Georg Lukács

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ej att förväxla med George Lucas.
Georg Lukács
Lukács György.jpg
Georg Lukács 1952.
FöddGyörgy Bernát Löwinger
13 april 1885
Budapest, Österrike-Ungern
Död4 juni 1971 (86 år)
Budapest, Folkrepubliken Ungern
RegionVästerländsk filosofi
SkolaNykantianism (tidigt)
Västerländsk/humanistisk marxism (senare)
IntressenPolitisk filosofi, social teori, kulturteori, estetik
IdéerReifikation, klassmedvetenhet
InfluenserImmanuel Kant · Friedrich Hegel · Karl Marx · Friedrich Engels · Max Weber · Georg Simmel · Wilhelm Dilthey · Emil Lask · Georges Sorel · Vladimir Lenin · Rosa Luxemburg · Søren Kierkegaard
InflueratFrankfurtskolan · Walter Benjamin · Lucien Goldmann · Imre Lakatos · Karl Polanyi · Guy Debord · Cornelius Castoriadis · Leszek Kołakowski · Karel Kosík · Fredric Jameson ·

Georg Lukács (ungerska Lukács György), född György Bernát Löwinger den 13 april 1885 i Budapest, död den 4 juni 1971 i Budapest, var en tysk-ungersk kommunistisk politiker, filosof, författare och kulturteoretiker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Lukács föddes i en välbeställd judisk familj; då fadern adlades och erhöll titeln baron fick han det fullständiga namnet Baron Georg Bernhard Lukács von Szegedin. Lukács rörde sig tidigt i intellektuella cirklar, och blev jur. dr vid universitetet i Kolozsvár (idag Cluj-Napoca, Rumänien) år 1906 samt fil. dr vid Budapests universitet (idag Eötvös Loránd-universitetet) år 1909. Han debuterade 1911 med essäsamlingen Die Seele und die Formen ('Själen och formerna') som förkämpe för den klassicistiska nyorientering, som 1906 inletts av Paul Ernst, och gav därefter sina teorier systematisk stadga för dramat 1912 och romanen 1920. Senare kom Lukács författarskap främst att behandla sociala frågor, som i 1923 års Geschichte und Klassenbewusstsein ('Historia och klassmedvetande').[1]

Lukács, som ursprungligen var socialdemokrat, anslöt sig till Béla Kuns kommunister i samband med den ungerska revolutionen 1919 och blev folkkommissarie för utbildning- och kulturfrågor i den revolutionära regeringen. Efter kontrarevolutionens seger ett halvår senare flydde Lukács till Wien för att undkomma den vita terrorn och hamnade senare i Sovjetunionen. Lukács var kritisk mot den framväxande stalinismen, men höll en låg profil och lyckades undkomma det sena 1930-talets utrensningar inom den kommunistiska rörelsen, medan många av hans gamla kamrater, inklusive Béla Kun, fängslades och avrättades.

Efter andra världskriget återvände Lukács till det av Röda armén intagna Ungern, och var där delaktig i Folkrepubliken Ungerns etablerande och från 1945 var medlem av den Ungerska vetenskapsakademien. Under Ungernrevolten 1956 deltog han i Imre Nagys antistalinistiska regering, och argumenterade bl.a. för en ombildning av det styrande Ungerska arbetarpartiet.

Efter att sovjetiska trupper slagit ned upproret fängslades Lukács och deporterades till Rumänien tillsammans med resten av medlemmarna i Nagys regering, men redan året därpå blev Lukács benådad och kunde återvända till Ungern. Han tog tillbaka sina ståndpunkter från 1956 och var därefter lojal med Ungerns socialistiska arbetarparti fram till sin död 1971, även om han intog en kritisk hållning till bl.a. Warszawapaktens invasion av Tjeckoslovakien 1968. Lukács riktade även kritik mot filosofer som Jean-Paul Sartre och andra som kombinerade marxism med t.ex. psykoanalys och strukturalism, då Lukács ansåg dessa riktningar vara inkompatibla med marxismen.

Under sin livstid producerade Lukács en enorm mängd skrifter på olika områden. Hans verk i filosofi och teori, främst Geschichte und Klassenbewusstsein ('Historia och klassmedvetande) från 1923, har haft ett stort inflytande på bland annat den humanistiska riktningen inom marxismen och Frankfurtskolan. Just det verket av honom brändes även under bokbålen i Nazityskland 1933.

Bibliografi (utgivet på svenska)[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 778 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]