George Macartney
| George Macartney | |
 | |
| Född | 14 maj 1737[1][2] Loughguile, Storbritannien |
|---|---|
| Död | 31 maj 1806[2] (69 år) Chiswick, Storbritannien |
| Begravd | Chiswick Burial Ground |
| Medborgare i | Kungariket Storbritannien och Förenade kungariket Storbritannien och Irland[3] |
| Utbildad vid | Trinity College, Dublin  |
| Sysselsättning | Politiker, diplomat[1], fotograf[4] |
| Befattning | |
| Ledamot av Irlands parlament Ledamot av Storbritanniens 14:e parlament Storbritanniens 14:e parlament Ledamot av Storbritanniens 15:e parlament Storbritanniens 15:e parlament Ledamot av Storbritanniens 13:e parlament Storbritanniens 13:e parlament Ledamot av Irlands kronråd Ambassadör Kungariket Storbritanniens ambassadör i Ryska imperiet | |
| Maka | Jane Stuart (g. 1768–)[5][6] |
| Föräldrar | George Macartney[7][5] Elizabeth Winder[7][5] |
| Utmärkelser | |
| Fellow of the Royal Society Vita örnens orden | |
| Redigera Wikidata | |
Lord George Macartney, född 14 maj 1737, död 31 maj 1806, var en brittisk diplomat och kolonialguvernör.
Han var 1764-1767 utomordentligt sändebud i Ryssland för avslutande av ett handelstraktat, blev 1768 medlem av underhuset och var 1769-1772 förste sekreterare för Irland. 1775-1780 var Macartney guvernör över Karibiska öarna i Västindien och 1781-1785 guvernör i Madras. 1775 blev han adlad till baron och 1792 till earl.
1792 utsåg Henry Dundas Macartney att leda den första brittiska beskickningen till Peking,[8] där han försökte verka för ett lättande av de handelsrestriktioner som brittiska köpmän verkat under i Guangzhou sedan 1760. Macartneys vägran att enligt kinesisk sed utföra koutou vid en audiens hos Qianlong-kejsaren i september 1793 höll på att skapa en diplomatisk kris, men en kompromiss utarbetades och kejsaren gav till slut Macartney audiens i sitt sommarresidens i Jehol. Kejsaren var dock ovillig att ge efter för Macartneys krav och han återvände till England med oförrättat ärende.[9]
Från december 1796 till november 1798 var han guvernör över den kort förut från holländarna erövrade Kapkolonin. Macartney upphöjdes 1776 till irländsk baron och 1792 till irländsk earl. Hans skildringar av sina resor till Ryssland och Kina är tryckta i sir John Barrows Life and writings of lord Macartney (två band, 1807).
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Immanuel Chung-yueh Hsü, The Rise of Modern China, sjätte utgåvan, Oxford University Press, 2000, s. 155, ISBN 978-0-19-512504-7, 7.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, George Macartney, 1st Earl Macartney, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Libris, 14 oktober 2009, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
- ^ Nederlands Fotomuseums webbsamling, läs online, läst: 20 januari 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
- ^ Cheng Pei-kai, Michael Elliot Lestz, och Jonathan D. Spence, red., "Lord Macartney's commission from Henry Dundas," The Search for Modern China: A Documentary Collection (New York: Norton, 1999), ss. 92-98.
- ^ För en utförlig skildring med originaldokument i svensk översättning, se Sven Hedin, "Lord Macartneys ambassad," Jehol, kejsarstaden, skildringar från de stora mandschukejsarnas hov (Stockholm: Lars Hökerbergs bokförlag, 1931), 184-209.
- Macartney, George Macartney Earl. An Embassy to China: Being the Journal Kept by Lord Macartney During His Embassy to the Emperor Ch'ien-Lung, 1793-1794. Edited by J. L. Cranmer-Byng. Hamden, Conn.: Archon Books, 1963.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, George Macartney, 1904–1926.
|