George Mackay Brown

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

George Mackay Brown, född 17 oktober 1921 i StromnessOrkneyöarna, Skottland, död 13 april 1996 i samma stad, var en skotsk författare och poet.[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

George Mackay Browns far, John Brown, var brevbärare i Stromness och uppvuxen på Orkneyöarna. Han arbetade deltid som skräddare. Mackay Browns mor hette Mary Jane Mackay Brown (född Mackay 1891 i byn Braal i norra Skottland) och kom från det skotska fastlandet. De gifte sig den 23 juni 1910. John Brown var då 34 år gammal. Mary Jane Mackay var 19.[2]

George Mackay Brown var yngst av sammanlagt sex syskon. Han hade fyra bröder, Hugh, John, Harold (som avled redan som spädbarn) och Richard, samt en syster, Ruby. Det fanns inte många böcker i George Mackay Browns barndomshem, men hans far lånade ofta hem böcker från biblioteket och läste flitigt.[3]

Vid fem års ålder började Mackay Brown skolan. Skolgången upplevde han inledningsvis som torr och tråkig. Han beskrev senare den första delen av sin skoltid som "ett fängelse". Det enda teoretiska skolämne som intresserade Mackay Brown under den perioden var historia. "Skolans tristess uppvägdes nästan av Wallaces och kung Robert Bruces stora segrar mot Englands samlade ridderskap, som kulminerade i den berömda segern vid Bannockburn 1314", skriver han i sin självbiografi For the Islands I Sing.[4]

Senare började emellertid Mackay Brown uppskatta delar av skolgången. Han stötte på sådant som intresserade honom i latinundervisningen, som han tidigare avskytt, bland annat Julius Ceasars redogörelser för sina krig, Titus Livius historieskrivning och delar av Vergilius verk. Efter att vid tolv års ålder ha läst Köpmannen i Venedig i skolan fascinerades Mackay Brown också av Shakespeares skådespel:[5]

Det var en glädje, och inte en börda, att vara tvungen att ställa sig upp och recitera Shylocks stora monolog 'Signor Antonio, mången gång och ofta...' och Portias 'Barmhärtigheten kan ej tvingas fram...'. Vi fortsatte, under de följande åren, att med stigande förtjusning läsa En midsommarnattsdröm, Julius Caesar, Henrik V, Trettondagsafton, Hamlet, Macbeth och Kung Lear.

Mackay Brown började tidigt intressera sig för poesi. Sin första dikt – en ballad där han lovsjöng sin hemstad Stromness – skrev han redan som åttaåring. I tonåren upplevde han något som han beskriver som att han ”berusade” sig på poesi:[6]

Det var orden och ljudet och rytmerna som berusade mig. Jag stannade aldrig upp och frågade mig vad poeterna menade; musiken och ordens dans var hela meningen.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Diktsamlingar[redigera | redigera wikitext]

  • The Storm (1954)
  • Loaves and Fishes (1959)
  • The Year of the Whale (1965)
  • Fishermen with Ploughs (1971)
  • Poems New and Selected (1971)
  • Winterfold (1976)
  • Voyages (1983)
  • The Wreck of the Archangel (1989)
  • Tryst on Egilsay (1989)
  • Brodgar Poems (1992)
  • Foresterhill (1992)
  • Following a Lark (1996)
  • Water (1996)
  • Travellers: poems (2001)
  • Collected Poems (2005)

Novellsamlingar[redigera | redigera wikitext]

  • A Calendar of Love (1967). Översatt till svenska av Nils-Lennart Johannesson (Stormväktarna och andra berättelser från Orkneyöarna, LTs förlag 1975)
  • A Time to Keep (1969)
  • Hawkfall (1974)
  • The Sun's Net (1976)
  • Andrina and Other Stories (1983)
  • The Masked Fisherman and Other Stories (1989)
  • The Sea-King's Daughter (1991)
  • Winter Tales (1995)
  • The Island of the Women and Other Stories (1998)

Dramatik[redigera | redigera wikitext]

  • A Spell for Green Corn (1970)
  • Three Plays: The Loom of Light, The Well and The Voyage of Saint Brandon (1984)

Romaner[redigera | redigera wikitext]

  • Greenvoe (1972). Översatt till svenska av Nils-Lennart Johannesson (Balladen om Greenvoe, LTs förlag 1977)
  • Magnus (1973). Översatt till svenska av Erik Carlquist (Magnus: korset och svastikan, Rosengårdens förlag 2006)
  • Time in a Red Coat (1984)
  • The Golden Bird: Two Orkney Stories (1987)
  • Vinland (1992)
  • Beside the Ocean of Time (1994)

Essäsamlingar[redigera | redigera wikitext]

  • An Orkney Tapestry (1969)
  • Letters from Hamnavoe (1975)
  • Under Brinkie's Brae (1979)
  • Portrait of Orkney (1981)
  • Rockpools and Daffodils: An Orcadian Diary, 1979-91 (1992)
  • Stained Glass Windows (1998)
  • Northern Lights (1999) (innefattar även dikter)
  • The First Wash of Spring (2006)

Barnböcker[redigera | redigera wikitext]

  • The Two Fiddlers (1974)
  • Pictures in the Cave (1977)
  • Six Lives of Fankle the Cat (1980)

Självbiografi[redigera | redigera wikitext]

  • For the Islands I Sing: An Autobiography (1997)

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Scottish Poetry Library”. http://www.scottishpoetrylibrary.org.uk/poetry/poets/george-mackay-brown. Läst 27 oktober 2012. 
  2. ^ Mackay Brown, George (2008). For the Islands I Sing. Edinburgh: Polygon. Sid. 9-18 
  3. ^ For the Islands I Sing. Sid. 11 och 18 
  4. ^ For the Islands I Sing. Sid. 21-33 "The dreariness of school was almost compensated for by the great victories of Wallace and King Robert the Bruce against the massed chivalry of England, culminating in the famous victory of Bannockburn in 1314." 
  5. ^ For the Islands I Sing. Sid. 32-33 "It was a joy, not a burden, to have to stand up and recite Shylock's great speech, 'Signor Antonio, many a time and oft...' and Portia's 'The quality of mercy...' We went on to read, in the years following, with increasing delight, A Midsummer Night's Dream, Julius Caesar, Henry the Fifth, Twelfth Night, Hamlet, Macbeth, Lear." 
  6. ^ Crawford, Robert (2007). ”In Bloody Orkney”. London Review of Books "29" (4): sid. 23-25. http://www.lrb.co.uk/v29/n04/robert-crawford/in-bloody-orkney. Läst 13 januari 2015. ”It was the words and sound and rhythms that made me drunk. I never stopped to ask what the poets meant; the music and the dance of words were the whole meaning.”.