamande (J. Patrat) (1783)
  • Le patriotisme/Les Paysans patriotes (N.M. de Morvilliers) (1784)
  • Castore e Polluce (C.I. Frugoni) (1787 översatt till tyska av Castor und Pollux) (1806)
  • Gustav Adolf och Ebba Brahe, opera, text: Johan Henric Kellgren (1788)
  • Der Koppengeist auf Reisen, oder Rübezahl (A. von Kotzebue), 1802.
  • Samori (F.X. Huber) (1804, reviderad 1811)
  • Epimenides (1806)
  • Der Admiral/Der gewonnene Prozess (1810-1811)

Melodramer[redigera | redigera wikitext]

  • Lampedo (C.F. Lichtenberg) (1779)
  • Zoroastre (1796)
  • Tuiskon ist erwacht (1814)

Baletter[redigera | redigera wikitext]

  • Die heilsame Furcht oder Schuster-Ballet (1768, reviderad 1807)
  • La Forêt enchantée/La soirée enchantée (1771)
  • Le rendez-vous de chasse, ou Les vendanges interrompues par les chasseurs/Jäger-Ballett (1772/1777)
  • Le forgeron villageois/Schmied-Ballett (1777)


Musik till skådespel[redigera | redigera wikitext]

  • Hamlet (W. Shakespeare) (1778)
  • Der Eremit auf Formentera/Eremiten (A. von Kotzebue) (1785)
  • Athalie (J. Racine) (1786)
  • Hermann von Unna (A.F. Skjöldebrand) (1795)
  • Die Kreutzfahrer (A. von Kotzebue) (1802)
  • Die Hussiten vor Naumburg (A. von Kotzebue) (1802)
  • Die Spanier in Peru, oder Rollas Tod (A. von Kotzebue) (1803)
  • Sullas Tod

Symfonier[redigera | redigera wikitext]

  • Sinfonia G-dur (1779)
  • Sinfonia d-moll ”Paris” (1782.)
  • Sinfonia C-dur ”Satisfactions Sinfonie”, ”La scala” (1799, reviderad 1806 som ” Bayerische National-Sinfonie”)
  • 4 konsertanta sinfonior är inte bevarade.

Konserter[redigera | redigera wikitext]

  • Klavierkonzert B-dur (1770)
  • 6 leichte Clavierconcerte (C, B, a, D, G, F) (1778)
  • Concerto C-dur för cembalo/klaver (1782)
  • Variations on Air de Marlborough (1791)

Mässor[redigera | redigera wikitext]

  • Missa pasatorita i D
  • Missa pastorella i A (1768, 1767)
  • Missa pastoritia i E (1775, reviderad 1804)

Klavermusik[redigera | redigera wikitext]

  • 112 Petits Preludes pour l’orgue (1782)
  • 16 Variations pour le clavecin C-Dur över ’Ah, vous dirai-je Maman’ (1785)
  • Sonate à quatre mains pour le Piano-Forte F-Dur (1785)
  • Thema mit Variation C-Dur (tryckt i Musikaliskt Tidsfördrif 1, 1789)
  • Variation över God Save the King C-Dur (1791)
  • Six Sonates (D, C, B, G, F, E) för 2 klaver (1794)
  • Pièces de clavecin (Stockholm, 1798)

Vokalmusik[redigera | redigera wikitext]


Komponerade för Sverige[redigera | redigera wikitext]

Efter opus[redigera | redigera wikitext]

  • 6 Pianotrios, op.1
  • 6 Lätta sonater för pianoforte, op.2
  • 6 Lätta violinsonater, op.3
  • 6 sonater, duo, trio eller kvartett för piano,violin,viola och cello, op.4
  • 6 Pianokonserter, op.5
  • 6 Sonater för piano och violin, cello ad libitum, op.6
  • 12 Divertissementer för piano, op.7
  • 112 Enkla preludier för orgel eller piano forte, op.9
  • 4 Stråkkvartetter
  • 6 Kvartetter för flöjt, violin, viola och cello
  • 4 Requiem


Övriga skrifter[redigera | redigera wikitext]

  • Inledning till harmoniens kännedom (1794)
  • Clavér-Schola (1798)
  • Organist-Schola (1798)
  • Organist-Scholans andra del (1799)
  • Choralbok af 90 melodier til 260 svenska psalmer (1800)
  • Lectio til choral-eleven M.H. (1800)
  • Andra lectio til choral-eleven M.H. (1800)
  • Choral-system (1800)

Se även[redigera | redigera wikitext]

Andra gustavianska operakompositörer[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Barbro Lindquist: "År för år – Kyrkans väg i Sverige 1783–1983"

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]